I fem år, 1910 - 1915, bodde och arbetade han där. För honom blev Pampas fantasins hemland. I en ström av brev till familj och vänner möter vi reseskildraren Taube som beskriver livet i barer, horkvarter, kanalbyggen och på rancher. Taube lärde sig tala spanska och pluggade italienska, sjöng argentiska och indianska folkvisor, började läsa världslitteratur för att bota sitt intelektuela mindervärdighetskomplex och drömde om att kunna försörja sig som konstnär och författare. I breven skriver han att han fick "fasligt med stryk i början". Både fysiskt och psykiskt. Han jobbade som ritare på kontor, kroppsarbetare på Pampas, dödgrävare, svinaherde, boskapsskötare, spårvangskonduktör etc. År 1914 korsar han oupphörligt södra Argentina. Vandrar ensam i bergen, blir allvarligt sjuk, svälter och far illa.
Åren efter storstrejken 1909 var Argentina ett land dit bl a många svenskar sökte sig eftersom de svartlistats hemma. Argentina var ett framtidsland. Såna motiv hade inte Taube. Men han hoppades slå igenom som konstnär där borta efter att misslyckats med det här hemma. Men visst kunde han måla. Bilden föreställer en dans i en bar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar