Montaigne och sydnäktergalen

De bästa stunderna är när något helt oväntat inträffar. Eftersom jag luffar i en stendöd polares fotspår, han har snart varit död i uppåt femhundra år, besökte jag ett av de herresäten han besökte under sin resa till Italien. Väl där visades jag runt men det var först när jag i lugn och ro fick tillfälle att tala med förvaltaren som det sade klick. Plötsligt handlade samtalet om djur och natur. Vildsvins- och fågeljakt och ringmärkning.

Det visade sig bl a att han födde upp sydnäktergalar. Så dök han in i sitt hus och hämtade några burar och konserten började. "Det här slår alla orkestrar och operor", sade med ett leede och berättade att alla var individualister. En del kan laborera med sin låga, mjuka vissling uppåt tjugo gånger. Nu var isen bruten. Vi steg in i hans hem och där på väggarna hängde hans egna tavlor. Av barn och djur, natur och med åren allt mer symboliskt lagda oljemålningar. Just nu var han helt upptagen av eld och vatten. Montaigne förbleknande. Verkligheten överträffar alltid ens egna begränsade föreställningar.

I himmelen såsom på jorden så ock i havet ...

Överallt madonnor. På bergstoppar, i dalar och på uddar. Ofta har folk skrivit ner böner som sedan lagts i glasburkar vid hennes fötter. Man ber om bra väder och ett lugnt hav.  Här finns en ostörd linje sedan årtusenden. Moderskult och naturreligion. Ja t o m madonnor under vatten för fiskets skull ...

Carlsson i Hemsöborna

Om aftonen, när han kom upp på kammaren, fått ner rullgardinen och tänt på ljuset, kände han sig först något beklämd, emedan han var ensam; och en viss fruktan för dem han avsöndrat sig ifrån kröp över honom. Förr var han alltid van att alla tider på dygnet känna sig i flock, alltid redo att höra sig tilltalas, alltid ägande tillgång till en åhörare, när han ville språka. Nu var det tyst omkring honom, så tyst att han, av vanan, väntade sig bli tilltalad och tyckte att röster hördes, där inga voro; och hans huvud, som hittills avbördat sig alla tankar i talat ord, började fyllas med ett överskott av oförbrukat tankefrö, som grodde och sprängde och ville ut i vad form som helst och gjorde olust i kroppen, så att sömnens vila ej kunde infinna sig.

Bättre sent än aldrig

..."Denna stora värld är den spegel vi måste titta i för att se oss själva ur rätt synvinkel"... "Vilket förunderligt och osäkert redskap det mänskliga förnuftet är. Det falska ligger så nära det sanna att en klok människa ska akta sig för att ge sig in på ett område med så farliga djup. Sanning och lögn har samma ansikte, likadan hållning, smak och gång. Vi betraktar dom med samma öga.

Vi älskar att trassla in oss i något tomt och fåfängligt, som står i samklang med vår natur. Det finns ingenting vi människor är så inriktade på som att få våra egna åsikter att tränga igenom. Inget är så utbrett som oförnuftet. Jag har aldrig sett något mera uppenbart monstruöst och mirakulöst än mig själv här i världen. Ju mer jag lär känna mig själv, dessto mer förbluffas jag över min formlöshet och dessto mindre förstår jag mig själv. Tänk om det är så att det sannaste inte alltid är det som passar människan, så vild som hon är till sin läggning? Det finns inget så smidigt och oberäknerligt som vårt förstånd" ...