Har svårt för kloster. I Grekland besökte jag ett och greps nästan av klaustrofobi vid tanken på att behöva tillbringa sitt enda korta flyktiga liv som inåtvänd munk bakom dess murar. Men ändå grips jag av medkänsla då jag ser bilderna från den miljö där munkar levde i 400 år på ön Skellig Michel utanför Irland. Läget och stenhusen gör sitt till. Liksom den eviga blåsten och lukten från havet; det hårda slitet, fukten och kylan men också den blommande triften. Här satt de och kopierade sina texter. Godkände varken påven i Rom eller patriarken i Bysans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar