Jag hade hoppats slippa uppleva detta. Lena Mellin beskriver i dagens AB ( här ) hur EU / Turkiet ska hantera flyktingkrisen. Chockerande avhumanisering som säger en hel del om våra politiker, vår samtid och framtid.
Om cirklarna rubbas stiger klagomålen högst mot skyn från de som inte drabbats och ord som humanitet / solidaritet töms snabbt på sitt politiska innehåll. Orden betyder inte längre någonting, nu är det de folkhemske som styr opinionen. Och beslut som de Lena Mellin beskriver ser dagens ljus för att stämma i ån, inte ge de högerextrema än mer luft under vingarna. Det blåser en kall Putin-vind genom Europa. Inte minst genom det forna östeuropa. Årtionden av sovjetiskt förtryck bäddade för den trångsynta nationalism som idag återigen ser dagens ljus.
Ändå borde flyktingkrisen - med alla rimliga objektiva europeiska mått mätt - vara en både liten och relativt praktiskt hanterbar kris? Men icke ... Inte undra på att det kinesiska kommunistpartiet med illa dold förtjusning pekar på Trump i USA och EU-röran, skakar på huvudet och säger: Titta! Demokrati skapar bara oreda. Även det ett klassiskt argument - fött i Frankrike, Tyskland och Italien under och efter det första världskriget. Historien visar återigen sina huggtänder.
Inte utan att jag undrar vilka politiska opinioner som kan komma att se dagens ljus, då än större kriser drar in över oss?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar