Rejoneo, ångesten och leken med döden

Ens förhållningssätt till livet utvecklas inte bara genom konst, litteratur och musik. Det handlar om att kontrollera sin rädsla. Det finns mängder med sätt att göra det. Ett av många är tjurfäktning. Förr gick tjurfäktning ut på att se hur många hästar en tjur kunde fälla. Hästarna var oskyddade. Rejoneo är en vidareutveckling av den formen av tjurfäktning. Här knyts åskådarens ångest till alla tre - tjuren, hästen och ryttaren. Än märkligare än den avslutande fasen. När män frivilligt, obeväpnade låter sig anfallas av tjuren. En lek med döden. Ångest, ångest är vår arvedel .... Se människan. Dagens spillror av en uråldrig tjurkult Medelhavet runt. Tusentals år bakåt i tiden. Kanske 14 000 eller mer ...



Oljemålningarna här nedan gjordes av den store spanske konstnären Goya och visar hur tjurfäktning kunde gå till på slutet av 1700-talet.

Filosofen som försvarar tjurfäktning

Han heter Francis Wolff och är professor i filosofi i Paris, Buenos Aires och Oxford. Bl a har han skrivit böcker om Sokrates. Nu är han aktuell med boken "50 skäl att försvara tjurfäktning". Köpt och läst den spanska versionen. Med stor behållning. Sällan man ser ett så känsligt ämne behandlas så idérikt. Förstår att boken är slusåld.
Mitt ex hittade jag i en universitetsbokhandel i Barcelona.

Här finns några tidningsartiklar för den som få en vink om vad debatten rör. Den pågår inte bara i Spanien utan även i Frankrike. Slutligen en länk till boken här.

För och emot tjurfäktning

Dess atmosfär är ångestens. Vare sig man är för eller emot. De som identifierar sig med tjuren fasar över djurplågeriet. De som identifierar sig med matadoren fasar över hans / hennes möte med döden. Av 900 större tjurfäktningar som årligen anordnas i Spanien, leder 130 till mer eller mindre allvarliga skadar för matadoren. Och tjurar dödar matadorer.

Tjurarna är fyra, fem år gamla då de släpps ut på arenan där de får uppleva de sista tjugo minuterna av sina liv. Innan dess har de levt fritt och vilt på enorma arealer, ofta EU-finansierade, utan kontakt med människor. Dessa områden är biologiska hotspots för en rad andra djurarter som ofta upplevs som skyddsvärda.

Matadorerna genomgår en långvarig utbildning innan de ställer sig öga mot öga med tjuren. En skicklig matador behärskar ett trettiotal olika manövrar, under vilka han intensivt studerar tjuren för att lära känna den. Hans eget liv kan hänga på den kunskapen. Fr a gäller det att lära tjuren att anfalla på ett visst sätt samt studera med vilket horn tjuren föredrar att stöta och åt vilket håll.

Yawar Fiesta, Peru

En blandning av spansk och indiansk folkkultur. Byns spanska ättlingar vill ha en tjurfäktning. Indianerna en blodsfest, Yawar Fiesta, som infaller på den dag då Peru frigjorde sig från Spanien. Den 28 juni.

En condor sys fast på tjurryggen, som sen anfalls av berusade peruaner. Tjuren dödas inte, men lyckas ofta döda människor. Så även på denna vidoe. Hur condoren fångas vet ingen säkert? Kanske som man fångade örn på den sagolikt vackra ön Vaeröy söder om Lofoten?

Dvs gömde sig i grävda gropar, drog ett stenblock över skallen, betade med kött i ett snöre på en liten plattform, fångade den örn som landade med händerna. Rekordet var sju fångade örnar på en dag. Dom surrades runt fötterna och stoppades ner i en säck. Av vingarna gjordes sopkvastar. "Jäkligt bra kvastar", berättade man för mig. En fanns kvar än idag. Anledningen till att man fångade örn var att de drev lammen ut över klippstupen. Örngubbarna jag träffade berättade exakt hur de fångade sina örnar. Annars är det hälleflundra som gäller på Vaeröy. Rekordet är en på 202 kg.

Sergei Eisenstein´s "La Matildona" och "Viva Mexico"

Sergei Eisenstein, känd rysk filmare, gjorde åren 1932-33 en serie teckningar där han försökte fånga den erotiska lidelse som torterare, av både djur och människor, upplever. Han illustrerade också den religiösa erotiken, bedjande kvinnors exstas och den manliga kyrkans dyrkan av kvinnlig oskuld. I teckningarna om tjurfäktning skildrar han den sodomi matadoren ägnar sig åt. Klicka på bilden så förstoras den.

Eisenstein reste 1931 kors och tvärs i Mexico tillsammans med dess största målare. Diego Rivera, José Clemente Orozco och David Alfaro Siqueiros, alla vänsterradikaler världsberömda för sina muralmålningar med dess starka sociala budskap. (I Mexico lever tjurfäktningen än idag starkare än i Spanien). Emiliano Zapata´s skugga vilade över ressällskapet: bondsonen som ledde de indianska böndernas kamp under den mexikanska revolutionen 1911. Filmen är sevärd.

Djurrättsaktivister mot tjurfäktning

Den mexikanskfödda spanska sångerskan Alaska ger sig nu in i debatten om tjurfäktning med tung vägande skäl. Bilden har blivit populär bland både tjurfäktningsanhängare och djurrättsaktivister.

Intellektuella om älgar och tjurfäktning

Läst en 1500-tals bok om älg. Skriven av en italienare bosatt i Sverige. Han trodde bl a att älgen sov stående lutad mot ett träd. Sågade man av trädet föll älgen och kunde inte resa sig. Påminner mig vagt om vad jag läser om intellektuellas syn på tjurfäktning. Undrar vilken värld de lever i?

En del ser i tjurfäktning en konfrontation mellan natur och kultur. OK. Andra en relation mellan far och son. Matadoren är då sonen som frigör sig från fadern genom att döda honom. Andra ser matadoren som en son på flykt undan en kvävande moder. Åter andra tänker på äktenskap och ser matadoren som en som dödar alla ens frihetsdrömmar. Så har vi dom som i tjurfäktningen ser en våldtäkt. Eller liknar sin upphetsning vid tjurens dödande vid att då se några som ligger med varandra. Sen har vi dom som ser kvinnans menstruation i tjuren (?!?). Andra tänker på Inkvisitionen. Alla talar om allt utom vad de faktiskt ser på arenan. Skriver böcker om sina egna fria fantasier. Är det såna vi är?

Efter att ha fluktat på dessa 1900-talstankar går jag tillbaks till Apollonius Menabenus 1500-tals bok om "Det Stora Djuret". Läser där att älgar lider av epelepsi. Och att de inte "kan befrias från en sådan attack om de inte lägger den ena bakklöven mot sitt öra". Hej och Hå ... Undrar vad dom kommer att skratta åt när det gäller våra idéer och tankar? I framtiden? För självklart är mina föreställningar inte sanning och ingenting annat än sanningen.

Dom kallar sig "écarteurs", dvs smitare

Course Camargaise och Course Landaise

Det finns två franska tjurfäktningstraditioner. Camargaise heter den ena. Går ut på att försöka skära av ett band som är spänt mellan tjurens horn. Course landaise den andra. En slags akrobatik.

Skrämd tjur försöker fly arenan

En för alla - alla för en

Banderillas - en lektion i teknik

Banderilla kallas den runda träkäpp, sjuttio centimeter lång, omlindad med färgat papper och försedd med harpunformad stålspets, som under tjurfäktningens andra akt placeras parvis i tjurens manke så harpunen fäster under skinnet. De ska sättas allra högst på manken och placeras tillsammans. Tekniken lärs ut i tjurfäktarskolor. Det finns ett 50-tal sådana i Spanien.

När skatten inte kan drivas in

Den har en lika lång historia som tjurfäktningen själv. Kritiken har gällt det mesta. Att promotors, uppfödare, matadorer berikat sig på folks behov att se blod och död. Att mutor förekom (uppfödare betalade matadorer för att de skulle välja just deras tjurar, få tillgång till vissa arenor). Tjurfäktningen kolliderade också med religiösa högtider. Folk gick hellre på tjurfäktning än i kyrkan. Och eftersom tjurfäktning förekom flera dagar i veckan gick massor av arbetstimmar förlorade. Det var också svårt att kontrollera folkmassan på arenan. Överheten som närvarade vid tjurfäktningar hånades och skrattades ut, t o m kungligheter. Folk skrek och svor åt dom.

Det hände också att folk invaderade arenan, förbannade och fulla, för att själva slåss mot fega tjurar och fega matadorer. Såna amatörslagsmål kunde leda till vad som helst. Även upplopp där hela stadsdelar brändes ner. Myndigheterna upprättade därför rapporter över folkmassans uppträdande i samband med tjurfäktningar. Flera hundra rapporter finns kvar.

Folk söp, åt, rökte och slogs på tjurfäktning. Med varandra och med motståndare ( som gillade / ogillade tjurfäktning, gillade / ogillade en viss matador). Folk kastade in det mesta på arenan: stolar, flaskor, stenar, frukt, kondomer etc. Andra menade att vrålen, skriken, buropen förråade människor. Många invände också mot att intäkter från tjurfäktningen, gick till att renovera kyrkor, kloster, vägar, broar, skolor, fattighus, vapen till armén etc. Tjurfäktning blev ett sätt att driva in pengar, då skattesystemet inte fungerade.

Om konsten att döda

Att döda perfekt sägs ge självaktning. Det spekuleras, inte minst bland psykologer, om att anledningen skulle kanska kunna vara en känsla av revolt mot döden som uppstår ur själva akten att döda? En enklare förklaring är att man dödar för att få mat, inte utsätta djuret för onödigt lidande eller överleva striden.

Den värja en tjurfäkare använder är lång nog att nå fram till tjurens hjärta om den tränger in där den ska tränga in. Inom ett 5 x 5 cm stort område högt uppe mellan skulderbladen. Den passerar då ryggraden, går mellan revbenens övre delar och skär av kroppspulsådern. Skälet till att en matador ska döda tjuren just där, är att tjuren kan försvara området, bara blottar det och gör sig sårbar om matadorens kropp är inom räckhåll för hornen. Att döda en tjur i halsen eller i sidan, som den inte kan försvara, bedöms av tjurfäktare som mord och ingenting annat. Att döda en tjur högt upp mellan skuldrorna, fodrar att matadoren riskerar någonting. Sitt eget liv.

Den här matadoren dödades av tjuren innan han kom till tjurfäktningens tredje akt. Han dödades i den fas då han tröttade ut tjuren. Hans kropp bärs ut, hans ersättare får hoppa in och tjurfäktningen fortsätter till dess tjuren dödats.

I Columbia är det förbjudet att döda tjuren. Den släpps ut på en arena och sen ger sprit och Gud vet vad amatörer lust att leka med döden. Utan några som helst regler. Även här med dödlig utgång. Årligen dödas ett tjugotal personer på det här sättet i Colombia. Människan är en gåta ...

Tillbaks till gladiatorernas Rom

Ernest Hemingway

Från modern moralisk synpunkt är tjurfäktning oförsvarligt. Den största svårigheten, menade Ernest Hemingway, är för en person att veta vad han / hon verkligen känner istället för att känna vad andra tycker att man borde känna. Tjurfäktning är det enda ställe där man kan studera den våldsamma döden. Hur man reagerar är oförutsägbart. Det finns, fortsätter han, ingen skiljegräns efter vilken människor kan uppdelas.

Grovt sett har vi de som identifierar sig med djuren och de som identifierar sig med människorna. Hemingway menar att de som indentifierar sig med djuren är i stånd till grövre grymheter mot människor än de som identifierar sig med människor.

Behållningen av tjurfäktning ökar med kännedomen om den. Det är inte en jämspelt kamp mellan tjur och människa utan en tragedi om en tjurs död. Den medför livsfara för människan, men säker död för djuret. Matadoren kan, om han behärskar sitt yrke, stegra den dödsfara han löper exakt så mycket som han önskar. Men han bör göra det inom ramen för de regler som finns till hans skydd.

Tjuren Ferdinand

Filmen baseras på en barnbok, "The Story of Ferdinand", skriven av Munro Leaf och illustrerad av Robert Lawson. Den förbjöds i Spanien och brändes som propaganda i Nazi-Tyskland. Den blev en succé i USA, där den 1938 såldes mer än romanen "Borta med Vinden". Boken finns idag översatt till 60 språk och går ständigt i nytryck. Senaste utgåvan var 2008 i Kina.

Det var bokens humor och drift med allt slags våld, som fick fascister och nazister att se rött. De uppfattade boken som ett slag mot både den spanska och tyska revolutionen. Till att börja med lever Ferdinand i en liten katolsk by men på vägen till tjurfäktningsarenan i storstaden passerar han bron Puente Nuevo.

Under den låg en tortyrkammare som användes av inbördeskrigets båda sidor. Ernest Hemingways roman "Klockan klämtar för dig" baserades till en del på berättelser vad som skedde där. Under spanska inbördeskriget användes dessutom tjurfäktningsarenor som politiska mötesplatser av de stridande parterna. Och väl i Madrid, inne på arenan, vägrar bokens fredliga hjälte, tjuren Ferdinand, att deltaga i den pågående tjurfäktningen på liv och död. Det var detta som gjorde att boken förbjöds och brändes av fascister och nazister. Författaren hade inga politiska avsikter med boken. Det hade däremot Walt Disney med sin Hitlerparodi.

Kvinnliga matadorer

Conchita Cintrón, en av de mest kända kvinnliga tjurfäktarna, har kanske bättre än någon annan försökt fångat tjurfäktningens själ. Hon ser den som en moralitet. På den lilla arenan kan åskådaren känna igen liv, död, ambition, framgång eller misslyckande, tro, desperation, feghet, generositet och grymhet. Allt under loppet av några timmar på en eftermiddag.

Portugals "rejoneadores"

Här är det ryttarens samspel med hästen som står i centrum. Hästen är oskyddad och ryttaren styr den med knäna. Även här låter man bli att döda tjuren.

Portugals "forcados"

Tjuren dödas inte, brottas ner och skickas sen tillbaks till den ranch den kom ifrån. Publiken jämför sitt mod med de sk "forcados" som fångar in djuret. Här finns en annan video av samma slag.