Montaigne, påven och teologin

..."Denna stora värld är den spegel vi måste titta i för att se oss själva ur rätt synvinkel". Så skrev den franske livsfilosofen Michel de Montaigne. Umgänge med främmande och resor till andra länder är nyttigt ansåg han, eftersom man då får gnugga och slipa sin hjärna mot andras. Läser honom av och till sedan slutet på 1980-talet.

Så för att nu gnugga min hjärna mot andras läser jag teologer. Snacka om exotiska resor till främmande land. Men alltid lär man sig något. T ex att inom kristendomen (sen Augustinus) anses förnuft och själ vara samma sak. Och att Helige Ande är vad Jesus efterlämnade på jorden, efter att ha återuppstått. Och att katolska kyrkan anser att den ännu verkar, fast nu genom påven. Han håller religionen uppdaterad, vidareutvecklar den. Undrar om de håller påven för att vara en slags profet?

Darwin, hjärnan och Big Bang

Det låter fint säga man är agnostiker, att det inte går att få kunskap om det finns någon gud eller inte. I Darwins fall var innebörden fränare. Han visste vi var däggdjur och ifrågasatte därför om evolutionen utrustat oss med sinnen / hjärna fina för att ens kunna fatta skapelsen? Visst, skrev Darwin till en vän efter att ha gett sin fru en överdos kloroform i samband med hennes förlossning (Emma låg medvetslös i tre timmar) : ... "jag har inom mig en sannings- och upptäckarinstinkt liksom en instinkt för vad som är rätt och gott" ...

Men våra däggdjurshjärnor hade inte selekterats fram för att tro på Gud utan för överlevnad. När två människoraser möts beter de sig som djur (s. 166 i Notebook E), skrev Darwin och fortsatte:

... they fight, eat each other, bring diseases to each other. But then comes the most deadly struggle, namely which has the best fitted organisation, or instincts ...

Sett ur det perspektivet blev frågan om Big Bang ganska klar. Visst kan vi häpna, förundras etc, men några svar kommer vi aldrig att få. Inte undra på att Darwins djupt troende fru Emma ville stryka följande stycke om religion ur Darwins självbiografi. Så här skrev hon till sin son som ville ge ut pappans självbiografi:

... Your fathers opinion that all morality has grown up by evolution is painful to me; where this sentence comes in it gives one a sort of shock ...

Vad skrev då Darwin som chokade Emma? Jo, han frågade sig om inte barn som tidigt i livet utsattes för ständig religiös propaganda till slut införlivade den? Och skulle få lika svårt att göra sig av med den som en apa att göra sig av med sin ormskräck? (s. 93)

... The constant inculcation in a belief in God on the minds of children producing so strong and perhaps an inherited effect on their brains not yet fully developed, that it would be as difficult for them to throw off their belief in God, as for a monkey to throw off its instinctive fear and hatred of a snake.

Idag vet vi att olika arter av apor utvecklat varningsläten för orm.

Det tjänar inget till sade Darwin

Darwin deltog inte i de debatter som hans teori gav upphov till. Det störde hans supporters. Darwin hade sina skäl. Han var rejält äregirig och bevakade aktivt vad hans motståndare skrev och gjorde. Men han visste också att hans värsta fiender var vetenskapsmän och rejält pålästa hur fel de än hade.

"Men om jag gav mig in i debatten skulle jag triumfera och lätt vända upp och ner på de jäklarna (motståndarna) och deras imbecilla uppfattningar. Men det tjänar inget till, skrev Darwin till sin tyske kollega Ernst Haeckel (t v på bilden ) som kom att utveckla socialdarwinismen och på så sätt indirekt bidra till den tyska extremhögerns radikalisering:

... I know that it is easy to preach & if I had the power of writing with severity I dare say I shd triumph in turning poor devils inside out & exposing all their imbecility. Nevertheless I am convinced that this power does no good, only causes pain.

... I may add that as we daily see men arriving at opposite conclusions from the same premises it seems to me doubtful policy to speak too positively on any complex subject however much a man may feel convinced of the truth of his own conclusions. Now can you forgive me for my freedom?

Darwin om det rättfärdiga kriget

Darwin följde noga inbördeskriget i USA. Han och frun Emma läste högt ur The Times. Båda avskydde slaveri och fruktade att sydstaterna skulle gå segrande ur striderna. I ett brev till Asa Gray, bosatt i USA, skrev Darwin att det vore värt att offra några miljoner soldaters liv för att slutligt besegra sydstaterna och avskaffa slaveriet. En yttrande långt från vår tids helgonlika Darwinbild:

... Some few, & I am one, even wish to God, though at the loss of millions of lives, that the North would proclaim a crusade against Slavery. In the long run, a million horrid deaths would be amply repaid in the cause of humanity. What wonderful times we live in. Great God how I shd like to see that greatest curse on Earth Slavery abolished.

Darwin om lycka / lidande

Darwin var genial som observatör. Hans Galapagos låg inte bara i Stilla Havet utan mer i den trädgård och skog som omgav hans herrgård i Downe. Där, under 40 år, i det fria, hade han sitt verkliga laboratorium. Naturens grymhet störde honom. Övervägde den rentav lyckan? I så fall, hur skulle livet förstås? I sin självbiografi, aldrig avsedd för andra än barn och barnbarn, därför offentligjordes den inte fullständigt förrän 1958, skrev Darwin, att för honom övervägde lyckan:

... Some writers indeed are so much impressed with the amount of suffering in the world, that they doubt if we look to all sentient beings, whether there is more of misery or of happiness;—whether the world as a whole is a good or a bad one.

According to my judgment happiness decidedly prevails, though this would be very difficult to prove. If the truth of this conclusion be granted, it harmonises well with the effects which we might expect from natural selection.

If all the individuals of any species were habitually to suffer to an extreme degree they would neglect to propagate their kind; but we have no reason to believe that this has ever or at least often occurred. Some other considerations, moreover, lead to the belief that all sentient beings have been formed so as to enjoy, as a general rule, happiness.

Darwin om kristendomen

Den unge Darwin var kreationist. Präststudent. Läste grekiska, översatte Bibeln, gick dagligen i kyrkan. Successivt övergav han sin kristna tro – dess helveteslära var honom motbjudande. Ondska och lidande fanns det också för mycket av det. Så här skrev Darwin till sin troende vän Asa Gray i USA. Genom åren brevväxlade de om mycket, bl a tro och vetande. En hund, skrev Darwin, kan lika gärna fundera över Newton som en människa över Gud.

With respect to the theological view of the question; this is always painful to me.— I am bewildered.— I had no intention to write atheistically.

But I own that I cannot see, as plainly as others do, & as I shd wish to do, evidence of design & beneficence on all sides of us. There seems to me too much misery in the world.

I cannot persuade myself that a beneficent & omnipotent God would have designedly created the Ichneumonidæ with the express intention of their feeding within the living bodies of caterpillars, or that a cat should play with mice.

Not believing this, I see no necessity in the belief that the eye was expressly designed. On the other hand I cannot anyhow be contented to view this wonderful universe & especially the nature of man, & to conclude that everything is the result of brute force.

I am inclined to look at everything as resulting from designed laws, with the details, whether good or bad, left to the working out of what we may call chance.

Not that this notion at all satisfies me. I feel most deeply that the whole subject is too profound for the human intellect. A dog might as well speculate on the mind of Newton.— Let each man hope & believe what he can.—

1859 års kristna om Darwin

En gängse uppfattning är att det inte går förena tro med vetande. Fel, fel, fel. Darwin hade knappt publicerat sin bok om "Arternas Uppkomst" förrän han fick brev från en präst, Charles Kingsley. Hans argument används än idag. Så här skrev Kingsley:

1)I have long since, from watching the crossing of domesticated animals & plants, learnt to disbelieve the dogma of the permanence of species. 2) I have gradually learnt to see that it is just as noble a conception of Deity, to believe that he created primal forms capable of self development into all forms needful pro tempore & pro loco, as to believe that He required a fresh act of inter-vention to supply the lacunas wh. he himself had made. I question whether the former be not the loftier thought.

Det centrala är Gud skapat "forms capable of selfdevelopment". Idag används samma argument av t ex den katolske astronomen George Coyne, här i samtal med Richard Dawkins. Paradoxalt nog verkar inte Dawkins veta att Coyne använder ett klassiskt kristet agument.

Om tro och vetande skrev Darwin i ett brev till John Fordyce: ... It seems to me absurd to doubt that a man may be an ardent Theist & an evolutionist ... I think that generally (& more and more so as I grow older) but not always, that an agnostic would be the most correct description of my state of mind".

Darwin om Gud

Darwin var ingen ateist. Visst, han övergav sin kristna tro men kallade sig livet igenom för agnostiker och menade att vi aldrig någonsin kommer att få kunskap om skapelsens mysterium, kosmos uppkomst och utveckling. Myten om ateisten Darwin vilar på usel vetenskap, usel historiekunskap, usel filosofi och än uslare teologi.

Darwins "Resa kring Jorden"

Det står en atmosfär av gryningsluft och hemlighetsfullhet kring boken. Något nytt är på väg födas! Charles är tjugotvå när han ger sig av på en seglats jorden runt. Tre av de fem åren tillbringas på landbacken. Vandrande i berg, ridande över slätter, bestigande bergstoppar, jagande, fiskande, obducerande, samlande. Han sov under bar himmel med sina lokala guider. Höll på förlora livet några gånger. Upplevde krig, revolution och jordbävningar. Skildrar infödingars kulturer. Boken vibrerar av en överklasspojkes livsglädje och nyfikenhet. T o m de av jordbävningar raserade städer som han vandrar genom upplevs som "intressanta". Slaveriet skakade om honom. Boken är ett reportage och ett ovanligt medryckande sådant.

Sångens historia

Spännande föreläsning om sångens ursprung och spridning över världen.

En sång att minnas

En fotbollssång? Vem bryr sig? T ex "You´ll never walk alone". Skrevs under andra världskrigets slutskede av Rogers & Hammerstein. Handlingen utspelas på ett nöjesfält. Killen förälskar sig i en tjej som blir på smällen, han blir rädd för att inte kunna försörja dom så han rånar en butik, tas till fånga och tar sen livet av sig. Tjejen bryter ihop och fattar inte hur hon nu ska klara sig. En äldre kvinna sjunger då för henne - You´ll never walk alone.

Efter kriget sjöngs den på pubbarna i Liverpool och alla mindes då soldater och anhöriga som dött eller försvunnit. Och på 1960-talet då Liverpoools fotbollsplan fått högtalaranläggning spelades den upp med Liverpoolbandet Gerry and the Pacemakers. Låten låg etta då Kennedy sköts. Publiken på ståplats - The Kop - började sjunga med. Varför den kallas The Kop? Ja, 23 januari 1900 stormade 1 700 brittiska soldater, många från Liverpool, en kulle i sydafrika som hette The Kop. Ståplatsen fick samma namn till minne av dom. Och sången sjungs än idag fast texten ändrats. Från att handla om kriget hyllas den döende Liverpoolsoldat vars sista ord gäller fotboll och så fyller texten på med alla segrarna genom åren. Här finns den svenska Liverpoolsektionens historia om The Kop.

1965, när Liverpool vann FA-cupen, möttes laget av 500 000 jublande människor när de kom hem. Snacka om att fotboll har folklig förankring.

Sången spreds och började sjungas på dop, bröllop och begravningar. Och när sedan Liverpool på 1970- och 80-talen gav sig ut i Europa tog fansen sångerna med sig. Efter Hillsborough-katastrofen sjöngs den i kyrkan. Idag sjungs You´ll never walk alone på fotbollsarenor världen över. Även i Tokyo. Men bäst låter den med Liverpools egen kör The Kop.

Darwins kameraöga

På Beagle fanns två konstnärer. Den förste, Augustus Earle, tvingades p g a sjukdom att hoppa av redan i Monte Video. Ersättaren blev Conrad Martens som råkade befinna sig på rätt plats vid rätt tillfälle. Under ett drygt år blev han Charles Darwins kameraöga och avbildade flera av de platser som Darwin besökte. Tyvärr, p g a ekonomiska skäl, fick Martens hoppa av redan i Chile. Kapten FitzRoy hade inte längre råd. Idag finns två av Martens fyra skissböcker utlagda på nätet. Läsningen av Darwins privata dagbok är alltså illustrerad: i alla fall sträckan runt Sydamerikas södra del.

Darwin, Marx och Freud

Har de något gemensamt? Ja, historia och våra egna illusioner.

Historien först. Darwin förlängde den långt bortom den gängse. Marx påpekade att den starkaste kraften i våra liv är den ekonomiska historien medan Freud gjorde oss herrelösa i eget hus, vi styrdes av vår omedvetna personliga historia.

Vad var det var med 1800-talet som gav historien en så framskjuten plats?

Illusionerna om oss själva då? Darwin förvandlade oss till ett djur bland andra. Marx gjorde oss till omedvetna varelser som styrdes av den ekonomiska historien medan Freud gjorde oss till individer som styrdes av omedvetna impulser.

Vatikanen hyllar Darwin

I fem dagar ska vetenskapsmän, teologer och filosofer samlas för att diskutera skapelse och evolution. Här finns hemsidan. Vatikanen fördömde märkligt nog aldrig Darwin som den gjort med Galileo. Nu kommer man inte att tala så mycket om Gud utan mer om hur man rätt ska förstå den natur han skapat. Påven John Paul II förklarade ju för många år sen att "evolutionen är mer än en teori". Grattis grabbar! Tuta och kör! Och ha så kul även på 2009 års andra konferens då ni ska återupprätta Galileo. På tiden! Men bättre sent än aldrig.

Augustus Earle

Han sägs ha varit den förste konstnär som besökt alla fem världsdelarna. Av en slump befann han sig i Sydaerika när Beagle kom dit och eftersom de behövde en konstnär så fick han hoppa ombord. Darwin gillade inte honom men det gör jag. Earle var en uppkäftig typ som sett det mesta och inte krökte rygg för överhetens officerare och präster. Han skrev bl a en medryckande reseskildring om sitt liv i Söderhavet där han å det grövsta hudflängde präster och missionärer samtidigt som han skildrade dåtidens horindustri. Han dog naturligtvis utfattig. Här finns ett urval av hans akvareller och här hans bok. En expensiv bekantskap.