När Carl von Linné 1734 under sin resa i Dalarna skrev att han funnit "reliker efter älgar", så menade han helt enkelt älgskit. Grundbetydelsen i det latinska ordet reliqiae är nämligen "efterlämnat, kvarleva".
Rödingen i Vänern är t ex en glacial relikt, dvs kvarleva från istiden. Kyrkan använde det latinska ordet för att beskriva "undergörande reliker", t ex den omtyckta bit Jesu förhud som under århundraden fanns i en kyrka utanför Rom. En kär relik från med stort affektionsvärde för de troende. Man vallfärdade dit.
Nu finns betydligt mer meningsfulla reliker än både älgskit och förhud. Ta Pikaia, som var 4 cm lång, den första arten med ryggrad. Forskarna tvistar om vad den åt och hur den levde. Pikaia är allas vår anfader, det första ryggradsdjuret. I alla fall till dess forskarna gör ett nytt fossilfynd som gör att vi får ändra uppfattning. Pikaia hittades 1911 i Burgess Shale i Canada, men det dröjde till 1979 innan en av världens främsta paleontologer, Conway Morris, (djupt troende som i evolutionen skådar Gud på ryggen) insåg vad som gjorde Pikaia unik.
För den som vill veta mer om Pikaia, Burgess Shale och den kambriska explosionen, finns Stephen Jay Goulds "Livet är underbart". Ur ett geologiskt perspektiv mycket kort tid (10 - 20 miljoner år), uppträder då plötsligt flera grupper av flercelliga djur. Den kambriska explosionen är en av de allra största omvälvningarna i livets historia och inträffade för 542 miljoner år sedan. Då uppstod inte bara ryggrad utan också förmågan att bilda skal och skelett, ögon och rörelseförmåga. Fosfor spelade en avgörande roll. Båda bilderna är klickbara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar