För några år sedan gick jag längs ån. Plötsligt hör jag bakifrån det vinande bruset av vingar och sen sker allt på någon sekund. Hann aldrig vända mig om innan en duva panikartat slår ner i vattnet och tiondelen senare kommer duvhöken efter och slår klorna i duvans rygg som trycks ner under vattnet. Duvhöken flyter med ån på utbredda vingar och gör några vanmäktiga försök att lyfta, men orkar inte utan får släppa duvan för att lyfta och dra iväg. Utan byte. Död flöt duvan vidare. En stark upplevelse. Nu har något liknande inträffat. Fast denna gång med lyckligare utgång för jägaren. Vilken upplevelse de på Stockholms Central måste haft mitt i vardagsjäktet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar