Handlingen i Illiaden beskrivs oftast som det handlade om en strid kring en bortrövad kvinna. Borde den inte snarare beskrivas som en vällustig skildring av konsten att döda varandra?
I Illiaden ges tips. Innan någon dödas och slaktas ska man säga något vackert eller fyndigt. Sen kan man i minsta detalj skildra hur magar bäst huggs upp med svärd, eller hur spjut med fördel stöts in i den ena tinningen för att då komma ut i den andra, eller tipsa om var man bäst stöter en lans? Är inte det i njuren? Att människor vill se och höra sånt är inget nytt. Blodtörsten sitter djupt.
Illiadens gudar då? Hur skildras de? Ja, ungefär som dom numer berömda brittiska fotbollshuliganerna! Gudarna sitter på läktaren, en aktiv publik som hela tiden håller ett öga på människors liv för att när lusten faller på ge sig på dom för att jävlas med dom. Gudarna super, grälar om vilka människor som ska få hjälp respektive stjälpas.
De rycks med av människans dårskap eller kränks av hur korkat hon beter sig och då roar sig gudarna med att skicka iväg den ena målstyrda handlingsimpulsen efter den andra, rakt in i människornas redan förvirrade liv och leverne.
Gudarna leker med människornas liv ungefär som Gud Fader och Djävulun lekte med Jobs i Bibeln. I båda fallen blir resultate för jävlig. Ungefär som på fotot ovan. Taget i samband med att några rättsinninga goda människor utför den för Gud så behagliga gärningen att först gräva ner den kvinna som man sedan ska stena till döds. Finns något ljuvligare än döda med rent samvete?
Illiaden borde högläsas på Militärhögskolor och i motorcykelsgäng. Vi är så aningslösa. Påminner om skolans aningslöshet när ungarna får klämma i med Evert Taube´s "Flickan i Havanna". Raden "har du pengar i din pung" är en hissnande omskrivning av en horas efterlysning av en sprutkåt kille. Inte heller det fick vi lära oss i skolan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar