För två år sedan svarade Håkan Juholt på Helsingborgs Dagblads enkät om konst på följande sätt:
”Tack för möjligheten att vara med i din enkät och tack för dina vänligt formulerade påminnelser.
Redan vid ditt första mejl försökte jag ta mig an uppgiften, men kände att jag behövde betänketid. Utan att verka för pretentiös gav dina frågor mig chansen att också resa i mitt eget liv. Genom tonår och ungdom, förälskelser och svek. Bröllop, barn och skilsmässa. Gemenskap och ensamhet. Glädje, sorg och farväl. Allt ackompanjerat av konst, musik och teater.
Hur ska jag kunna väga dans vid mitt bröllop mot psalmer vid min farmors begravning?
”Guernica” mot Gösta Adrian Nilsson, Dalís vansinne och genialitet mot Monets frid och genialitet. Stig Lindbergs rena design, som jag så njuter av mot skönheten i Bruno Mathsons möbler och den som inte varit på designhotellet i Värnamo måste ta genvägen dit.
Hur ska jag väga läsupplevelser med Robinson Crouse (sic) och stora äventyr i hängmattan vid sommarstugan hos farmor och farfar mot resor i våld, förtvivlan och vrede i sotsvarta böcker jag njuter i medelåldern.
Hur ska jag kunna mäta Bruce Springsteen och kyssar av en ung flicka, till tonerna av ”Dancing in the dark”, mot ”Den inbillade sjuke” på Dramaten?(...)
Jag förmår inte att välja bort, så mycket att jag tvingas reducera mitt liv till endast ett alternativ.
Jag avstår inte från att svara på grund av nonchalans eller av brist på tid utan helt enkelt för att jag inte klarade den uppgift du gav mig.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar