1914 Krigsentusiam? Finns det?

Det händer - alltför sällan - att jag läser böcker som både förändrar och fördjupar ens syn på saker och ting, förr som nu. En sådan Hew Strachan´s First World War: To Arms. Den tog honom 13 år att skriva. Ta hans skildring av krigsutbrottet. Beskrivningen ger inte bara associationer åt alla håll och kanter - krigen i Afghanistan, Irak och det nu pågående i Syrien - utan även insikter i hur korkade vi är när vi tror att vi talar om det förflutna. Som 1914. Vi saknar det mesta i kunskapsväg, men de hindrar oss inte från att hålla oss med bombsäkra åsikter om hur det en gång var. Det enda sidoljus jag kan kasta över 1914 är brev från mina morföräldrar som befann sig här hemma. I trygghet. Visserligen skrev morfar ett förvirrat brev om att han tänkte ge sig ut i kriget, men det blev naturligtvis ingenting av. Han  ville väl göra sig märkvärdig? Ett rop på uppmärksamhet? Han var ju 22.

Strachan skriver om den folkliga entusiasmen inför krigsutbrottet 1914. Vi har alla sett fotografierna. Något som för de flesta av oss framstår som rent vansinne. Hur kan man hälsa ett krigsutbrott med entusiasm och  glädje? Klicka på bilden så förstoras den. Strachan påpekar först och främst att det inte var den allmänna opinionen som ledde till kriget utan tvärtom. Beslut och planer fanns redan och togs av härskande klickar och industrimagnater helt oberoende av folkliga stämningar, opinioner och känslor. Strachan påminner om att reaktionerna på krigsförklaringarna varierade från land till land, från klass till klass. Ta reaktionen bland socialistiska eller nationalistiska intellektuella. Deras åsikter skiljde sig från hur vanliga medborgare reagerade och trodde sig förstå vad den väpnade konflikten handlade om. För att inte tala om böndernas reaktion. De stod mitt uppe i skörden när kyrkklockorna ringde.

Strachan påpekar att krigsutbrottet fr a var populärt inom begränsade sociala skikt i storstäderna. Där samlades folk i stadskärnorna där de fotograferades. Både media och militär hade behov att - som vanligt - skapa sin egen verklighet. Till de mest entusiastiska krigsivrarna hörde manliga studenter och tjänstemän. Men de flesta europeiska män som skickades ut i kriget kom från landsbygd eller arbetarklass, som värnpliktiga, så för dem innebar kriget att göra sin plikt. Vissa av dom kanske hade kanske läst romantiska och heroiska skildringar av strid och krig, men den romantiken flagnade snabbt. Inte minst oro för hur det skulle gå för dom där hemma? Skulle de drabbas av arbetslöshet och svält? När sedan moderna eldvapen resulterade i masslakter med hundratusentals offer som följd, växte sig fatalism och religiös resignation allt starkare vid fronten. Nu gällde bara att överleva. Ingenting annat. Vad politiker, militärer och intellektuella än talade och skrev om.

Sarin och Syrien

Den nu publicerade FN-rapporten brännmärker båda sidor i inbördeskriget som krigsförbrytare. Båda sidor har använt sarin, båda sidor har ägnat sig åt tortyr, våldtäkt och massavrättningar. Här finns rapporten.

Mobilen som läkare

Watch Tanzeem Choudhury: The Sad Clown Fish on PBS. See more from Secret Life of Scientists.

Vi har naturliga mikrofoner - våra öron. Nu är forskare på väg att förvandla mikrofoner till något liknande. Apparater som förvandlar ljudvågor till elektroniska signaler. Nästa steg är att låta dom avlyssna våra kroppar, registrera hur många människor vi rör oss bland ( olika röster ) och om de går, springer etc. Som i videon ovan. 
En av alla nya produkter vi inte kan vara utan kallas StressSense. En annan BeWell. De kollar hur mycket du sover, genom att fånga upp och mäta in- och utandning, hjärtljud etc och kollar också hur många du umgås med genom att analysera andras röster etc. Fullständigt onödiga produkter, men de kommer naturligtvis att sälja som smör i solsken. Är folk villiga att betala 1 400:- för ett par gångstavar eller 100:- för att gå med någon som pekar ut fjärilar åt dom, så måste dom naturligtvis ha en mobil med dessa funktioner i sin smartphone för att vara med sin tid. Inte kan man avgöra själv hur mycket man sover? Eller hur många man umgås med? Och vad de gör?  

1914 Terroristerna som utlöste ett världskrig

Detta berättade terroristerna om sina mordplaner. Källan är rättegångsprotokoll.
Vid den första bron, Cumuria, stod Mehmed Mehmedbasic. Han berättade att han inte kunde kasta sin bomb då en polis närmat sig honom i just det ögonblicket.
Den andre terroristen, Vaso Cubrilovic, berättade att han inte kastat sin bomb dels för att han tyckte synd om hertiginnan, dels att han stod illa till.
Den tredje terroristen, Nedeljko Cabrinovic, kastade sin bomb. Klädd i lång svart kappa, svart hatt frågade han en polis i vilken bil ärkehertigen satt, för att sekunder senare kasta en handgranat. Den studsade på en lyktstolpe, sen på den tillbakavikta huven på ärkehertig bil, dödade två officerare och skadade ett tjugotal åskådare. Cabrinovic hoppade i floden, som var 10 cm djup. Svalde sin giftampull men den var för svag för att verka. Så han greps. Efter ett kort  stopp för att se vad som hänt, satte Franz Ferdinands bil iväg till rådhuset.
En fjärde terrorist passerades, Cvetko Popovic, men han var närsynt och kunde inte se i vilken bil som Franz-Ferdinand satt. Det sägs också att folkmassan var för tät.
Vid den Latinska bron stod Gavrilo Princip, men ärkehertigens bil rusade förbi honom på väg till rådhuset och han gick efter för att se vad som hände
På Kejsarbron stod en femte terrorist, Trifko Grabez. Han berättade under rättegången att han inte kunde förmå sig att kasta en granat. Han ville inte såra oskyldiga åskådare.
Det var när ärkehertigen beslöt sig för att besöka sårade på sjukhuset som man glömde informera chauffören om färdvägen och bilen stannade till framför Gavrilo Princip, som just köpt en smörgås. Han sköt två skott innan han övermannades.

1914 Slumpens skördar

Ärkehertig Franz-Ferdinand av Österrike-Ungern ville gifta sig med den vackra grevinnan Sophie von Chotkowa und Wognin. Men kejsar Franz Josef förbjöd äktenskapet. Franz Ferdinand var ju arvtagare till en adlig kunglig familj och skulle bara gifta sig med kungligheter. Och Sophie var ofrälse. Ungefär som vårt svenska kungahus som numer inkluderar både en f d personlig tränare från Ockelbo och en f d  kvinnlig dokusåpa-stjärna.
Alltnog. Franz-Ferdinand och Sophie rymde och gifte sig i hemlighet den 28 juni 1900. Ingen kunde då ana att de båda, 14 år senare, skulle mördas. På sin bröllopsdag. Av en terrorist.
Efter giftermålet återvände de båda till Wien. Kejsar Franz Josef fastslog förbannad att de inte kunde ses tillsammans offentligt, eftersom en ärkehertig inte kunde visa upp sig tillsammans med en enkel grevinna som gemål. Kejsaren tyckte illa om Sophie och tog alla tillfällen i akt att kränka och förolämpa henne i Wien. Kejsare är riktiga höjdare.
Maken Franz Ferdinand blev naturligtvis kränkt av förbudet mot offentliga framträdanden med sin fru, men så hittade han till slut ett kryphål. Som fältmarskalk av armén kunde han synas tillsammans med hustrun, för en fältmarsalk  kunde mycket väl vara gift med en en ofrälse. Detta ledde till att Franz Ferdinand specialiserade sig på att inspektera alla tänkbara armé-enheter, något som den 28 juni 1914 kom att leda till bådas onda, båda död.
Den 28 juni var dessutom den serbiska nationaldagen. Man firade slaget vid Kosovo. Även 1914 i Sarajevo.
1389 hade en ensam serb, efter att serbiska styrkor besegrats av turkarna, tagit sig igenom den ottomanska armén och dödat Sultanen.

Berika er ... skattebetalarna står för fiolerna

Sverigedemokraterna är det parti som håller sig med den största inkomstskillnaden mellan ledning och gräsrötter. Partiledaren Jimmie Åkesson är en av landets bäst betalda politiker. Han tar ut en årslön på 1,1 miljon kronor, fyra gånger mer än vad hans 600 partikamrater tjänar i genomsnitt. Vissa partiledare får ingen ersättning alls av sitt parti, utöver riksdagslönen. 
I Åkessons fall 70 000 / månad. Dessutom ger SD Åkesson 38 000 kronor extra för att han sitter i SDs partiutskott. Partisekreteraren Björn Söder arvoderas på samma sätt, men får bara 30 000 kronor extra i månaden. Pengarna kommer från skattebetalarna i form av partistöd. 
Till bilden hör att SD har ett 50-tal tomma stolar i kommuner landet runt. För vart och ett kammar SD in närmare 50 000 / år. De slantarna kommer även de naturligtvis från generösa skattebetalare och SD använder beloppen fritt som det faller ledningen in. 
Till allt detta kommer dessutom en rad andra förmåner, sk grundstöd och tilläggsstöd. Tilläggsstödet är på 24 300 / riksdagledamot. Dessutom lokalstöd, basstöd och stöd till politiska sekreterare, fria resor, hotel och traktamenten, hyresbidrag samt stöd till utlandsresor etc mm osv. Åkesson tycker att allt detta är rimligt. 
"Om du jobbar som tv-reporter och i en korvkiosk och jobbar på två ställen borde du få betalt för två jobb. Det vaccinerar mig dessutom mot korruption", säger den överspände nationella idealisten Åkesson, som likt en råmande älg i brunst, gärna lägger upp sig på nationens altare för att tala varmt om småfolk på den alltmer avfolkade glesbygden och fattigpensionärer. Det är bland dom som SD arbetar på att vidga sitt väljarunderlag. 
I riksdagen har vi ett skattefrälse. Åkesson tycker som sagt det hela är rimligt. Karln har aldrig tidigare kommit i närheten av liknande inkomster. Det är dags att granska både karlns och partiets ekonomi i sömmarna.  

Financial Times om Sverige

Det är en sak att när skolor brinner, bibliotek förstörs och bilar står i lågor, tycker statsministern att det där får ni först och främst ta hand om själva. Det är en fråga för er därborta bland stenkast och bilbränder. Inte för Sverige. Att när det visar sig att klyftorna ökar snabbare i Sverige än i andra länder påpekar man att om man räknar bort var femte svensk så har klyftorna faktiskt inte alls ökat. Att när skolresultaten sjunker tycker regeringen att det är sossarnas fel, därför en fråga för i princip alla utom just sittande regering. Att när barnfamiljer väntar sex timmar på akuten har det varken med ansvariga politiker eller revor i den svenska samhällsmodellen att göra. Det sitter en gigantisk flodhäst mitt på soffbordet i det svenska folkhemmet. Och den verkar vara synlig från utlandet.

Den brittiska prestigetidningen Financial Times skrev förra söndagen att det är dags för Sverige att börja ifrågasätta de senaste årens privatiseringar och marknadslösningar. De verkar ha gått för långt. Sverige har gått från ett socialdemokratiskt skyltfönster till ett högerexperiment och behöver hitta en bättre balans. Upploppen i Husby var ett symptom, mästrade affärstidningen. Nu måste ansvariga politiker ”förstå och motverka orsakerna till den minskande jämlikheten, både när det gäller inkomster och tillgång till välfärdstjänster”.