Av och till hörs folk öppet – i sällskap - säga ”jag älskar dig” till varandra. Eller använda ”älskling” som tilltalsord.
Under min uppväxt hörde jag aldrig någon använda såna storord. Folk var sparsamma. Att man tyckte om varandra framgick ändå via blickar, kramar och skämt.
För inte är det, som en del nu påstår, att skillnaden mellan förr ( då man var sparsam med kärleksförklaringar ) och nu ( då det gått inflation i dom ) skulle innebära att människor idag är mer kärleksfulla än förr? Nej, lyckan var inte mindre förr än nu.
Sägs inte orden ”jag älskar dig” mest för att visa upp sig? Göra klart för alla andra hur "lyckligt" förhållande man lever i? Ungefär som då man talar om den nya bilen? Eller hur jävla bra man haft det på semestern?
Det är nog snarare så att orden "jag älskar dig" till visst del tömts på sitt laddade innehåll.
Än mer undrande blir jag då jag hör folk skrattande tala om sina sexliv, så man ska förstå vilka sexualatleter de är och vad viagra betyder. Patetiskt.
Skryta med sina mest intima erfarenheter? Obegripligt. Exempel på det "moderna livets" baksidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar