Vietnam, krigets sorger och soundtrack

Med anledning av att det nu är 40 år sedan USA lämnade Vietnam sänder SVT ett reportage som baseras på Ninh Baos klassiska roman "krigets sorger". Här. "Kriget utmanar mänskligheten" säger han i reportaget.
Boken kom på svenska 1994. Det var den första skildringen av en vietnames som deltagit i kriget. Jag träffade honom och minns fr a hans lågmäldhet. Å andra sidan - har man överlevt det han gått igenom så ...



Det är det långt från Ninh Bao till "Next Stop is Vietnam", En samlingsvolym av 13 CD-skivor från krigets USA. Här. "Krigets soundtrack". Klicka på låtarna. Själv minns jag speciellt den om de Gröna Baskrarna som satte fart på känslor och samtal under mina besök i Bloomington, Chicago och New York. Tiden går. Snart är vi själva historia.

Via Montaigne över Lascaux till Chauvet

Drömmer om att återigen få resa dit. Börja i Bordeaux, titta förbi min stendöde polare Montaignes hem och torn. Säga tack och adjö.



Sedan fortsätta och tillbringa en dag eller på två på The National Museum of Prehistory in Eyzies-de-Tayac. Besöka  the site of Lascaux II. Besöka några grottor jag ännu inte sett i närheten. Det finns ett 100-tal. Fortsätta bila ner genom sydöstra Frankrike, titta in i några av de mest kända medeltida kyrkorna för att se dess skulpturer, fortsätta till Chauvet för att där fullständigt förlora mig i det förflutna. Återigen uppleva konst mellan 17 000 och 36 000 år gammal. Få uppleva alla de tankar och känslor det föder.

Montaigne om Sokrates

-"Det tillkommer bara en människa - eller myt - som Sokrates att närma sig döden med en orubblig min, vänja sig vid den och ta den som en lek. Han söker ingen tröst utanför saken själv; döden är för honom en naturlig och likgiltig händelse, han fäster sin blick rakt på den och bestämmer sig för att möta den utan att se åt sidan".
Jag har svårt att inte vilja se åt sidan när en när och kär ligger omgiven av slangar och urinpåsar. Det är långt från Sokrates och en annan grekisk filosof som Hegesias vars "lärjungar blev så upptända av de fina resonemangen i hans föreläsningar att de svalt sig till döds i så stor mängd att kung Ptolemaios förbjöd Hegesias att förse sin skola med så mordiska tankar: sådana människor betraktar inte själva döden, de bedömer den inte, det är inte vid döden de fäster sina tankar; målet som de skyndar mot är den nya tillvaro som de har i sikte".

För första gången deltar Kina i firandet av Sovjets seger över Nazi-Tyskland

China’s top envoy in Russia confirmed on Monday that the People’s Liberation Army will, for the first time, send a contingent to take part in a major parade in Moscow next month.

Russia plans to hold grand celebrations marking the 70th anniversary of victory in the Great Patriotic War — the country’s term for World War II — on May 9, including a military parade in Red Square.

Li Hui, the Chinese ambassador to Russia, said in an interview with Xinhua News Agency on Monday, “It will be the first time that China has dispatched a marching contingent to take part in the military parade in Red Square.”

China’s participation in the parade demonstrates fully the strategic coordination between the two countries, the envoy said.

On Saturday, the Chinese embassy in Russia told Xinhua that the Chinese honor guards scheduled to take part in the Victory Day parade had arrived in Moscow earlier that day. The embassy said 110 servicemen had arrived to prepare for the Red Square event.

Yang Cheng, deputy director of the Center for Russian Studies at East China Normal University in Shanghai, said the debut of a Chinese contingent in Red Square is a symbolic event as the strategic partnership enters a new phase.

Berlin 1945, Guillou och dagens Ryssland

Jag läser alltid Jan Guillou med intresse. Han är kunnig, idérik och politiskt provokativ. Ett salt. Vi såg det senast i debatten om vad man ska kalla / vilken betydelse som ska tillmätas Sovjets seger över Nazi-Tyskland?
I centrum står naturligtvis Ribbentroff - Molotovpakten som möjliggjorde andra världskriget och hur den tyska invasionen av Sovjet tvingade Stalin byta fot, liera sig med väst. Inläggen kommer från en rad av våra flitigaste debattörer. Åsa Linderborg ( här ), Kristian Gerner ( här och här och här ), Guillou ( här och här ), Expressens ( här och här och här ), DNs ledarsida ( här och här och här och här ) och så Tony Sniders artiklar här och här som berör pudelns kärna - synen på Ukraina och Putin.
Det är som vanligt med debatter en debatt där alla parter menar sig sitta inne med den större eller viktigaste tolkningen av "den historiska sanningen". Eller rättare sagt. Känner sig som den mest relevante uttolkaren av den ofta förvillande ideologiska hinna som efterhand med nödvändighet lägger sig över vad som skedde före, under och efter 1945. Så sker med det nyss förflutna när det ska tjäna nutida politiska intressen.
Men det jag vill ta upp gäller en av Guillous romaner, har glömt titeln, där han drev tesen att om Tyskland vunnit första världskriget hade vi sluppit både Hitler och Förintelsen. Jag vet inte var Guillou vill komma med att inta den typen av omöjliga positioner? Han borde veta bättre än så.
För historiskt bevandrad är Guillou. Läs och begrunda! Här.
 

Världens första och hittills äldsta mästerverk

Igår invigdes en magnifik kopia av världens hittills äldsta mästerverk. Mästerverken i Chauvet-grottan i södra Frankrike. Den äldsta dateringen säger 36 000 år, den yngsta 3o 000. Geologiska undersökningar tyder på grottans ingång för 21 000 år sedan blockerades av ett ras. För den som vill fördjupa sig i denna grottans makalösa konstverk finns här en länk till en färsk och mycket bra sammanfattande artikel. Titta på tabellen över gjorda dateringar: klicka så förstoras den.

Våra förfäder besatt alltså redan för mer än 30 000 år sedan förmågan att åstadkomma mästerverk av ett slag som än idag slår oss med häpnad. Å andra sidan är det inte så märkligt som det kanske låter. De som levde då såg ut som oss, hade samma kropp och samma hjärna. De hade som vi förmågan att pendla mellan realism och abstraktion.



Men mästerverken inte bara förbluffar, de påminner oss om de stora frågorna och hur lite vi trots allt vet om oss själva och vårt evolutionära sammanhang. Varifrån kommer t ex vår utpräglade känsla för symmetri, estetik och vårt oemotståndliga behov av att kommunicera? Är det egenskaper som först uppstår med Homo Sapiens? Eller fanns det kanske även bland de utdöda 15 - 17 övriga hominiderna? Eller vi ska kanske leta oss ändå längre bak i den evolutionära historien? För sedan bara ett 70-tal år tillbaka forskas det alltmer på symmetri, estetik och kommunikation - bland djur! Om ni inte sett det förut så ta en titt på detta slående exempel.

Oskar Gröning, Auschwitz och Förintelseförnekarna

Det är fem år sedan Oscar Gröning ( här ) på allvar bröt sin tystnad. Han hade arbetat i Auschwitz och där upplevt det fasaväckande. Bevittnat den industriella massutrotningen av människor. Gröning beslöt sig för att vittna fr a för att konfrontera förintelseförnekarna. Han ställs nu inför rätta ( här ). Dagens upplaga av Die Welt ger här bakgrund och sammanhang. The New Yorker återger här en klargörande berättelse. SvD här. DN här. Längre bort än så är alltså inte barbariet. 70 år. Vittnena lever än och kan berätta. Frågan är bara vilka som lyssnar? Hos de flesta slår flyktmekanismerna till. Inför Auschwitz berg av hår från män, kvinnor och barn brister de flesta. Har vi fortfarande anledning att vara rädda för oss själva? Eller som Primo Levi uttryckte det: - "Det har redan skett en gång och kan därför ske igen". Det är bara att hoppas att han hade fel.

Alexander Jakovlev och Gorbatjov

I västerländska media framställs Alexander Jakovlev ofta som ett barn av sitt studieår i USA på 1950-talet och sina år som rysk ambassadör i Kanada. Själv målar han upp en annan utvecklingsgång. Påpekar sin bondebakgrund. Pappan som kunde läsa och skriva, modern som varken kunde det ena eller andra. Hon gick i skola tre månader och motsatte sig konsekvent alla Alexanders försök till utbildning, Han lärde sig läsa fem år gammal av sin morfar. Slogs i andra världskriget, även fadern låg vid fronten, medan mamman ensam skötte hem och tre flickor.
Jakovlev sårades, gjorde karriär inom partiet och pekar på Chrustjovs hemliga anti-stalinistiska tal på partikongressen 1956 som den stora vändpunkten. Han var på plats. Samtidigt kom talet att underlätta hans kontakter med ryska författare och intellektuella. "De älskade att jag hade läst deras böcker och kunde diskutera".
Som 33-åring kom han sedan 1958 som en av de första ryska utbytesstudenterna till USA och studerade ett år vid Colombia vilket ledde till ett mycket kluvet intryck. Å ena sidan imponerades Jakovlev av den materiella standarden och ekonomiska utvecklingen. Å andra sidan reagerade han kraftigt på den ensidiga och negativa Sovjetbild som var förhärskande i USA. Han upplevde den som baserad på lögner. Jakovlev kom till USA från Moskvauniversitetet, dåtidens ryska högborg för liberalism, men de amerikanska lögnerna om Sovjet ledde honom till att inta en mer prosovjetisk hållning.
Innan Jakovlev sedan utnämndes till rysk ambassadör i Kanada var han de facto chef för den ryska progaganda- och ideologiproduktion. Han förvisades till Kanada efter att i Sovjet ha skrivit en artikel om den ryska antisemitismens utbredning, något som ledde till att han betraktades med misstänksamma ögon av Kreml.
Som bondpojk fascinerades han av det kanadensiska jordbruket och rapporterade hem om alla dess detaljer men fick aldrig gensvar. Å andra sidan upplevde Jakovlev inte den kanadensiska modellen som gångbar i Sovjet. Men det fanns mycket att lära.
Han imponerades inte heller av den nordamerikanska pressfriheten, utan eftersträvade efter att ha hemkallats av Gorbatjov, till att försöka göra den ryska pressen friare och bättre än den nordamerikanska.
Om Jakovlevs fortsatta väg till makten och hans komplicerade relation till Gorbatjov berättar Jakovlev mer i videon som är sevärd. I alla fall för den som vill fördjupa sin bild av både Sovjet och Gorbatjov.

