Vi säger ’jag’ och ’det gäller mig’. Trots att vi är jaglösa och nakna.
För sådan är verkligheten! Inför den klär vi upp oss, spelar teater och kallar oss ’jag’, som vi själva var annat än önskningar från början.
Namnet? Det fick vi för att skilja oss från tusentals andra och nästan lika.
Den sanningen anar vi som en avgrund längs vägen.
För vem vill vara namnlös som natten och mörkret?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar