2013-03-03

Tolstoy, Dawkins, von Wright. Alla i trasiga skor

Efter Anna Karenina slukas Tolstoy av de "eviga frågorna". De som ingen någonsin besvarat. Enkla att ställa, men som får oss framstå som narrar när vi besvarar dom. Vem är jag? Vad är meningen med livet? Tolstoy nöjde sig inte med att se livet som en gåta utan svar. Nej, han gav sig ut i den andliga och psykologiska vildmarken. Inspirerad av Evangeliernas texter vändes fru och barn ryggen. Idealet var att leva  som munk, men Tolstoy avstod varken från alkohol, tobak eller kött. Middagen serverades av betjänter i frack med vita handskar. Han fick för sig att som kristen måste han göra sina egna skor. De blev naturligtvis oanvändbara. Tolstoy gick i kyrkan, fastade och biktade sig, ville sälja allt han ägde och hade, ge pengarna till fattiga, avstå från våld, underkasta sig Guds vilja. Han hade aldrig haft uppenbarelser, aldrig mött eller sett Jesus. Det hör ju annars till ordningen för dagen för frälst folk.


Tolstoy insåg aldrig att Bergspredikans etik är djupt omänsklig, omöjlig att efterleva. På dess basis ville han istället bygga en ny religion med sig själv som profet. De fyra evangelierna skrevs om. Tolstoy valde och vrakade i texterna och resultatet blev ett nytt evangelium, inte fyra. Mänsklighetens andliga framtid stod på spel, Tolstoy skulle vrida den rätt. Han insåg aldrig att hur irrationell människan är och att allt annat varken är möjligt eller önskvärt. Något t ex Humanisterna och ultra-darwinisten Richard Dawkins aldrig insett. Eller för den delen nazister eller kommunister med alla sina drömmar om den nya människan.

Tolstoy trodde varken på treenigheten, uppståndelsen eller miraklen, utan försökte leverera logiska svar på frågor som är omöjliga att besvara logiskt. Vi är däggdjur, utrustade med däggdjurshjärnor, inte gjorda för grubblerier över de yttersta frågorna. Eftersom Tolstoy i sin umgängeskrets inte hittade några som kunde besvara hans frågor om livets mening, så fick han för sig att bönder satt inne med svaret. Att sedan deras kristna tro i huvudsak vilade på missuppfattningar, kom med tiden att utgöra ett allt större problem för Tolstoy. Men han såg sig nu som den nye Adam, den förste människan. Hur kunde en filosof som Georg von Wright svälja Tolstoys religiösa goja. Puuhh .... Eller kanske måste man vara filosof för att göra det?

Inga kommentarer: