Jag läser alltid Jan Guillou med intresse. Han är kunnig, idérik och politiskt provokativ. Ett salt. Vi såg det senast i debatten om vad man ska kalla / vilken betydelse som ska tillmätas Sovjets seger över Nazi-Tyskland?
I centrum står naturligtvis Ribbentroff - Molotovpakten som möjliggjorde andra världskriget och hur den tyska invasionen av Sovjet tvingade Stalin byta fot, liera sig med väst. Inläggen kommer från en rad av våra flitigaste debattörer. Åsa Linderborg ( här ), Kristian Gerner ( här och här och här ), Guillou ( här och här ), Expressens ( här och här och här ), DNs ledarsida ( här och här och här och här ) och så Tony Sniders artiklar här och här som berör pudelns kärna - synen på Ukraina och Putin.
Det är som vanligt med debatter en debatt där alla parter menar sig sitta inne med den större eller viktigaste tolkningen av "den historiska sanningen". Eller rättare sagt. Känner sig som den mest relevante uttolkaren av den ofta förvillande ideologiska hinna som efterhand med nödvändighet lägger sig över vad som skedde före, under och efter 1945. Så sker med det nyss förflutna när det ska tjäna nutida politiska intressen.
Men det jag vill ta upp gäller en av Guillous romaner, har glömt titeln, där han drev tesen att om Tyskland vunnit första världskriget hade vi sluppit både Hitler och Förintelsen. Jag vet inte var Guillou vill komma med att inta den typen av omöjliga positioner? Han borde veta bättre än så.
För historiskt bevandrad är Guillou. Läs och begrunda! Här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar