Den kroniskt sjuke Darwin

Han var kroniskt sjuk. Svimningskänslor, diaréer, kräkningar. Ibland i dagar, månader eller år. Värst var det 1863 - 66 då ha i princip var utslagen i tre år. Han blev sjuk om han måste umgås med folk eller resa bort. Så han levde i sitt hus i Downe med fru och barn och brevväxlade med omvärlden. Totalt skrev han uppåt 30 000 brev. En sagolik skatt för där möter man människan Charles, mannen bakom myten.

Ingen vet varför han mådde som han gjorde. En del menar att det var det pris han fick betala för sin fullständigt revolutionerande tanke om det naturliga urvalet. Han var den förste som insåg dess konsekvenser för kyrka, överhet. Radikaler och kommunister som Karl Marx skulle använda hans teori som vapen mot klassamhället. "Från intet allt vi vilja bli". Socialism som ex på evolutionsteorin.

Det här fotot är det bästa som tagits på Charles. Man ser hur illa han mår. Gallspräng.

Darwins jaktkompis

När Charles gav sig ut på sin världsomsegling var han 22 år. Ombord fanns en 17-årig sjöman som hette Syms Covington. När de kom till Sydamerika behövde Charles jakthjälp. Han hann inte skjuta allt han ville ha. Så han anställde Syms. I ett brev hem till syrran skrev Charles: "My servant is an odd sort of person: I do not very much like him: but he is perhaps from this oddity, very well adapted to all my purposes".

Syms kom med på världsomseglingen med Beagle av en slump. Den som utsetts trillade full överbord och drunknade innan båten lämnade England. Syms trivdes inte med livet ombord så han vart glad få hänga med Darwin överallt i land. Syms grävde fram fossil i Sydamerika, sköt Galapagosfinkar etc etc. En annan av hans uppgifter var att skaffa fram mat och vatten åt Darwin. Syms dagbok är fylld av uppgifter om kött- och grönsakspriser. Han ironiserar över Charles. Kallar honom för "Don Carlos".

Han hjälpte Darwin efter hemkomsten innan han genom kontakter i flottan flyttade till Australien, varifrån Darwin bad honom skicka skalbaggar. Så småningom blev Syms postmästare i Pambula där han sen drev värdshus, fick fru och barn. Han spelade fiol trots hörselproblem. På gravstenen stod "Assistant to Charles Darwin".

När de gav sig av från England var Darwin 21 år gammal och Covington 18. Vilket äventyr! "The Journal of Syms Covington, Assistant to Charles Darwin Esq. on the Second Voyage of the HMS Beagle" finns publicerad på nätet. Klicka här.

Jägaren Charles Darwin

han lärde sig, som den överklasspojk han var, tidigt att rida och skjuta. Jakt blev hans stora passion. Första fågeln han sköt var en morkulla. Han darrade av upphetsning. Sen ägnade han sig bara åt jakt så fort han fick chansen. En sommar sköt han 177 harar och fasaner. Pappa Darwin rasade över att sonen sket i sina studier och sade: "Du tänker inte på annat än jakt och kommer att bli en skam för dig själv och din familj".

Charles ville ha en ny dubbelpipig bössa och hotade i ett brev till sin pappa med att han om inte fick det skulle den gamla bössa han hade “destroy the aforesaid Charles Darwin’s legs, arms, body & brains”, dvs explodera en vacker dag.

Som student i Cambridge sket Charles för det mesta i sina präststudier och “did a good deal of drinking, hunting and riding” (söp, festade och jagade med sina kompisar när han inte samlade insekter. Charles anställde t o m en person vintertid rev bark av träd, vände på sten för att hitta sällsynta arter. Han systrar protesterade och sade åt honom att det var fel att döda levande insekter.

Under icke jaktsäsong studerade Charles jaktböcker (“studying handbooks about guns and in writing down useful information about the diameter of shot”). Tränade svingrörelser inomhus, sköt luftskott mot brinnande ljus etc etc. Han funderade t o m på att skita i alla jaktlagar och betala böter om han skulle åka fast. Han var ju redan nu miljonärsson.

Kristna, som rasar mot allt Darwin gjorde, menar att hans jaktintresse var uttryck för sadism och ingenting annat.

Pappa Darwin skilsmässotrix

Män som sökte sig till pappa Darwin klagade ofta på sina fruar. Han uppmanade dem att slaviskt göra följande. Följde de rådet till punkt och pricka skulle allt gå bra.

-"Gå hem och säg till er fru att ni är mycket ledsen över att ni inte är lyckliga och att ni är säker på att hon skulle bli lyckligare om ni skiljdes och att ni inte alls förebrår henne för detta, att ni inte ska tala illa om henne inför släkt och vänner, att ni ska ge henne ett så stort underhåll som ni har råd med.

Eftersom hustrun inte anklagats för något blev hon i regel inte upprörd, men eftersom efter en tids funderande snabbt insåg i vilken obehaglig situation hon skulle hamna när det var hennes man och inte hon som som ville skiljas och att hon inte kunde anklaga honom för något, slutade det oftast med att frun tiggde och bad mannen att slå skilsmässan ur hågen och i allmänhet uppförde hon sig sedan enligt maken mycket bättre efter detta.

Säg nu inte att pappa Darwin var en mansgris.

Pappa Darwin

Han var stor. Riktigt stor. Sista gången han vägde sig visade vågen 153 kg. Sen fortsatte han bara att växa, skriver Charles i sin självbiografi. Pappan var läkare och finansman. Eftersom han ville att Charles också skulle bli läkare, tog han då och då med sonen på sjukbesök, och lärde Charles några läkartrix.

De flesta patienter, dvs kvinnor, talade till att börja mycket vagt om sina problem. Robert frågade då försiktigt om de möjligen hade något själsligt problem och damerna sprack, grät hejdlöst och ville aldrig sluta. Pappa Robert uptäckte att om han då uppmanade dom att ta sig samman blev allt bara värre. Därför började han säga att det var bra att de grät ut och uppmanade dom att fortsätta. De flesta slutade då gråta och kunde istället på ett samlat sätt fortsätta berätta om sin nöd.

Darwin möter slaveriet

När Beagle korsat Atlanten och ankrat upp i Rio de Janeiro kom Darwin ihop sig med skeppets kapten. Anledningen? Slaveri och prygel av dom. Han blev oerhört upprörd, så pass att kaptenen på stående fot bröt all kontakt med Darwin eftersom denne ifrågasatte kaptenens åsikt om att slavar inte hade mänskliga känslor. När sjömän ombord spändes fast och piskades för fylla, olydnad och ouppmärksamhet mådde Darwin illa och skrev om det i sin dagbok. Men slaveriet och piskandet av slavar fick honom att gå i taket. Senare på kvällen fick han ett brev från kaptenen som bad om ursäkt för det han sagt, men de kom för säkerhets skull överens om att aldrig mer diskutera frågan med varandra. Akvarellen gjord av Earle, konstnär ombord på Beagle.

Darwins avundsjuka kollega

Ombord på Beagle fanns en läkare. Darwin var ju ombord i egenskap av gentleman och hade som huvudsaklig uppgift att hålla kapten FitzRoy sällskap. Men Darwin ägnade sig åt att samla in allt mellan himmel och jord; växter, fåglar, fossil, mineraler etc. Det väckte anstöt hos Robert McCormick (klicka här), läkare ombord. Här finns mer info vad de gjorde i Sydamerika.

Egentligen var det hans uppgift att under den femåriga resan samla in naturalier av alla de slag. De utgjorde hårdvaluta, kunde säljas till samlare i England, främja egna karriären, ge anledning till att skriva en bok etc.

Men FitzRoy gynnade Darwin på McCormick´s bekostnad. Han ogillade McCormick. Så han surnade till, blev förbannad och när han insåg hur landet låg begärde han avsked och återvände till England. Droppen blev att FitzRoy ställde upp att skicka Darwins insamlade gods gratis till England.