Se vad du vill se

TED Talk: Beau Lotto: Optical illusions show how... by

Historien om den gråtande kamelen (2004)

Jakten på den vita renen

Tracking the white reinder from hamid sardar on Vimeo.

I norra Mongoliet lever dessa nomader. Filmen gjordes 2008.

Gula Hundens Grotta (2005)

Ingen översättning till begripligt språk, men filmen talar i alla fall.

Musik

Här några mongoliska sagor, bakgrund och sammanhang. Här bilder från kyrkogård. Här om begravningsvanor som ändrats sedan 1921 då kommunisterna tog över. Här om gatubarn. Och här kyrkogården utanför UB. Och här de kyrkogårdar som finns i UB.

Khublai Khan

Människans villkor

På vår lott har vi fått obeständighet, obeslutsamhet, osäkerhet, smärta, vidskepelse, oro för framtiden, ja även oro för vad som ska hända efter livet, ärelystnad, girighet, svartsjuka, avund, vilda, måttlösa och okuvliga begär, krig, lögn, svek, baktaleri och nyfikenhet. 

Vi stoltserar med vårt fina förnuft och vår förmåga att döma och veta, men vi har sannerligen betalat ett märkvärdigt högt pris om vi på köpet har fått denna oändliga mängd av lidelser, som vi ständigt är offer för. Vad gör själen oftare galen och vansinnig än dess egen snabbhet, skärpa och rörlighet, kort sagt dess egen kraft? Vad kommer det mest spetsfundiga vansinnet av om inte av den mest spetsfundiga visheten? Och av Predikaren: ”Där mycken vishet är, där är mycken grämelse; och den som förökar sin insikt, han förökar sin möda och plåga.” 

Ofta äter vi bara för nöjet, och det vi äter för nöjet är inte alltid närande eller sunt. På samma sätt är det med det som vår hjärna får ut av lärdomen. Det är oavbrutet njutningsrikt även om det varken är näringsrikt eller hälsosamt. Filosoferna uttrycker det så här. Att betrakta naturen ger lämplig föda åt våra hjärnor, det lyfter och uppfyller oss, får oss att förakta de låga jordiska tingen genom att vi jämför dem med de högre himmelska. Själva utforskandet av stora, fördolda ting är mycket behagligt, även för den som inte får ut annat av det än en känsla av vördnad och en fruktan för att döma om saken.

Framtid

Nigeria eller Dubai

Monarker - en dokumentär

Filmen har premiär i morgon. Det hjälper om man är lite rubbad för att gilla sånt här. Insekter. Men har man som jag matat fjärilslarver, sett dom förpuppas, legat vaken på nätterna för att se hur pupporna sakta börjar skifta färg, se fjärilarna sig ut, sätta i handen, pumpa ut vätska i vingarna, sitta still och torka sina vingar innan de ger sig av på sin jungfrufärd. Då blir man tagen. Filmen om dessa monarker och deras migration från Mexico till norra USA / södra Kanada är i 3D. Mycket är filmat i slow-motion, 120 bilder/sekund istället för 24 bilder/sekund. Här finns mer info om fjärilarnas liv och leverne. Och här. Men jag är kanske ändå mer fascinerad av fiskar. Livet under vattnet. Nationalnyckeln har nu kommit med en volym. Här.

En man och hans hund

Idag har BBC direktsänt 2012 års mästerskap. Spännande och imponerande.

Varför reser man

För att träffa släkt och vänner, semestra, kanske arbeta. Ett annat svar med många bottnar är att "jag läser och reser inte för att bedra mig själv utan för att lära känna mig själv genom mina reaktioner". Den som sade det hette Goethe. Böcker och nya upplevelser var den bästa proviant han funnit under sin resa genom livet och han beklagade oss som lever utan dem.

Goethe menade att den som reser bryter mot sina egna vanor och därigenom i bästa fall väcker sin livskraft,  förhindrar att den möglar och slappas. Platon å andra sidan tyckte att människor överhuvudtaget inte skulle få resa innan de har fyllt fyrti eller femti. Först därefter skulle resor bli nyttiga och lärorika. Andra hävdar att vi reser för att det är något vi saknar. Åter andra att resandet ytterst drivs av en i oss genetiskt nedlagd vandringslust. "Jag läser och reser inte för att bedra mig själv utan för att lära känna mig själv genom mina reaktioner". Undrar vad Goethe menade med att han inte reste för att "bedra mig själv"?

Att det är lättare att upptäcka egna fel och brister när man reser är klart. På resande fot i främmande land, med andra seder och bruk, uppenbaras med all önskvärd tydlighet hur lite man vet. I bästa fall öppnar dessa olikheter ens ögon. För tillvarons oändliga rikedom och variation. Det som fr a står på spel är ens egna vanor, tankesätt och föreställningar. Visst ligger det mycket i detta. Men inte behöver man resa för att lära känna sig själv? Gräset är inte grönare på andra sidan bergen.

Winston Churchill igen

Visst har jag husgudar. Om vi utesluter folk från musikens och sportens värld har vi Michael de Montaigne, Charles Darwin, Winston Churchill, Michael Gorbatjov och David Attenborough. Det har nu kommit en bok om den minst sagt fascinerade och excentriske personlighet som Churchill var, nämligen om hans kläder. Här. Han både ritade dom och lät sy upp dom privat. Själv söker jag efter en bok om jägaren, golfaren, målaren och djuruppfödaren Winston. Han ägnade sig bl a åt att kläcka fjärilar. Ännu ingenting funnit.

Ska man läsa tre böcker om och av Churchill är hans självbiografi "Min ungdom" oslagbar. Stor litteratur. Av biografier reser sig William Manchesters två böcker över mängden; "The Last Lion" och "The Last Lion Alone". Magnifika.

Om vinden

Tillvaron kan upplevas på olika sätt. Inte minst dess flyktighet. En del söker en fast punkt - något bortom föreställning och förändring. Om det nu finns något sådant? Kunskap är alltid begränsad till den plats där vi lever på och till det område inom vilket vi verkar och till den horisont vi kan föreställa oss.
..."Vi går inte rakt fram, vi snor snarare runt. Vi vrider oss och vänder oss. Vi går i våra egna spår. Jag fruktar att vår kunskap är svag i alla riktningar. Om vi såg lika mycket av världen som vi inte ser, skulle vi antagligen se evig mångfald och växling av former".
Världen, som vi upplever den med våra sinnen, är alltså bara växling och olikhet.
..."Jag, som skryter med att jag så ivrigt öppnar armarna för livets glädjeämnen och tar emot vart och ett på ett särskilt sätt, finner nästan bara vind i dem när jag skärskådar dem noga. Men än sen, vi är vind rakt igenom. Och vinden är klokare än vi och älskar att susa och röra sig och är nöjd med sina egna uppgifter utan att önska sig stadga och fasthet, egenskaper som är den främmande" ....
Vinden är alltså klokare än vi. Vi borde avstå från att önska oss den stadga och fasthet som ändå inte finns. Variation, omväxling, föränderlighet är det som gäller. Därför är dragen i våra porträtt inte vilseledande även då de växlar och skiftar. Det finns inget stillastående. Tillvaron är rörelse. Tillflykten är medmänsklighet, ett formidabelt vapen mot dumhet, fåfänga och grymhet.

Snöleopard

Amurfloden: taimen, världens största röding

Jakt med örn

Kritisera eller anpassa? Gammalt möter nytt

Bill Clintons nomineringstal 2012

Fattig och rik

För den intresserade finns mer här. Money makes the World go around. Transparency International, här, som rankar världen länder vad gäller korruption, placerar landet på 121 plats av totalt 180. Dvs på samma nivå som Etiopien och Iran.

Kunskap, förnuft och erfarenhet

Inget begär är naturligare än begäret efter kunskap. Eller hur? Därför prövar vi alla medel som står oss till buds, allt som kan leda oss till den. För "sanningen" är en så stor sak att vi inte bör förakta någon metod som kan föra oss till den.
Men när förnuftet sviker oss, för det gör det, då kan vi falla tillbaka på och använda oss av  erfarenheten. Nu visar den sig tyvärr ofta vara svagare än förnuftet. Fast det beror på vad frågan gäller.
Men här finns problem.
För det första att förnuftet tar sig så många former att vi inte vet vilken vi ska hålla oss till?
För det andra att erfarenheten inte har färre. Dess mångfald är oerhörd.
Ta bara de slutsatser vi försöker dra av en jämförelse mellan olika händelser. De blir med nödvändighet osäkra. Eftersom händelserna alltid är olika.
Det verkar som naturen har ålagt sig själv att aldrig frambringa något annat än sånt som är olikt.
Allt som finfördelas blir stoft, blir förvirrat.
Erfarenheten visar att all denna mångfald och alla dess tolkningar skingrar sanningen och krossar den.
För det är omöjligt att hitta två åsikter som är exakt lika. Inte bara hos olika människor. Utan också hos en och samma människa vid olika tidpunkter. Amen ....

PS Bilden visar Sanningens Mun i Rom. Den som stack in handen i den och sade något som inte var sant fick handen avbiten.  

Att vara på rymmen

Visst kan introspektion vara en kunskapsväg. Det finns många att välja bland. Introspektion fillas fr a för mystiker av olika slag. Men för dom handlar det för det mesta om att försöka komma bort från sig själv.
I Montaignes fall är syftet det rakt motsatta, att komma fram till sig själv. Men efter att ägnat sig åt det i 30 år, upptäckte Montaigne att det inte fanns något att komma fram till! Det fanns inget ursprungligt. Ganska underbart :-)
Därför är nog därför som det är ett så stort nöje att följa hans irrande fotspår längs den lika slingrande väg som han vandrar; fylld av plötsliga sidosprång, lappkast och aldrig sinande motsägelser.
Montaignes tankar är på rymmen, löper fritt, utan kontroll. Han är ingen systembyggare. Vill varken bevisa det ena eller andra. Han har ingen metod, drivs inte av någon teori. Försöker inte ens - som de flesta i hans samtid - att tvinga in allt, om än med skohorn, i en religiös tankebyggnad.
En del av hemligheten bakom hans attityd är "sysslolöshet". Han talar ofta om sin lättja, sin passivitet. Men, påpekar han, det rör sig om en aktiv passivitet. Han vagabonderar. Ordet är franskt och har med medeltidens vagare att göra och latinets reexvagare som på franska blev reverie, dvs vakendröm, dagdröm. Ordet kan också betyda sinnesförvirring.
..."Jag ser bättre än andra att de här böckerna bara innehåller drömmerier", skriver han. Och fortsätter lika road som fascinerad och förvirrad: ..."mitt omdöme tar sig fram trevande: vinglar, vacklar och snavar". Att läsa Montaigne är som att vandra på en smal stig: ..."Mitt omdöme flyttar bara fram och tillbaka: det går aldrig rakt fram, det flyter runt, irrar".
Så den som läser Montaigne börjar själv ströva, drömma, irra och treva. Glömska spelar också en framträdande roll: ..."Jag glömmer mina skrifter och åsikter lika lätt som allt annat".
Allt detta gör läsaren på gott humör, lockar till leenden. Humor och ironi ligger på lur bakom varje krök. Vem känner inte igen sig i detta drömmande, vinglande, vacklande, snavande, flytande, irrande, glömmande ...