Minnen

Läsandet är en tyst, dåligt upplyst arena där författaren och läsaren tillsammans uppför ett fantasiskådespel av mer eller mindre färgstarkt slag. Vet inte om det gör skillnad om man läser högt? Antagligen ...

1 - Nu är det svårt att iakttaga sig själv när man läser och samtidigt lägga märke till vad det är man ser för bilder sin inre syn. Lika svårt som det är att hinna med alla de bilder som väller fram ur ens inre då man spelar, lyssnar – eller dansar – till musik? Under läsningen skiftar personernas utseende, vissa handlingar ser man tydligt utföras, andra förblir osynliga. Landskap, stadsbilder och miljöer skiftar – de ser nästan aldrig likadana ut från det ena kapitlet till det andra.

2 - Det sägs också att en bra bok ger läsaren en känsla av att det är hans / hennes egen erfarenhet som han / hon läser om. Får förstorad. Att boken plötsligt får en att minnas något viktigt som man vetat om men glömt.

3 – Till läsandet hör också det märkliga att man som läsare aldrig kan gripa in i händelseförloppet, vad man än känner eller ser framför sig, inte kan ändra någonting i en enda av bokens händelser. Något som tydligt slår en om man läser om samma bok flera gånger. Vilken skillnad mot våra verkliga liv där mesta flyter och vad som helst kan hända när som helst.

4 – Är det då bra att läsa? Tja, svaren skiftar. Vem har inte hört: - ”Gör något nyttigt istället”. Eller möts av likgiltighet och kommentaren: -" Nej, jag läser aldrig böcker”.

5 – Läsandet måste också - för att bli bra - hämta näring ur egna verklighetsupplevelser, man måste ha gjort liknande erfarenheter för att riktigt känna igen sig i det man läser. Annars lär man sig ingenting annat än bara livets bokstav.  
6 - Det där med inre bilder under läsningens gång. En fotbollsspelare - ser han passningsmöjligheterna i form av strömmande inre bilder? Eller är det mesta intränat?