Nu blommar dom. Öppnar sig tidigt på morgonen, sluter sig under eftermiddagen. Maskros förökar sig utan vare sig befruktning, celldelning eller produktion av könsceller. Alltså jungfrufödsel. Bara i Norden finns 500 arter. På 1860-talet användes dom som kaffesurrogat. Och nödföda: maskrosbiff och maskrosplättar och rötterna maldes och så bakades bröd. Dom användes också som kreatursfoder. Tyskarna kallade maskros för koblomma.
I maskros ingår varierande mängder kautschuk. 1931 fann ryska botanister en art vars rötter innehöll flera procent. Den förädlades och siffran steg till 30%. Under andra världskriget massodlades den av ryssarna, men tyskarna erövrade maskrosfälten i både Ryssland och Baltikum. Himmler såg även maskros som ett vapen i det brända kriget eftersom partisanerna åt dom. Susanne Heim från Institut für Zeitgeschichte der Universität Freiburg är den första som sammanställt allt material. Bl a om Hitlers planer att låta plantera maskros på 400 000 hektar för att öka tysk däckproduktion. 1942 öppnades i Auschwitz en forskningsstation. Maskrosforskning som tvångsarbete i utrotningsläger. Ett 150-tal judiska kvinnor deltog.
Om detta vet mina maskrosor absolut ingenting. De fortsätter blint att föröka sig. Jungfrueligt. Öppnar och sluter sig morgon som kväll. Så punkligt att Linné använde dom i sitt blomsterur. Ingenting är som man tror. Namnet maskros kommer sig av att det brukar vara gott om skalbaggslarver i blommorna. Det gamla namnet var lejontand och syftade på bladens taggar. Det namnet gäller än idag över större delen av Europa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar