..."Och jag såg de döda, både stora och små, stå inför tronen, och böcker blev upplåtna. Och jämväl en annan bok blev upplåten; det var livets bok. Och de döda blev dömda efter sina gärningar, på grund av det som var upptecknat i böckerna" ...Så står det i Johannes Uppenbarelsebok. Den har en intressant historia. Ingen annan kristen bok har så djupt påverkat vår historiesyn. De tidiga kyrkofäderna betraktade den däremot med djup misstro.
Under 300-talet argumenterade Johannes Chrysostomos och andra biskopar mot att den skulle höra till Nya Testamentet, fr a för att var obegriplig, svårtolkad och kunde användas hur som helst.
I Syrien avvisas den av prästerna för att sekter älskade den. På 800-talet inkluderades den i alla fall tillsammans med Petri uppenbarelse av Patriarken av Konstantinopel, Nikoforos Stikometri, och till slut inkluderades den i den accepterade kanonförteckningen. Hur det gick till är lärorikt.
Prästerna var djupt oense. Kunde inte ens enas om omröstning. Utan beslöt att Gud skulle få bestämma. En massa böcker kastades därför huller om buller in i ett rum och dörren låstes. Morgonen därpå låstes dörren upp och se - alla böcker låg snyggt och prydligt travade. Och överst låg Johannes Uppenbarelse! Gud hade gett besked. Boken skulle accepteras!
Det är fortfarande den enda nytestamentliga bok som inte är godkänd av den östortodoxa kyrkan.
Om yttersta domen kan sägas mycket. Men jag har aldrig sett eller hört något med anknytning till kristendom, som handlar om att man kan muta sig fri från den Yttersta Domen.
Det är däremot ett känt tema på fornegyptiska papyrusrullar. Här ovan ses gudinnan Maat sitta och svänga en liten vikt hit och dit, som det passar henne, medan man väger en människas hjärta mot sanningens fjäder. Rättvisan sätts därmed ur spel. Av gudarna själva. Vilken sens moral. Kan något liknande hända på den kristna Yttersta Domen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar