Det är svårt att se på vilket sätt den hårt islamhäcklande satirtidningen i Paris hade det franska samhällets mäktiga som måltavla när den gång efter annan visade upp profeten Muhammeds uppspända bak eller motsvarande till förhånande. Islam må vara värd all satirisk uppmärksamhet den kan få och jihadismen må vara ett svåremotståndligt satirmål (med de sjuttio belöningsjungfrurna i himlen etcetera) men i ett läge när Frankrikes kanske snart största parti, Front National, helst skulle vilja jaga landets muslimer på porten och attacker mot muslimer och muslimska institutioner blivit vardagsmat (ett trettiotal moskéer har beskjutits, brandbombats och besudlats med grishuvuden och graffiti sedan terrordåden i Paris) har jag svårt att inte sätta skrattet i halsen. Och svårt att inte ställa frågan vad det hela ska vara bra för.
Och svårt att inte se åtminstone ett av svaren: sådana provokationer under sådana omständigheter är bra för att provocera fram rädsla, aggression, misstänksamhet och mycket annat som ökar konflikterna i det demokratiska samhället och försvagar det. Här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar