Redan som barn hade han bekymmer. Taube har berättat att han som 5-åring hade panikångest, hjärtklappning och inte klarade att stängas in i rum. För det retades han av barnen på Vinga. Inte blev det bättre när han som 17-åring gav sig till sjöss. Egentligen ville Taube bli konstnär, men efter misslyckad skolgång tvingade pappan honom välja mellan internatskola eller sjön, Taube, som höll sig med manér, han skriver att han uppträdde "okuvligt" ombord, råkade mycket illa ut. Sjömännen spöade upp honom för att han inte uppförde sig som en adelsman borde, försök gjordes att nattetid slänga Taube överbord, han piskades av kaptenen eftersom han misstänktes för att ha stulit kaptenens sprit ( Taube var oskyldig ), han fick stryk då han vägrade bjuda på sprit i hamn - det förväntades av en jungman. Värst var ändå när han stängdes in i båtens kollager och luckorna skruvades igen. Kolsvart, hett och klaustrofobiskt. Han svimmade men hade tur då eldarna ovetandes om vad so hänt fick slut på kol. Så de öppnade kollagrets bottenlucka för att fylla på och då kom Taube nedrutschande, avsvimmad, med kolen. Inte undra på att han sen rymde från skeppet när det kom till England. Allt detta och mer därtill berättar han om i brev hem och i egna böcker. En mindre känd sida av Everts liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar