Han var stor. Riktigt stor. Sista gången han vägde sig visade vågen 153 kg. Sen fortsatte han bara att växa, skriver Charles i sin självbiografi. Pappan var läkare och finansman. Eftersom han ville att Charles också skulle bli läkare, tog han då och då med sonen på sjukbesök, och lärde Charles några läkartrix.
De flesta patienter, dvs kvinnor, talade till att börja mycket vagt om sina problem. Robert frågade då försiktigt om de möjligen hade något själsligt problem och damerna sprack, grät hejdlöst och ville aldrig sluta. Pappa Robert uptäckte att om han då uppmanade dom att ta sig samman blev allt bara värre. Därför började han säga att det var bra att de grät ut och uppmanade dom att fortsätta. De flesta slutade då gråta och kunde istället på ett samlat sätt fortsätta berätta om sin nöd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar