1937 - 1939 Mongoliet

 Political repression was a constant fact of life under socialist rule in Mongolia, as it was elsewhere, such as the Soviet Union. It reached its peak in an eighteen month span from 1937 to 1939, when at least 22,000 to 25,000 lost their lives.  Many were Buddhist lamas or Buriats, one of the various Mongolian ethnic groups. But many people were also simply 'caught up' in the repressions, and some were apparently simply arrested and shot to make quotas. The total number killed in the 1930s was around 4 per cent of the total population of the time.

Estimates of the total number of people arrested vary between 35,000 and 100,000, although the lower end is more likely for the period in the 1930s. Lamas were forced to leave the Buddhism church, or pay exhorbitant 'taxes.' Most of those killed or arrested in the repressions were the intellectuals and other elites of Mongolia. Entire villages - especially along the northern border, where Buriats lived - were almost completely stripped of their adult male population. Most people were charged with being Japanese spies and/or counter-revolutionaries. The vast majority of the more than 700 monasteries in Mongolia were also destroyed, as were countless historical and religious artifacts.

Den som kan detta och mer därtill är Christoffer Kaplinski. Här hans hemsida med länkar till artiklar. Han jobbar dessutom nu på en bok om 1930-talets Mongoliet.

Sven Hedin i Mongoliet 1928

Från Kashmir till Kashgar 1930 - 34

Vi reste över Pamir till Kashgar. När bussen kom fram höll det hus där den svenska missionen höll till på att rivas. Vandrade runt i huset och fotograferade.

Svensk Mission i Xinkiang 1931

Einstein, fotboll och Jungfru Maria

Manchester Citys lagledare, Roberto Mancini, har nu berättat varför hans lag vann Premier League. I sista minuten i sista matchen. Jungfru Maria hade ett finger med i spelet. Nu behöver man inte vara någon Einstein för att fråga sig hur det egentligen ser ut i Mancinins skalle? Han besökte en pilgrimsort i Bosnien-Herzegovina där det finns sex personer som påstår sig ha sett och talat med Jungfru Maria. De är numer belagda med munkavle och katolska kyrkan tar avstånd från dom men det betyder ingenting. Folk vallfärdar dit och de sex slår mynt av att ta emot besökare och välsigna dom. De har en helt annan levnadsstandard än övriga bybor.  

Innan besöket drömde Robert Mancini om Vicka, en av de som snackat med Maria. “I was in a room with some people, and the visionary Vicka was with me. At a certain point she smiled at me, looking straight into my eyes, so that I tried to see if she was looking at someone else. But, suddenly, she moved towards me so that, at that point, I had no doubts anymore. She came towards me, she got near, once again she was looking straight into my eyes. Then she kissed me on my forehead. I explicitly felt the sensation of a physical contact with someone I had never met in my life before.” 

När så City senare vann sin match, den 13 maj, började Mancini grubbla över Jungfru Marias roll. Och simsalabim: .... he feels City may have got divine help. Asked whether Heaven had intervened, Mancini replied: “I thought and still think so.  When I think about it, I wonder how it was possible, because I think that in Heaven they have other problems to solve. However, when I pray, I understand that something impossible became possible on that day – May 13, the Feast Day of Fatima, the anniversary of the apparitions in Portugal.”

HerreGud säger jag. Hur korkad får man vara? Jungfru Maria håller alltså på Manchester City. I alla fall i England! Och avgör matcher i sista minuten. 

Djinghis Khan 850 år

Mongoliet var 1921 det första asiatiska land som anslöt sig till kommunism och 1991 det första som lämnade  systemet. Sedan dess bygger landet upp sin nationell identitet med Djinghis Khan som fundament. Under dessa omständigheter är inga kritiska synpunkter välkomna. Djinghis Khan den Gudomliga kallas han. Sanning, saga och politik blandas friskt.
Den som ids kan roa sig med att läsa Paul Ratchnevsky´s lysande "Genghis Khan, his life and legacy". Allmänt ansedd som den definitiva biografin över Djinghis Khan. "Mongolernas hemliga historia", det mongoliska dokument som skrevs 1228, ett år efter Djinghis död, liknar mest av allt en isländsk saga. Snorre Sturlasson och Djinghis var samtida. Men vem tar Snorres "Nordiska Kungasagor" som utgångspunkt för sin nationalism? I Snorres sagor möter vi ju vår egen "hederskultur". Öga mot öga.    

Zlatan

miR-941

A gene, called miR-941, appears to have played a crucial role in human brain development and could shed light on how we learned to use tools and language, according to scientists. A team at the University of Edinburgh compared it to 11 other species of mammals, including chimpanzees, gorillas, mice and rats.

The results, published in Nature Communications, showed that the gene is unique to humans.

The team believe it emerged between six and one million years ago, after humans evolved from apes.

Researchers said it is the first time a new gene carried by humans and not by apes has been shown to have a specific function in the human body.

- "This new molecule sprang from nowhere at a time when our species was undergoing dramatic changes: living longer, walking upright, learning how to use tools and how to communicate. We're now hopeful that we will find more new genes that help show what makes us human."  The gene is highly active in two areas of the brain, controlling decision-making and language abilities, with the study suggesting it could have a role in the advanced brain functions that make us human.

På resa

Sagan om Mäster Skräddare

Det var en gång en liten man som gick till skräddaren med tyg. Han frågade skräddaren, som satt på bordet och sydde, om han kunde få en rock sydd av det lilla tyget. 
- "Det går bra" svarade skräddaren och den lille mannen fick beskedet att rocken skulle bli färdig på lördag. Och han tackade ödmjukt skräddaren och kom tillbaka på lördagen och frågade om rocken var färdig och fick till svar att "det bidde ingen rock". 
- "Det bidde ett par byxor som blir färdiga nästa lördag". Och den lille mannen kom tillbaka lördagen för att få veta att "det bidde inget par byxor".
- "Det bidde en väst" och så fortsatte det lördag efter lördag. "Det bidde ingen väst", "Det bidde inga par vantar" för utan "Det bidde en tumme." 
– "Jaså, bidde det en tumme"? sa den lille mannen. "Det var bra, mäster skräddare. Tack så mycket, mäster skräddare. Adjö, adjö, mäster skräddare." 
Och så gick den lille mannen och kom aldrig mer igen.

Om ensamhet

Jag har ingen vidare makt och kontroll över mig själv, slumpen har mer att säga till om än jag, tillfället,
sällskapet, själva ljudet av min röst lockar mer ur min själ än vad jag finner när jag lodar den och försöker få den i arbete i min ensamhet.
De som söker ensamhet av gudsfruktan och fyller sitt hjärta med förvissningen att Gud har lovat dem ett annat liv – de har mycket sundare och redigare tankar. De föreställer sig Gud som något oändligt gott och allsmäktigt, och hos honom kan själen få sina begär uppfyllda i full frihet. Prövningar och smärtor gagnar dem

eftersom de utnyttjas för att förvärva evig hälsa och glädje. Döden hälsas välkommen som en övergång till detta fullkomliga tillstånd.

Vi andra då? Som simmat och flutit omkring i livet? Ja, kom i hamn och dö. Liv ägnades åt ljuset, ägna nu det som är kvar av det åt skuggan. Det är fara att glansen från tidigare bedrifter lyser upp för mycket och följer med in i den ensamma hålan.

Om sysslolöshet

På samma sätt som vi ser feta och fruktbara jordar myllra av tusentals vilda och onyttiga växter - ogräs - om de ligger för fäfot. På samma sätt är det med min själ: om jag inte sysselsätter den med ett bestämt ämne som tyglar och tuktar den kastar den sig hit än dit på fantasiernas obrukade fält. Som när en stråle från sol eller glimmande måne träffar ett kopparkar, ger reflexer som studsar från dess darrande vattenyta, kastar sig hit och dit mellan väggar och golv för att träffa taket. Sysslolös kan min själ frambringa vilka galenskaper och tokigheter som helst, illusoriska bilder, tomma som drömmar.


Om min själ som saknar ett fast mål går den vilse, för att vara överallt är att vara ingenstans. När jag drog mig tillbaka från mitt arbetsliv, besluten att så gott jag kunde inte ägna mig åt annat än att tillbringa den tid jag har kvar av livet i lugn och avskildhet, trodde jag mig inte kunna göra min själ en större tjänst än att låta den vara sysslolös, inte göra någonting, sköta sig själv, vila i sig själv, något som jag hoppades skulle göra den lättare att handskas med. Eftersom den med åren blivit ... ja, jag vet inte vad jag ska säga ....

Men jag fann att min själ tvärtom beter sig som en förrymd häst! Ger sig själv hundra gånger friare lopp än förr och framföder så skit och inbillningar, de ena efter de andra, utan sammanhang och utan mening. Så illa är det. Jag vet att livet är varken gott eller ont i sig, utan platsen för gott och ont, beroende på hur vad jag ger utrymme åt för det ena och andra. Tänk om M har rätt när han säger att om du har levt en dag har du upplevt allt: den ena dagen är den andra lik. För det finns t ex inget annat ljus och ingen annan natt. Och solen och månen, alla stjärnor är desamma som dina förfäder gladde sig åt och desamma som kommer att underhålla dina barnbarnsbarn. Om du får några.

Stora Språnget 1958

Mellan 1959 och 1962 dog fyrtiofem miljoner kineser. De misshandlades, svalt eller arbetade till döds. Med Det stora språnget drev Mao Zedong sitt land till vanvettets rand när han på bara femton år ville komma i kapp den västerländska industrialismen. Resultatet blev en av 1900talets största humanitära katastrofer. För boken Mao och den stora svälten mottog Frank Dikötter Samuel Johnson Prize för bästa fackbok 2011. Den valdes även till Årets bok i The Independent, The Economist, The Sunday Times, London Evening Standard, The Telegraph, New Statesmanoch BBC History Magazine.

Google Glass

Det är inte utan att det känns främmande. Men naturligtvis kommer det att slukas med hull och hår.