Greklands bankrutt

Att en persons ekonomi går omkull är en sak. Och ett företag går i konkurs. Men en stat? Vilken juridik reglerar något sådant? Ingenstans hittar jag den informationen.

Vad sade Tsipras egentligen till det grekiska folket?

Ja inte mycket. Läs själva här.

Den blå planeten

Det var i maj, när David Attenborough fyllde 89, som han inbjöds till Vita Huset. Hela samtalet sänds imorgon i BBC. Här ett smakprov. Och här bakgrund och sammanhang.

Läsvärt om EU och Grekland

Här och här.

Inför nedräkningen

Det talas om de små stegens tyranni. Hur omständigheter skapas under vilka vi sedan har att leva.
I  pokerspelet om Ukraina sker just detta, insatserna höjs hela tiden. Om detta skrivs naturligtvis mycket. Eftersom Tyskland står i centrum för både EUs ekonomi och politik, är fr a den tyska debatten intressant. Här några axplock.
Här en artikel från Die Welt om hur Putin ser på det Tyskland som idag bär EU på sina axlar. Enligt artikelförfattaren betraktar Putin idag både Tyskland och EU som kraftigt försvagade. Därav hans offensiv på olika fronter.
Här ett balanserat inlägg - även det från Die Welt - som tar nästa steg. Vad är det som gör Tyskland och EU försvagat? Vilka omvärldsfaktorer bidrar till skeendet?
Nu är inte bara Tyskland försvagat. Det finns gott om tyska s k Putin-versteher både i Berlin och Moskva. Här information om dom.
Om vad detta innebär för Rysslands Ukrainapolitik skriver The Economist. Kriget är nu på väg in i en ny fas. Opinionen för kommande händelser läggs redan i ryska statsmedier. De skildrar inte längre Ukraina som ett neo-nazistiskt land vars regim ägnar sig åt att fördriva ryssar och döda judar. Nej, enligt The Economist beskrivs numer Ukraina som ett land i fritt fall, ekonomiskt, politiskt och socialt. Uppror, typ Maidan fast proryska, kommer därför att blossa upp här och var i Ukraina.
Hur detta ska tolkas är upp till var och en. Själv tar jag det som en vink om ökat ryskt stöd till pro-ryska separatister i övriga delar av Ukarina. Här finns artikeln.
Mot bakgrund av allt detta ska vår svenska Rysslands-debatt ses. Sven Hirdman, som i tio år satt i Moskva som vår ambassadör, svär här i kyrkan.
Nu har ambassadörer inte bara kunskaper utan även sju-mila-egon, så Hirdmans efterträdare i Moskva har blivit uppretade och skriver här Hirdman på näsan.
Den som lever får se.

Angående tjocka släkten

Med den dom som du dömer andra skall du själv dömas, och med det mått som du mäter andra skall du själv mätas!
Du ser dammkornet i din nästas öga men märker inte bjälken i ditt eget. 
Hur kan du då säga till din broder: Låt mig ta bort dammkornet ur ditt öga! Du som har en bjälke i ditt eget? 
Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt öga, så du kan se klart och ta sedan bort dammkornet ur din nästas. 

Tjocka släkten

Efter att ha samlat brev, spridda minnen, lyssnat på äldre släktingar, sökt upp folk jag inte sett och mött på årtionden, sammanställt några böcker över de som betytt mest för mig - går det att dra några slutsatser? Knappast. I alla fall inga utöver de gängse. Släkten består ju av ett genomsnitt av svenska folket. Där finns hög som låg, sönderfall och sammanhållning.
Det går att ana konturerna av fem generationer. De dyker ofta upp och gör mig sällskap när jag springer eller simmar. Hugskott och insikter kommer lättare till mig ju tröttare jag är och skuttar häpna från far- och morföräldrar till barnbarn.
Varje generation, varje individ går förr eller senare de dagar, veckor eller månader till mötes då de fattar ett eller flera beslut som de sedan får avnjuta / betala för under resten sina liv. Det handlar om den tid då vi bryter upp, förälskar oss, avlar barn, skiljer oss, skaffar syndabockar och skuldsätter oss känslomässigt och ekonomiskt. En del kan då varken acceptera tidens gång eller förändringens hårda vindar. Generationsmotsättningar, lojalitetskonflikter uppstår, karaktärer och klasskillnader gör sig påminda.
Å andra sidan har  en del lättare än andra att samspela i just såna situationer. Vid avgörande vändpunkter gör de vad de kan för att lösa upp alla knutar så gott det går, medan andra med liv och lust håller konflikterna vid liv. Intressant är då att se vilken roll som spelas av kvinnor och män.
En del har något i sin personlighet som inte går att få kontakt med. Det kan lika gärna kan bero på mig själv.
Det är lätt hålla de egna korten tätt mot bröster, hålla tillbaka obekväma fakta om den egna personen.
Vilka som verkar ha det svårast? Det är nog de som bär på en så stor sorg att de anser att det är för sent för försoning.

Vilket vackert land vi lever i

När jag reser upplever jag starkt hur skört mitt eget liv är. Bilen tar mig hela tiden längs nya vägar till nya platser, nya människor, nya möten, nya hem och nya avsked. Ena natten sover jag i ett nytt hem i ett nytt rum, nästa i ett annat. Omgiven av nya möbler, tavlor och fotografier. Vilka livsöden som passerar revy under måltiderna. Vilka samtalsämnen som dyker upp mellan tuggorna.
Jag önskar att jag kunde fånga alla de tankar som detta gav upphov till, men det kan jag inte utan det får stanna vid trevande, lösa bitar.
För sammanhang och helhet förekommer inte så ofta i en själ som min. Firandet av såna högtider får jag överlåta åt andra och titta på och lyssna medan de tror sig om att utan större problem kunna ordna upp sin oändliga mångfald.
Nej, jag tror mig inte om att kunna bemästra något så invecklad, finförgrenad och slumpmässigt som detta. Det är inte bara svårt känna sammanhangen mellan mina tankar och handlingar, jag tycker också de skiftar innebörd och får olika färg med skiftande omständigheter. Inte minst då jag lyssnar samtidigt som jag pratar. För det kan man.
Fyra gånger besökte jag grottan med sina 36 000 år gamla målningar. Ofta med tårar i ögonen och jag vet inte ens varför. Några dagar senare sitter jag en mil upp i luften i ett flygplan på väg hem och när jag sen bilar hem hör jag i nyheterna att forskarna återigen fått kontakt med kometlandaren Philae på kometen 67P/Churyumov-Gerasimenko. Och så plingar mobilen till och jag får ett foto på barnbarnet i gröngräset.
Jag kanske skulle göra som J C så hjärtligt sa till mig: - "Nej, religiös har jag aldrig varit. Det finns inget stolligare än religioner. Men ber det gör jag då och då! Varför? Kanske för att lära känna mig själv lite bättre".