Om
aftonen, när han kom upp på kammaren, fått ner rullgardinen och tänt på ljuset,
kände han sig först något beklämd, emedan han var ensam; och en viss fruktan
för dem han avsöndrat sig ifrån kröp över honom. Förr var han alltid van att
alla tider på dygnet känna sig i flock, alltid redo att höra sig tilltalas,
alltid ägande tillgång till en åhörare, när han ville språka. Nu var det tyst
omkring honom, så tyst att han, av vanan, väntade sig bli tilltalad och tyckte
att röster hördes, där inga voro; och hans huvud, som hittills avbördat sig
alla tankar i talat ord, började fyllas med ett överskott av oförbrukat
tankefrö, som grodde och sprängde och ville ut i vad form som helst och gjorde
olust i kroppen, så att sömnens vila ej kunde infinna sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar