Simonsson, klimatet och framtiden

Romantisk-realistisk konst. Turistmålare. Publikfriare ... Se där några av de vanligaste omdömen som fälls om Konrad Simonsson av dagens tongivande smaksättare, dvs modernister, de som helt släppt kontakten med den stora realistiska traditionen och går igång på "installationer" av olika slag. Modernismen vänder sig ju till en lika liten som köpstark minoritet där konst fr a är ett rent investeringsobjekt. Dagens konstmarknad domineras ju av köpare från Kina, Ryssland och arababvärlden. Inte minst oljepengar driver upp priserna till miljardnivåer. Och i de sammanhangen dras även äldre landskapskonst - fr a kinesisk och rysk - med till oupphörligt nya nivåer. I de sammanhangen är Simonsson en nobody. Hans tavlor pendlar mellan 450 och 40 000 kronor beroende på köpare och motiv. Han levde 1843 - 1911, är en av alla de landskapsmålare som glömts bort. Personligen är jag övertygad om att den konst han representerar, landskapsmåleriet, en dag kommer att fullständigt omvärderas, ses med nya ögon. Redan samlas konsthistoriker och klimatforskare kring äldre konstverk. I Venedig t ex för att studera Canaletto från 1600-talet. Allt för att bilda sig en uppfattning om dåtidens vattennivåer jämfört med dagens. 

Men de granskar även egyptiska målningar, t ex den 3 000 år gamla från Nebamuns grav. Där möter vi inte bara Nebamun själv, hans fru och dotter, utan även lukter och ljud från träskmarken. Dess flora och fauna. Fågelarter, fjärilar, fiskar och växter ... De flesta fullt identifierbara. En del försvunna. Som papyrus. Den växer inte längre längs Nilen.

.... Men tillbaks till Simonsson. Kanske kommer inte bara hans tavlor, utan de flesta där man kan identifiera var de en gång målades, att studeras? För att se förändringar av alla de slag? I alla fall så kom Karl Simonsson till Västra Skrukeby 1854, till Norrköping 1860, studerade vid Kungliga Akademien för de fria konsterna i Stockholm 1867 - 1873. Sedan, under åren 1873 - 1874 reste han runt i Värmland, Dalsland och Norge, innan han fortsatte till övriga delar av Sverige. Han var tydligen extra svag för Gotland. Klicka på bilderna så förstoras de. 

Förr och nu

De har ingen historia. Dessa skulpturer från Europa och Eurasien. Varför? De gjordes för 20 000 - 30 000 år sedan. Av män? Av kvinnor? Ingen vet. Men här lanseras en mänskligare tolkning än vad som vanligtvis sker. Det blir en dag med dessa skulpturer. Enda - och sista - möjligheten. För att få veta mer klicka här för att höra Jill Cook berätta mer. Och klicka här för att läsa mer. I den bok som hör till. Klicka på "look inside" så dyker hela boken upp.

Cypriot banking crisis

There are indications that large sums flowed out of the two banks, Laiki and the Bank of Cyprus, the two institutions that have been hit hardest by the Cypriot banking crisis. Large sums left Cyprus just before the first bailout package was signed in the early morning hours of March 16. At the end of January, some 40 percent of all savings held in Cypriot accounts were on the books of those two banks. Since then, however, much of it has been transferred elsewhere, despite orders from the central bank that accounts at the two institutions be frozen. Transfers for humanitarian aid were permitted which opened a loophole for abuse. Many are also furious that the bank allowed "special payments," the definition of which was never adequately established. The Cypriot central bank has defended itself by saying that it was impossible to completely prevent all transactions, despite the account freeze. Much of the money was withdrawn from overseas, where Cyprus had no authority. Branches of Cypriot banks in non-euro-zone countries such as Russia and Britain do not answer to the European Central Bank. Their liquidity is controlled by central banks in those countries. Lawmakers have demanded that the central bank assemble a list of those customers who withdrew large amounts of money prior to the closure of the country's financial institutions. In particular, parliamentarians want to know if central bank employees or members of the government received early warning and were able to quickly rescue their assets.

Om att släktforska

Man väljer varken föräldrar eller släkt. Men man kan identifiera en eller flera geografiska utgångspunkter varifrån man kan betrakta sitt liv. Förr trodde jag det skulle vara möjligt att resa runt mellan alla dessa platser och sedan lägga ihop allting, så att allt blev färdigt. Nu vet jag bättre. Så den byggnadsställningen är riven. Man kan se sitt liv på många sätt, beroende på var centrum väljs. Men inget hänger längre ihop. Det måste inte längre göra det. Dom geografiska utgångspunkterna är för många. Livslandskapet ser olika ut, skiftar utseende beroende på årstid, terräng, sällskap och händelser. Alla möjligheter ger en hela tiden chansen att tänka på något annat. Är det så man överlever?

P O Enqvists "kvistfria furugolv"

Några "kvistfria furugolv" finns inte. Sånt vet inte kulturknuttar. Uttrycket är en liknelse och ingenting annat. Är det så drömmen om livet ser ut? Att det ska vara kvistfritt? Jämför då med verkligheten. Furugolv har kvistar! P O:s romaner tillhör de fåtal jag läser p g a tonfall, humor, insikter och medkänsla. Tids nog ska jag ta itu med hans senaste, "Liknelseboken". Nu blir det bara intervjuer. Jag vet inte hur gammal en människa ska vara när hon / han börjar summera sitt eget liv, titta bakåt? Det varierar förståss. Kanske vanligast då den egna framtiden inte längre är "given"? Då arbetet upphört, barnen står mitt i egna liv, kroppen förfaller, närstående dör. Allt signaler från avgrunden. Eller från "andra sidan floden" för att tala "enqvistska". Hela hans författarskap vilar ju på en religiös resonansbotten. I TV-intervjun i Babel valde han mellan två ord när han skulle försöka karaktärisera sitt liv. En omöjlighet i sig. Vilka orden var? Lyckligt? Händelserikt? Gudskelov valde han det senare. För nog ryms stunder av lycka i ett händelsrikt liv? Hade han svarat "lyckligt", så hade vi ofelbart hamnat på det där "kvistfria furugolvet" igen. Och som sagt. Såna finns inte. Furugolv har kvistar. Livet också. Nån slags människa är man ju.

Lokal, regional, global

Den stora gruppen av invandrare söker sig till Sverige för att de vill leva ett bättre och mer anständigt liv. De har sökt sig hit av samma orsaker som fick en fjärdedel av Sveriges befolkning att utvandra till USA, Brasilien eller Australien under mitten, slutet av 1800- och början av 1900-talet. Jag har själv släkt som gav sig av. Våra dåtida svenska ekonomiska flyktingar, Kristina och Karl-Oskar, var patrask i sammanhanget, men är samtidigt fredade från alla slags anklagelser. Skälen till det är inte alldeles enkla att reda ut och förstå. Kristina och Karl-Oskar ingår numera i den svenska självbilden. Detta har med regionalism och nationalism att göra. De flesta är idag mycket stolta över sina utvandrande släktingar. En annan sak. Sveriges befolkning utgör 0.14% av världens totala. 

Om betydelser

Hur många människor och aktiviteter är det som - med eller mot vår vilja - bidrar till att forma och prägla oss? Och varför förresten bara tala om människor? Det finns ju musik, böcker, konst, teknik, landskap, djur som kan göra starkare intryck än mötet med levande? Men oavsett så rör det sig i båda fallen om en motsättning som skickar våra behov, känslor och reaktioner åt olika håll: antingen glädjer de eller så hjälper den en att bättre stå ut. En del attraherar, andra stöter ifrån. Glädjen skapar något som liknar vördnad, det andra väcker ..... ja, vad? En smärtsam strävan att vända sin insida ut?