Om att släktforska

Man väljer varken föräldrar eller släkt. Men man kan identifiera en eller flera geografiska utgångspunkter varifrån man kan betrakta sitt liv. Förr trodde jag det skulle vara möjligt att resa runt mellan alla dessa platser och sedan lägga ihop allting, så att allt blev färdigt. Nu vet jag bättre. Så den byggnadsställningen är riven. Man kan se sitt liv på många sätt, beroende på var centrum väljs. Men inget hänger längre ihop. Det måste inte längre göra det. Dom geografiska utgångspunkterna är för många. Livslandskapet ser olika ut, skiftar utseende beroende på årstid, terräng, sällskap och händelser. Alla möjligheter ger en hela tiden chansen att tänka på något annat. Är det så man överlever?