Nässelfjäril

Det finns 150 000 fjärilsarter över hela världen. I Sverige drygt 2 700. De flesta är nattfjärilar. Nässelfjärilens två par breda flygvingar är täckta av små, överlappande fjäll. Ögonfläckarna är till för att skrämma fåglar. När den slår ut vingarna hörs ett mekaniskt, väsande ljud. Som när en orm väser. Det är för att skrämma möss som äter fjärilar. Intill kroppen har den dessutom mörkt hår! För att hålla värmen. Huvudet har stora fasettögon. Andra arter har utvecklat punktögon.

Antennerna, som är de viktiga smak- och känselorgan, växlar utseendemässigt. De kan antingen vara raka, klubblika, kam- eller fjäderformade. Mundelarna är hos alla, utom käkfjärilarna, utbildade till ett mjukt sugrör, som hålls hoprullat. Rekordet är den art som kan rulla ut sitt 25 cm! Fjärilar lever av flytande föda, framför allt blomnektar.

Nässelfjärilen lever ovanligt länge för att vara fjäril. Den kläcks i juni / juli, övervintrar inomhus på någon vind eller i ett ihåligt träd, väcks av vårljus och värme i april, käkar upp sig på nektar och mineral, söker upp partner, lägger ägg och dör i juni. Vingarna är då ofta nedslitna. De flesta andra fjärilsarter lever några veckor.

Våra dagfjärilar levde ursprungligen, som de flesta andra fjärilsarter, nattetid. Men flydde till andra sidan dygnet och ljuset för att undgå sina predatorer. Beviset sitter kvar på deras kroppar. En primitiv form av öron som än idag finns hos nattfjärilar. Ingenting är som man tror.

Darwin satir: Harpers Weekly

Darwin på väg ut från organisationen djurens rättigheter. En förtvivlad gorilla står utanför ingången, gråter, pekar på Darwin och säger: - "Den där mannen vill ta ifrån mig min släkttavla. Han säger att han är en av mina avkommor". - "Men Mr. Darwin, hur kan ni förolämpa honom så?"

Darwin satir: Harpers Magazine

1859, samma år som Arternas Urspung publicerades, varnade The New York Times sina läsare för att boken kunde utlösa ett krig mot religion. Den är teckningen, "Darwinstudentens eftermiddagsdröm", skildrar hur flaskor / knivar / och gafflar evolveras tills de förvandlats till den kvinna han vill gifta sig med. Klicka på bilden för att förstora den.

Darwin satir: La Petite Lune

Frankrike hade en särskild klang i England. Den franska revolutionens haveri och Napoleonkrigens fasor höll den brittiska överklassen på tå. 1830 och 1848 års franska revolutioner gjorde inte rädslan mindre. 1830-talet var det oroligaste i brittisk 1800-talshistoria.

Den franska revolutionens materialism, förnuftsdyrkan gavs skulden och bidrog till att Darwin drog sig för att publicera sin evolutionsteori. Han visste att den skulle utnyttjas av brittiska radikaler som vapen i deras angrepp på kung och kyrka. Och Darwin var "gentleman" och ville inte ha sitt namn skandaliserat. Evolutionsteorin hade en plebejisk underton som överklassen fruktade. Allt skulle av- och utvecklas.

I Frankrike fruktade överklassen Darwin. Ju längre 1800-talet framskred, dessto mer bredde ateism och socialism ut sig med kulmen i 1871 års Pariskommun. I franska intellektuella kretsar, bland journalister / konstnärer / författare / musiker, fick Darwins radikala tankar fruktbar jordmån. Ska återkomma till det.

Darwin satir: Kvällens hedersgäst

Mest populärt var att lyfta fram vårt släktskap med apor. Den här teckningen är från Punch och har underrubriken Säsongens Lejon. Den vettskrämde betjänten anmäler den flott klädda gästen med att ropa ut ... Mr G-G-G-O-O-O-O-rilla ....

Darwin satir: Fattigmans Punch

Tidningen Fun kallades för fattigmans Punch. Här en skätteckning från 1872, året efter det Darwin publicerat boken om Människans Härkomst. Bilden visar apan Darwin ivrigt studerande en kvinnas stora bak.

Darwin satir: Vanity Fair

Tidning. Sonen Francis tyckte karikatyren var på pricken! Så här kändes Pappa Darwin som ofta slängde det ena smala benet över det andra, korsade armarna i knäet, lutade sig fram och skrattade livligt ofta då han själv rycktes med i samtalet.

Darwin satir: Andre Gill

En av de stora franska satirikerna. Under femton år gjorde han omslag och huvudbilder till tidningarna La Lune, Eclipse och La Lune Rousse. Hans bilder provocerade. Inget var heligt. Här är det Darwin som uppträder som en tränad cirkusapa. Darwin visar upp sina färdigheter som han fått i arv av sina släktingar aporna. Första ringen han hoppar igen står det "Credulite" (gulligt). Den andra ringen har texten "Superstitions. Errors. Ignorance". Vidskepelse. Felaktigheter. Okunnighet. Ringarna hålls av fritänkaren Emile Littré.

Kapitalisten Charles Darwin

Han började bokföra inkomster / utgifter tio dagar efter sitt bröllop och förde sedan dagligen bok fram till dagen innan han dog. Bokföringen omfattade hushåll och investeringar. Darwin spekulerade i järnvägs-, kanal- och hamnbyggen.

Han höll sig med klassisk dubbel bokföring, som han lärt av sin pappa. Även han var investerade och lånade ut större belopp. Darwin ärvde pappans växlar. Fru Emma var dålig på räkning så Darwin dikterade och hon skrev. Hon fortsatte föra räkenskaper efter det Darwin dött. Allt ger unik inblick i familjens liv och leverne.

Kontoklasserna täckte vetenskap, trädgård, personal, hushåll, mat, utsäde, löner etc etc. Drycker, vin. Skor till barnen. Inkomstskatt. Donationer. När han köpte sitt biljardbord sålde han en guldklocka han ärvt av sin pappa och en rad kinesiska vaser. Det störde frun Emma och barnen. Han hade stora utgifter för sina anställda, 15 personer (butler, kokerskor, trädgårdsmästare, kusk, pigor, guvernanter). Allt redovisas: från tandborstar, snusdosor till gräsklippare.

Trädgården var på 40 acres. Omfattade fält med kor. Hemmet var självförjande. De fick 10 barn, 7 överlevde. 5 var söner. Emmas stod för köksutlägg - mat, slakt, kött, te, socker, pianonoter. 20 kontoklasser.

Allt summerades årligen i september, då slutsummor fördes över till en huvudliggare. Han visste exakt hur stora utgifterna varit och kunde jämföra år för år.

Darwin ägde jord, arrenderade ut. Hanterade skuldväxlar från köpmän, hade stora inkomster från räntan på dessa lån. Samtiden avskydde spekulanter. Dickens gisslade dom, men Darwin hade inga moraliska betänkligheter.

Han förde också hälsodagbok, hur många timar varje dag och månad som han jobbat. Öppnade sparkkassa för byns arbetare. Butlern Parslow gick runt i byn och samlade in pengar. Bönder fick sen hämta ut till tvål och annat. Fattiga knackade på Darwins dörr och fick brödkupong av Emma.

När han dog hade an 260 000 pund. Motsvarar tiotals miljoner i dagens penningvärde.

Ögon och minne

I ett brev till kollegan Anders Zorn skrev Bruno Liljefors att den natur han tyckte bäst om att vistas i var:

...."kal, vresig och stenig barrskog, träsk, åkerrenar och nödtorftiga gärdsgårdar. Inte så där sommarnöjesaktigt" ....Jag målar djurporträtt. Man måste dock ha hästminne för det - en räv försvinner ju som en blixt under snökläddgran ...

Att läsa ett landskap

De flesta av oss är biologiska analfabeter, vi ser massor utan att veta vad det är som vi ser. Visst, en blåsippa, en björk, en humla, en fågel. Ungefär som att läsa en bok men bara kunna enstaka bokstäver. Hur det är för de dom ser ger oss den 70-årige Bruno Liljefors en vink om i "Det vildas rike"? En bonde kommer in med två orrungar som dödats i slåttern:

....Jag var som förhäxad vid betraktandet av deras grå- och brunvattrade fjädrar. Mina förut invanda begrepp om vackra och fula färger ställdes på huvudet inför dessa vackra sammanställningar som syntes liksom avlagrade från den grå urtiden och berättade om skogen, kärret, mossan på stenarna, natthimlen mellan grenarna. Man kunde hur länge som helst se in i denna värld, där fanns ingen botten eller slut endast alltjämt nytt ....

Endast alltjämt nytt. Man får, som Harry Martinsson brukade säga, vara beredd på mycket inombords då man försöker lära sig mer om det vi kallar för natur.

Krimkriget och Darwin

Darwin följde Krimkriget via The Times, vars krigskorrespondent hette William Howard Russell, mannen på fotot. Han täckte även Sepoyupproret i Indien, inbördeskriget i USA, kriget mellan Preussen - Österrike, kriget Frankrike - Preussen och Zulukriget i Sydafrika.

Soldaterna beskrev Russell som "a vulgar low Irishman, who sings a good song, drinks anyone's brandy and water and smokes as many cigas as a Jolly Good Fellow. He is just the sort of chap to get information, particularly out of youngsters". Russell var en mycket bra ryttare.

1855 skriver Darwin till Simon Covington, den lättmatros som var Darwins "betjänt" under världsomseglingen med Beagle: ... There has been terrible dissatisfaction in England about the management of the war, which seems to have been very badly conducted; but the men and officers have behaved most nobly, and have made the name of Englishmen a prouder thing than ever ...

Av Emma Darwins dagbok framgår att Charles var i London 29 maj 1856 för att delta i ett möte på Royal Society 30 maj. På kvällen 29 firades freden på fyra olika platser i London med stora fyrverkerier. Stora skyltar hade satts upp med texten ‘God save the Queen’ och 10,000 raketer i rött, blått, grönt och gult sköts upp.

1863 frågar han Asa Grey, den amerikanske botanisten: ...Have you read the first volume of Alexander William Kinglake's history of the Crimean War? I am reading it with much amusement ... Kinglake's bok beskrevs som "probably the most notable book of 1863" och trycktes i fyra upplagor. Den debatterades flitigt i media.

Darwin brevväxlade även med läkaren James Brown Gibson, som deltog i Krimkriget. Efter utgåvan av Arterns Uppkomst fick Darwin brev från en annan läkare, Robert McDonnell, som även han deltagit i kriget. Brevväxlade även med Henry Bonham-Carter, Florence Nightingale´s kusin som i London tillsammans med kusinen öppnade Nightingale Training School for Hospital Nurses. En av de som utexaminerades 1866 var Emily Karolina Rappe som sedan arbetade på det nya sjukhuset i Uppsala.

Den mest omfattande korrespondensen hade Darwin med George Rolleston som varit läkare i Smyrna under kriget. De skrev till varandra om orangutanger, hjärnor, mentala skillnader mellan männ och kvinnor.

Darwins samtid

Det var på 1850-talet som Darwin började arbeta för högtryck. Det är lätt glömma hans samtid. Krimkriget 1853 - 56, det stora indiska sepoyupproret mot England 1857, USAs inbördeskrig 1861 - 65 och Boerkrigen i Sydafrika.

USAs inbördeskrig måste med för 1776 hade USA frigjort sig från England - ett lika smärtsamt trauma för engelsk överhet som 1809 års förlust av Finland för den svenska. Krigen och nederlagen underblåste hämdkänslor och nationalistiska lidelser.

I USA fanns ingen statskyrka. Frikyrkorna låg i inbördeskrig om slaveriet. I norr stöddes slavarnas frigörelse, i söder inte alls. Religiösa argument användes av båda parter. Religiösa krigssånger skrevs. Som Battle Hymn of The Republic, Stand Up for Jesus, och Hold the Fort för att ta några ur högen. På båda sidor ansågs den kristne soldaten vara den bäste.

Efter Krimkriget skrev brittiskan Catherine March en bok, Memorials of Captain Hedley Vicars, 97th Regiment", om den gode kristne so dragit i krig. En succé. Det stora indiska sepoyupproret födde även det brittiska hjältar, ingen mer hyllad än generalen Henry Havelock, som dessutom slogs i det första Afghankriget 1839 - 42.

Alla som försvann / dog i krigen väckte hämndkänslor och gjorde folk religiösa. Man bad, gick i kyrkan, ordande minnesceremonier. Men under 1850-talet översvämmades också bokmarknaden med mängder av anti-religiös litteratur. Religiösa mobbar gav sig på ateister. En militant, religiös propagande väckte fram.

William Darwin Fox

De senaste veckorna har jag läst gamla brev. 218 stycken skrivna 1828 - 1882. De utväxlades mellan kusinerna Willam och Charles. De träffades som studenter i Cambridge 1828 och höll sedan kontakten livet ut. Var de än befann sig. Breven avspeglar deras liv. Från studentårens intresse för kvinnor, musik, djur, natur och jakt. Sen 1831 ger sig Charles av på världsomsegling medan William söker jobb som präst. Årtionde efter årtionde rullar sedan på. De skriver till varandra om giftermål, barn, sjukdomar, arbete och drömmar. På 1850-talet då Charles arbete går på högvarv hjälper de varandra med småsaker, träffas med fruar och barn. På 1870talet börjar en er ålderdomlig ton smyga sig in. Ganska enastående att breven finns kvar. Nu utgivna i en kommenterad utgåva som ger bakgrund och sammanhang. Och som dessutom återger Williams dagbok. De skulle bara veta ...

Darwin och Oscar Rejlander

Vi vet att både August Strindberg och Bruno Liljefors påverkades av Darwin. Men hur var det annars? Jodå, Darwin var vaken. Medveten om det inflytande hans teorier hade på känsliga personerns fantasiliv. Men han kastade sig även ivrigt över ny teknik. Som fotografi. Och fastnade för ett samarbete med den svensk-brittiske fotografen Oscar Rejlander. Här finns några av hans övriga foton. Och här en annan presentation av honom. Resultatet Rejlanders samarbete med Darwin blev den klassiska boken "The Expression of the Emotions in Man and Animals", en av de första som använde sig av foton.

Darwins konstintresse var gammalt. Han besökte museer för att titta på djurmålningar och kände konstnärer, djurmålare som Joseph Wolf och Briton Riviere och skulptörer som Thomas Woolner. Dessutom brevväxlande han med legendariska fotografer som Lewis Caroll, Julia Margaret Cameron och Duchenne de Boulogne.

Men Rejlanders foton till Darwins liv om människans känsloliv är spännande. "Ge mig foton på olika känslouttryck", sa Darwin. Så Rejlander tog foton på djur, barn och dårar. Och på sig själv. Rejlander använde el för att se hur musklerna reagerade. Det visas på fotot.

Darwins bulldogg

..."Kring teologins vagga ligger döda präster" ... Så har Thomas Huxleys insats för Darwins evolutionsteori beskrivits. Huxley var argumentator, slogs hänsynslöst för Darwins idéer. Mot allt och alla. I sanningens namn inte bara för Darwin, utan fr a för sig själv, dvs en vetenskap fullständigt fri från teologernas struppgrepp. Cambridge´s universitet styrdes av ett prästerskap som höll sig med sedlighetspolis.

Läst om den unge Thomas Huxley. Och imponerats. En kille från enkla förhållanden som svingar sig upp. 20 år gammal har han läst färdigt till läkare, men är för ung för att få praktisera. För att tjäna pengar och få praktik tar han jobb som biträdande kirurg ombord på flottans båt "Rattle Snake". I fyra år är han sen borta i Australien, där han träffar sin blivande fru och får vara med om de mest hårresande äventyr. En härlig bekantskap.

Darwin och musiken

Som präststudent i Cambridge gick han dagligen i kyrkan. Men ofta också till Kings Collage för att höra kören sjunga God Save the Queen. Han älskade den, fick aldrig nog av sången. Förmögen som han var hyrde han hem sångare till "studentlyan", som var en av stadens största, för att njuta inte bara av utan även av andra sånger. Han deltog också i studentlivet och söp och sjöng. Han var nationalist och imperialist. När han rest ut i världen fylldes han hjärta av stolthet varje gång han såg den brittiska fanan vaja. Han blivande fru, kusinen Emma, var pianist och brukade sen spela för honom. Hon hade haft Chopin som lärare. Själv betraktade han sig som helt omusikalisk.

Darwin och kristen konst

När Charles studerade i Cambridge gillade han bäst läsningen av 1700-tals teologen Paleys bok "Om bevis för kristendomens riktighet". Vissa av bokens partier lärde han sig mer eller mindre utantill. Under ett besök i London tog honom sen en kompis, Charles Whitley, till National Gallery i London för att visa konstnären Sebastiano del Piombos tavla när Lazarus återuppväcks från de döda. Charles tyckte tavlan var "sublim". Dvs något så upphöjt att det inte kunde jämföras med något annat, var bortom beräkning eller mätbarhet. Sublimitet var under långa tider konstens främsta ideal, men definitionen har förändrats under århundradena. Så Charles menade bara att han tyckte tavlan var jävligt, jävligt bra. Så här lyder en kortversion av Bibelns berättelse om Lazarus:

När Jesus kom hade Lasarus redan legat fyra dagar i graven. Marta sade till Jesus: "Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött". Jesus sade: "Din bror kommer att uppstå. Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö". Han gick sen till graven, en klipphåla med en sten för öppningen. Jesus sade: "Ta bort stenen." Den dödes syster Marta sade då: "Herre, han luktar redan, det har ju gått fyra dagar." Men Jesus ropade med hög röst: "Lasarus, kom ut!" Och den döde kom ut med armar och ben inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sade åt dem: "Gör honom fri och låt honom gå."

Det är lätt att glömma att Darwin länge var troende kristen.

Darwin på Beagle

Livet ombord gick sin gilla gång. Frukost serverades kl åtta på morgonen. Darwin åt tillsammans med kapten ( bara de två ). Den som var klar först reste sig och gick. Om vädret var bra ägnade sig Charles åt att klassificera fångade djur. Dissikerade dom och antecknade. Skrev dagbok. Om vädret var dåligt, och han sjösjuk, lade han sig på kaptenens soffa.

Kl ett serverades lunch. Vegetarisk sådan. Ris, bönor, bröd och vatten. Ingen sprit eller vin. Kl fem åts middag, ofta kött och sånt som höll skörbjuggen i schack. Torkade äpplen, citroner, grönsaker som köpts i land. Kvällarna gick till "slow talk". Oftast befann sig folk på däck, hängde över relingen och njöt av väder och vind. Darwin stortrivdes då han inte var sjösjuk. Han skrev hem:

..."Här finns allt en människa kan önska sig. Om det inte var för sjösjukan skulle alla människor vilja vara sjömän". Konstnären ombord, Augustus Earle, har i två underbart levande målningar förevigat livet ombord. En kväll med "slow talk". Ett trettiotal man har samlats under däck för att spela, skriva brev, läsa, skratta åt gjorda teckningar, leka med skeppsapan eller lyssna på vad skeppspapegojan hade att säga. Klicka på bilden så förstoras den.