2013-11-11

Montaigne, Stolpe och humanismen

De lärda påstår att det var under renässansen som man definierade humanism. OK för att det definierades, men det fanns "humanister" innan dess. Även om de inte kallade sig så. När det nu vid universitet och högskolar konstrueras sammanhang och "utveckling" i marxistisk anda - från intet allt vi vilja bli - så används även Montaigne. En del profilerar sig genom att kalla honom för "renässansens störste filosof".  Andra genom att påstå att hos honom ser vi "jaget" födas etc. 
Sedan någon vecka tillbaka snigelläser jag 12:e kapitlet i Montaignes tredje bok. Om utseende.
..."Nästan alla våra åsikter har vi skaffat oss därför att vi har litat på andras auktoritet. Det är inget fel med det. I en tid så skakig som vår kunde vi inte göra ett sämre val än att lita på oss själva ... Vad tjänar det till att vi försöker härda oss med lärda mödor? Låt oss se mot marken, på de fattiga människor som vi där ser utspridda, med huvudena böjda över sina arbeten utan att känna till vare sig Aristoteles eller Cato, vare sig förebilder eller lärosatser. Dem avlockar naturen dagliga prov på ståndaktighet och tålighet som är renare och starkare än de handlingar som vi studerar så noggrant i skolan ...
Jan Stolpe, som översatt Montaigne, har berättat om sitt översättningsarbete: 
Mitt arbete med Montaigne pågick under åtta år, men inte oavbrutet. Under nästan hela perioden ledde jag också Afghanistankommitténs arbete ... Men det var ändå Montaigne som var mitt dagliga umgänge. Under mina möten med afghanska flyktingar och motståndsmän tänkte jag ofta på de blodiga inbördesstriderna i 1500-talets Frankrike, där sociala intressen formerades i religiösa organisationer. Och omvänt: när jag läste om de franska hugenottkrigen tänkte jag ofta på vad jag sett i Asien .... Montaigne levde på en ö i ett hav av blod och mord; med skicklighet men också tur klarade han livhanken i ett särskilt oroligt hörn av Frankrike. Åtta år med en författare utan att han bleknade. År då arbetet bara blev mer och mer fängslande... 


Inga kommentarer: