Hur gammal blir man innan man får
det ansikte som man förtjänar?
Eller kan man inte ansiktet avspegla en människas karaktär? Kan personligheten bara skymtas i förbifarten? Som när man under ett schackparti bara ser spelarnas drag?
Ta försök att sluta klyftan mellan fantasi och
verklighet. Ett hopplöst företag som många ägnat ett liv. Inte undra på de lider, deppar, super? "Rationalisterna". Egoism och
självförhärligande lyser ofta igenom. Och kostar vänner. Och kanske till sist även det egna omdömet?
Som pianot som ger ifrån sig den ton
som slås an! Eller än värre. De som är självspelande? Det är därför jag inte debatterar. Lyssna, bara lyssna. Det ger mer. Frihetens fana hänger på halv stång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar