Prinsessan Diana: så skapas ett helgon

Den enda historia vi har möjlighet uppleva är vår samtids. Resten utspelas bara inom vår egen fantasi och den är ett jäkligt skört instrument. Med fantasin kan vad som helst ske, den yttre verkligheten är ointressant. Så den som vill kan lära sig mer av att skärskåda sin egen samtid än att gräva ner sig i studier av antiken, andra världskriget eller Bibeln. Eller varför inte studera sig själv? Vi spelar alla roller i den mänskliga komedin. Ja, inte du förståss.

Ta t ex frågan hur det går till när helgon skapas? Och vallfartsorter växer fram? Prinsessan Diana ger en vink. I folkmun och i media har hon förvandlats från trasig överklass till kvinnlig förebild. En rik bulemiker som både bedrogs och bedrog, talade ut om sina depressioner, for världen runt år olika välgörenhetsorganisationer etc. Hon förvandlades därmed i den folkliga och mediala utredningsprocessen - vid köksborden - det var ju genom tidningar och TV som folk tyckte sig lära känna Diana - till en symbol för kvinnliga problem: typ utstötthet, ensam mamma, missförstådd med medkänsla.

1.5 - 2 miljarder följde Dianas TV-begravning. PR-byråer skrev gravtalen, kyrkan såg sin chans att synas, affärsintressen av alla de slag slog mynt av hennes "reliker". I London vandrar än idag inåtvända kvinnor längs Dianas Memorial Walk. Klicka här för att se kartan. 11 km lång. Och de som vandrar är till 90% medelålders kvinnor eller äldre. Förbi den Kindergarten där Diana arbetade, hon var dålig i skolan, förbi kyrkan där hon giftes, förbi kyrkan där hon begravdes. Så till det palats Dianas familj äger. Där ligger hon begravd i en vit urna på en ö som folk vandrar runt. Och sen köper man foton, temuggar, halsdukar och annat.

Även den plats i Paris där hon dog, bilen körde in i en betongpelare, är helig. Med fara för eget liv söker sig folk in i tunneln för att låta sig fotograferas vid pelare nummer 13, lägga ner blommor, klistra upp brev etc. Klicka Här och här.

Och den bänk i Taj Mahal i Indien där Diana en gång satt heter numer Dianas Bench. Det går inte att skilja på folks behov av Gud vet vad, turistoperatörernas girighet och den vidskeplighet som grasserar. Frågan är om inte The Guardian har rätt? Att det var ett moment of madness. Ett utslag av kollektiv galenskap? Klicka här. Det folk sörjer och speglar sig i? Kanske fr a en framtid som aldrig blev av. Fr a då deras egen.