Paris - sista dagen

Var och hälsade på hemma hos franska journalister. Efter avslutat besök steppar jag ner för trapporna, öppnar dörren och ställs ansikte mot ansikte mot fyra k-pistbeväpnade elitsoldater. Överrumplad frågar jag: - "Vad har hänt" - "Inget allvarligt". Svaret fick mig att börja skratta: "Inget allvarligt Här står ni med k-pistar och längre bort på gatan ser jag ytterligare fem till av era kollegor". Han log och visade i vilken riktning jag skulle avlägsna mig. Sade "Lycka till" som avsked. Dom är på tå.   

Paris - Nationella Fronten: De folkhemske äter varandra

There is a crucial difference between the gruff former paratrooper Jean-Marie and his public relations-savvy daughter who took over the party in 2011. Le Pen senior, who co-founded the party in 1972, nostalgic for colonial Algeria and Vichy, unapologetic in his belief in the “inequality of the races” and who would later be convicted more than 15 times for hate-speech and contesting crimes against humanity, has always been an outsider. Delighted to be detested, proud to be subject of a protest vote, he never wanted power. Marine Le Pen very much wants power, and her ambitions go right to the presidency.

The Front National’s large election gains under her leadership, topping the polls in the European elections last year, building its largest ever grassroots base with new mayors and councillors, winning MPs and, for the first time, senators, followed her drive to “detoxify” the party and move it away from any racist, jack-booted, antisemitic imagery of the past. She has sought to build an unshakable powerbase across France by making the far-right movement appear more palatable, with her eye on the Elysée. Polls have shown she could knock out a mainstream candidate to make it to the final-round presidential run-off in 2017.

The party’s final score in last month’s local elections, however, in which it won a quarter of the national vote but failed to win outright control of a single localdépartement, showed there is still a glass ceiling, a break on Marine Le Pen’s quest to be seen as a normal party like any other. To keep its momentum, the Front National must make clear gains in the regional elections at the end of this year. To do that it will need to win over people who prefer the traditional, mainstream right. Papa Le Pen, with his inflammatory views, is increasingly seen as a spanner in the works.

Ryskt bombflyg och NATO

They are flying in small formations, sometimes without fighter escorts. The aim is to provoke intercepts from NATO forces around the alliance's periphery. 

What Russia currently does with NATO is effectively to test reaction time of air defense. You fly a Tu-160 across the Bay of Biscay and you wait to see at what moment the [British] Royal Air Force and the French air force react.

You measure the response times of those air forces and try to get an idea of what electronic defenses are arrayed against you in that area by listening and recording details on when you get painted or illuminated by radar. 

That information could be used to identify the best way into NATO's air defense zones if a war began. NATO airspace is heavily monitored and defended, but no defense is perfect and there will be holes.

Paris och synens biologi

Konst är inte bara kultur, historia och politik. Det är fr a biologi. En av pionjärerna på området är Margeret Livingstone som skrivit en bok med både bredd och djup, Vision and Art. Hon inser att många av de främste konstnärerna hade kännedom om synens biologi långt före vår tids biologer. Hon ser deras verk som experiment och ger dem vår tids biologiska bakgrund och sammanhang. Lyssna och lär. Alltid lika kul. Hon börjar sin föreläsning 5:50 in på videon. För den som hellre vill läsa och fundera? Kolla denna blogg. Här. Av henne själv.

Jag är en "pisshumanist"

Vem vill inte vara det bland dessa europeiska högervindar? Kommer tid, kommer råd. Liberala värden har jag stått upp för under hela mitt vuxna liv. De genomsyrar varje demokratiskt parti och varje demokratisk människa. De vänder ryggen åt intolerans och rasism.
Vad som finns på andra sidan "pisshumanismen"? Inget annat än de folkhemske, nationalisterna och patrioterna. Att tala med dom är som att tala med någon som tror att jorden är platt. Fullkomligt meningslöst.