-"Det tillkommer bara en människa - eller myt - som Sokrates att närma sig döden med en orubblig min, vänja sig vid den och ta den som en lek. Han söker ingen tröst utanför saken själv; döden är för honom en naturlig och likgiltig händelse, han fäster sin blick rakt på den och bestämmer sig för att möta den utan att se åt sidan".
Jag har svårt att inte vilja se åt sidan när en när och kär ligger omgiven av slangar och urinpåsar. Det är långt från Sokrates och en annan grekisk filosof som Hegesias vars "lärjungar blev så upptända av de fina resonemangen i hans föreläsningar att de svalt sig till döds i så stor mängd att kung Ptolemaios förbjöd Hegesias att förse sin skola med så mordiska tankar: sådana människor betraktar inte själva döden, de bedömer den inte, det är inte vid döden de fäster sina tankar; målet som de skyndar mot är den nya tillvaro som de har i sikte".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar