När Charles studerade i Cambridge gillade han bäst läsningen av 1700-tals teologen Paleys bok "Om bevis för kristendomens riktighet". Vissa av bokens partier lärde han sig mer eller mindre utantill. Under ett besök i London tog honom sen en kompis, Charles Whitley, till National Gallery i London för att visa konstnären Sebastiano del Piombos tavla när Lazarus återuppväcks från de döda. Charles tyckte tavlan var "sublim". Dvs något så upphöjt att det inte kunde jämföras med något annat, var bortom beräkning eller mätbarhet. Sublimitet var under långa tider konstens främsta ideal, men definitionen har förändrats under århundradena. Så Charles menade bara att han tyckte tavlan var jävligt, jävligt bra. Så här lyder en kortversion av Bibelns berättelse om Lazarus:
När Jesus kom hade Lasarus redan legat fyra dagar i graven. Marta sade till Jesus: "Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött". Jesus sade: "Din bror kommer att uppstå. Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö". Han gick sen till graven, en klipphåla med en sten för öppningen. Jesus sade: "Ta bort stenen." Den dödes syster Marta sade då: "Herre, han luktar redan, det har ju gått fyra dagar." Men Jesus ropade med hög röst: "Lasarus, kom ut!" Och den döde kom ut med armar och ben inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sade åt dem: "Gör honom fri och låt honom gå."
Det är lätt att glömma att Darwin länge var troende kristen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar