Simonsson, klimatet och framtiden

Romantisk-realistisk konst. Turistmålare. Publikfriare ... Se där några av de vanligaste omdömen som fälls om Konrad Simonsson av dagens tongivande smaksättare, dvs modernister, de som helt släppt kontakten med den stora realistiska traditionen och går igång på "installationer" av olika slag. Modernismen vänder sig ju till en lika liten som köpstark minoritet där konst fr a är ett rent investeringsobjekt. Dagens konstmarknad domineras ju av köpare från Kina, Ryssland och arababvärlden. Inte minst oljepengar driver upp priserna till miljardnivåer. Och i de sammanhangen dras även äldre landskapskonst - fr a kinesisk och rysk - med till oupphörligt nya nivåer. I de sammanhangen är Simonsson en nobody. Hans tavlor pendlar mellan 450 och 40 000 kronor beroende på köpare och motiv. Han levde 1843 - 1911, är en av alla de landskapsmålare som glömts bort. Personligen är jag övertygad om att den konst han representerar, landskapsmåleriet, en dag kommer att fullständigt omvärderas, ses med nya ögon. Redan samlas konsthistoriker och klimatforskare kring äldre konstverk. I Venedig t ex för att studera Canaletto från 1600-talet. Allt för att bilda sig en uppfattning om dåtidens vattennivåer jämfört med dagens. 

Men de granskar även egyptiska målningar, t ex den 3 000 år gamla från Nebamuns grav. Där möter vi inte bara Nebamun själv, hans fru och dotter, utan även lukter och ljud från träskmarken. Dess flora och fauna. Fågelarter, fjärilar, fiskar och växter ... De flesta fullt identifierbara. En del försvunna. Som papyrus. Den växer inte längre längs Nilen.

.... Men tillbaks till Simonsson. Kanske kommer inte bara hans tavlor, utan de flesta där man kan identifiera var de en gång målades, att studeras? För att se förändringar av alla de slag? I alla fall så kom Karl Simonsson till Västra Skrukeby 1854, till Norrköping 1860, studerade vid Kungliga Akademien för de fria konsterna i Stockholm 1867 - 1873. Sedan, under åren 1873 - 1874 reste han runt i Värmland, Dalsland och Norge, innan han fortsatte till övriga delar av Sverige. Han var tydligen extra svag för Gotland. Klicka på bilderna så förstoras de. 

Förr och nu

De har ingen historia. Dessa skulpturer från Europa och Eurasien. Varför? De gjordes för 20 000 - 30 000 år sedan. Av män? Av kvinnor? Ingen vet. Men här lanseras en mänskligare tolkning än vad som vanligtvis sker. Det blir en dag med dessa skulpturer. Enda - och sista - möjligheten. För att få veta mer klicka här för att höra Jill Cook berätta mer. Och klicka här för att läsa mer. I den bok som hör till. Klicka på "look inside" så dyker hela boken upp.

Cypriot banking crisis

There are indications that large sums flowed out of the two banks, Laiki and the Bank of Cyprus, the two institutions that have been hit hardest by the Cypriot banking crisis. Large sums left Cyprus just before the first bailout package was signed in the early morning hours of March 16. At the end of January, some 40 percent of all savings held in Cypriot accounts were on the books of those two banks. Since then, however, much of it has been transferred elsewhere, despite orders from the central bank that accounts at the two institutions be frozen. Transfers for humanitarian aid were permitted which opened a loophole for abuse. Many are also furious that the bank allowed "special payments," the definition of which was never adequately established. The Cypriot central bank has defended itself by saying that it was impossible to completely prevent all transactions, despite the account freeze. Much of the money was withdrawn from overseas, where Cyprus had no authority. Branches of Cypriot banks in non-euro-zone countries such as Russia and Britain do not answer to the European Central Bank. Their liquidity is controlled by central banks in those countries. Lawmakers have demanded that the central bank assemble a list of those customers who withdrew large amounts of money prior to the closure of the country's financial institutions. In particular, parliamentarians want to know if central bank employees or members of the government received early warning and were able to quickly rescue their assets.

Om att släktforska

Man väljer varken föräldrar eller släkt. Men man kan identifiera en eller flera geografiska utgångspunkter varifrån man kan betrakta sitt liv. Förr trodde jag det skulle vara möjligt att resa runt mellan alla dessa platser och sedan lägga ihop allting, så att allt blev färdigt. Nu vet jag bättre. Så den byggnadsställningen är riven. Man kan se sitt liv på många sätt, beroende på var centrum väljs. Men inget hänger längre ihop. Det måste inte längre göra det. Dom geografiska utgångspunkterna är för många. Livslandskapet ser olika ut, skiftar utseende beroende på årstid, terräng, sällskap och händelser. Alla möjligheter ger en hela tiden chansen att tänka på något annat. Är det så man överlever?

P O Enqvists "kvistfria furugolv"

Några "kvistfria furugolv" finns inte. Sånt vet inte kulturknuttar. Uttrycket är en liknelse och ingenting annat. Är det så drömmen om livet ser ut? Att det ska vara kvistfritt? Jämför då med verkligheten. Furugolv har kvistar! P O:s romaner tillhör de fåtal jag läser p g a tonfall, humor, insikter och medkänsla. Tids nog ska jag ta itu med hans senaste, "Liknelseboken". Nu blir det bara intervjuer. Jag vet inte hur gammal en människa ska vara när hon / han börjar summera sitt eget liv, titta bakåt? Det varierar förståss. Kanske vanligast då den egna framtiden inte längre är "given"? Då arbetet upphört, barnen står mitt i egna liv, kroppen förfaller, närstående dör. Allt signaler från avgrunden. Eller från "andra sidan floden" för att tala "enqvistska". Hela hans författarskap vilar ju på en religiös resonansbotten. I TV-intervjun i Babel valde han mellan två ord när han skulle försöka karaktärisera sitt liv. En omöjlighet i sig. Vilka orden var? Lyckligt? Händelserikt? Gudskelov valde han det senare. För nog ryms stunder av lycka i ett händelsrikt liv? Hade han svarat "lyckligt", så hade vi ofelbart hamnat på det där "kvistfria furugolvet" igen. Och som sagt. Såna finns inte. Furugolv har kvistar. Livet också. Nån slags människa är man ju.

Lokal, regional, global

Den stora gruppen av invandrare söker sig till Sverige för att de vill leva ett bättre och mer anständigt liv. De har sökt sig hit av samma orsaker som fick en fjärdedel av Sveriges befolkning att utvandra till USA, Brasilien eller Australien under mitten, slutet av 1800- och början av 1900-talet. Jag har själv släkt som gav sig av. Våra dåtida svenska ekonomiska flyktingar, Kristina och Karl-Oskar, var patrask i sammanhanget, men är samtidigt fredade från alla slags anklagelser. Skälen till det är inte alldeles enkla att reda ut och förstå. Kristina och Karl-Oskar ingår numera i den svenska självbilden. Detta har med regionalism och nationalism att göra. De flesta är idag mycket stolta över sina utvandrande släktingar. En annan sak. Sveriges befolkning utgör 0.14% av världens totala. 

Om betydelser

Hur många människor och aktiviteter är det som - med eller mot vår vilja - bidrar till att forma och prägla oss? Och varför förresten bara tala om människor? Det finns ju musik, böcker, konst, teknik, landskap, djur som kan göra starkare intryck än mötet med levande? Men oavsett så rör det sig i båda fallen om en motsättning som skickar våra behov, känslor och reaktioner åt olika håll: antingen glädjer de eller så hjälper den en att bättre stå ut. En del attraherar, andra stöter ifrån. Glädjen skapar något som liknar vördnad, det andra väcker ..... ja, vad? En smärtsam strävan att vända sin insida ut?

Om självbedrägeri

Det är inte mycket som vi på allvar kan kalla vårt eget. Alla måste vi ta emot och lära, både av dom som gått före oss och av dom som är med oss. Inte ens de geniala skulle ha mycket att komma med om de bara hade sitt inre att tacka för allt. Som om inte omvärlden och medmänniskor vid varje steg som vi tar tränger sig på och gör något med och av oss? Men det är inte lätt att realisera det vi har och får, sköta den av närmiljön vårdade / vanvårdade jordmån ur vilken vi så småningom växer upp. Det gäller antingen att nå fram till sig själv eller att förfela sig själv. Inget är lättare än att missta sig på sitt inre och sin egen förmåga, att låta inbillningar ta över. Bli som en enbent som drömmer om att kunna bli sprinter? Härma andra. Vara någon som man låtsas vara eller söka efter / vara den man är? Båda sakerna är riskabla. Det är inte så litet som är eller blir lögnaktigt hos en människa. Klicka på bilden så förstoras den.

Omständigheter, inget annat än omständigheter

Vad formar en människa? Ja, säg det? Den som söker svar på frågan framstår lätt som en narr. Men lycka är utan tvekan en viktig ingrediens. Tur. Jag har aldrig sett en olycklig människa utvecklas? Vad terapeuter och kristna än har att säga om saken. Däremot har jag sett lyckliga människor utvecklas. En sådan period i mitt liv var uppe i fjällen. Vad kunde livet mer erbjuda en grabb än fiske, jakt, vedhuggning och vattenhämtning? Trygghet, frihet och glädje. Vilket pund att förvalta.

Robert Fisk om Syrien

Det är bara att erkänna. Syrien är en skamfläck. Striderna har nu pågått i två år. 70 000 har dödats. Miljontals lever som inre flyktingar. Robert Fisk är en av de få som vet hur man ska rapportera om kriget. I sin senaste artikel i Independent, här, påpekar han vad som borde vara självklarheter. Att de som nu upprörs över att den världsberömda moskén i Aleppo nu riskerar att förstöras har missat det väsentliga.

Vi som älskar BBC ...

Serien om Afrika gör mig andlös. Fotot, miljöerna, kunskapen. I scen efter scen presenteras sånt som jag aldrig hört talas om eller sett. Om man ska skaffa sig en filosofi så är naturen en bra utgångspunkt. Vår ändlösa anpassningsförmåga. Vår ändlösa nyfikenhet. Vår ändlösa uppfinningsrikedom. Serien väcker onekligen starka känslor och tankar. Livet är en gåta. Ta inslaget om denna växts liv och leverne ...

Nybyggarliv i Vilhelmina

För den som tröttnat på att höra alla förstå-sig-påare i media finns roligare saker att ägna sig åt. T ex att läsa Rolf Kjellströms magnifika böcker "Nybyggarliv i Vilhelmina". Grundmaterialet insamlat av Vilhelmina-sonen Nils Eriksson under 1929 - 1980. Totalt kommer Kjellström att ge ut fem volymer.

De två första heter "Träd och växter som resurs" respektive "Åkerbruk och boskapsskötsel". I maj kommer "Jakt och fiske". Böckerna är fascinerande. Själv försjönk jag i kapitlet hur man tillverkade skidor och fortsatte sedan med hur man vintertid tvingades tillverka "trygor" åt sina hästar. De vägrade gå på lössnö utan trygor. De tillverkades av hägg eller björk. Reservtrygor bands på hästen. Omkring 1910 började man tillverka strängtrygen, av järntråd. Hästarna hade då skor.

Intervju med Messi

Entrevista a Leo Messi para TyC Sports by Samu21213

Guillou - ett salt i debatten

Sverige skiljer sig markant från alla jämförbara länder när det gäller privatiseringen av skolsystemet. Norge till­åter inte att vinster från privatiserade skolor slinker ut från verksam­heten. Danmark tillåter inte vare sig aktiebolagsformen eller avtappning av vinster. Också i Finland är skolverksamhet i vinstsyfte förbjudet.

Våra grannländers syn på saken är högst begriplig. Vinst i skola kan ­bara åstadkommas genom försämrad undervisning och besparingar, det vill säga på skolbarnens bekostnad. Och det blir särskilt förargligt när det är skattebetalarnas pengar som används till sämre undervisning för att göra riskkapitalister rikare.

Det anser alltså politikerna, i stor enighet, i våra grannländer.

Så hur ska vi då förstå motiven hos våra svenska politiker, som trots hård motvind i opinionen envist ­biter sig fast i sin ideologiska övertygelse att sämre skola är bra, bara klassklyftorna ökar och vinsten hamnar i privata fickor.

Den auktoritära personligheten

F-skalan syftar till att kartlägga en auktoritär personlighet.Såna finns det gott om. Överallt. Alla har vi auktoritära drag, bara det att vi gudskelov sluppit leva under såna omständigheter under så lång tid att de behövts och hunnits framkallas. Den auktoritära personligheten har inte något större behov av att söka svar på frågor, eller nyansera sina åsikter, utan har skådat vägen, sanningen och livet. Det må gälla politik eller fotboll. Det som utmärker den auktoritära personligheten är att han / hon först och främst är konventionell, har lätt att både underordna sig och försvara auktoriteter, är anti-intellektuell, dras till allt som förmedlar makt och styrka, är duktig på att förlägga alla dåliga egenskaper utanför sig själv, dvs projicera, dvs ser sig själv som normal och andra som onormala. Slutligen upptas den auktoritära personligheten av frågor om sexliv och sexuell moral. De anser sig själva som högt stående i alla dess avseenden. Känner du igen dig?                                        

Manchester United - Real Madrid

Ännu en höjdare. Något extra att se fram emot. Den som lever får se hur det går.

Vilken prestation!

Tolstoy, Dawkins, von Wright. Alla i trasiga skor

Efter Anna Karenina slukas Tolstoy av de "eviga frågorna". De som ingen någonsin besvarat. Enkla att ställa, men som får oss framstå som narrar när vi besvarar dom. Vem är jag? Vad är meningen med livet? Tolstoy nöjde sig inte med att se livet som en gåta utan svar. Nej, han gav sig ut i den andliga och psykologiska vildmarken. Inspirerad av Evangeliernas texter vändes fru och barn ryggen. Idealet var att leva  som munk, men Tolstoy avstod varken från alkohol, tobak eller kött. Middagen serverades av betjänter i frack med vita handskar. Han fick för sig att som kristen måste han göra sina egna skor. De blev naturligtvis oanvändbara. Tolstoy gick i kyrkan, fastade och biktade sig, ville sälja allt han ägde och hade, ge pengarna till fattiga, avstå från våld, underkasta sig Guds vilja. Han hade aldrig haft uppenbarelser, aldrig mött eller sett Jesus. Det hör ju annars till ordningen för dagen för frälst folk.

Tolstoy insåg aldrig att Bergspredikans etik är djupt omänsklig, omöjlig att efterleva. På dess basis ville han istället bygga en ny religion med sig själv som profet. De fyra evangelierna skrevs om. Tolstoy valde och vrakade i texterna och resultatet blev ett nytt evangelium, inte fyra. Mänsklighetens andliga framtid stod på spel, Tolstoy skulle vrida den rätt. Han insåg aldrig att hur irrationell människan är och att allt annat varken är möjligt eller önskvärt. Något t ex Humanisterna och ultra-darwinisten Richard Dawkins aldrig insett. Eller för den delen nazister eller kommunister med alla sina drömmar om den nya människan.

Tolstoy trodde varken på treenigheten, uppståndelsen eller miraklen, utan försökte leverera logiska svar på frågor som är omöjliga att besvara logiskt. Vi är däggdjur, utrustade med däggdjurshjärnor, inte gjorda för grubblerier över de yttersta frågorna. Eftersom Tolstoy i sin umgängeskrets inte hittade några som kunde besvara hans frågor om livets mening, så fick han för sig att bönder satt inne med svaret. Att sedan deras kristna tro i huvudsak vilade på missuppfattningar, kom med tiden att utgöra ett allt större problem för Tolstoy. Men han såg sig nu som den nye Adam, den förste människan. Hur kunde en filosof som Georg von Wright svälja Tolstoys religiösa goja. Puuhh .... Eller kanske måste man vara filosof för att göra det?

Naturvårds-fundamentalisten förr och nu

Ynglingen, som svärmade ute i naturen, påverkades visserligen oafbrutet af naturen, men han påverkade också denna. Ty naturen existerade ju ej utanför hans hjärna, utanför de föreställningar han själf bildade sig om henne, och i dessa föreställningar spelade hans egen natur ständigt in. På så vis omskapade han naturen efter sina egna behof, efter sina böjelser, färgade henne med sin längtan, gaf henne drag af sin glädje och nyanser af sin sorg. Yttervärlden kastade dagrar och skuggor in i hans själ, men denna hade sina egna dagrar och skuggor, hvilka den i sin tur skänkte yttervärlden tillbaka. [---] På sådant vis skänker han naturen en ande och ger henne en talande tunga […]. Egendomliga makt, rik nog göra den fattigaste, kargaste trakt till en strålande härlighet!

Richard Bergh 1897
Klicka här för att veta mer om denne man
Klicka på fotot så förstoras det

Peter Northugs liv i och utanför skidspåret

Är svag för killen. Klicka här för att se en dokumentär om Petter gjord av den norska tidningen Verldens Gang. Föräldrar, fästmör, konkurrenter passerar revy. Annars är min favorit för närvarande Jonas Olsons lilla dotter Molly!