Plocka blåbär

Dags plocka blåbär! Två-tre veckor tidigare än vanligt. Samma sak som de senaste åren. Och det är lika lite mygg i skogen i år som förra sommaren! Skönt när man plockar, men jäkligt för ungfåglar. Och visst var det mindre fågelsång i våras än det brukar? Det är jag inte ensam om att tycka.
I båda fallen - tidiga bär och hungriga ungfåglar - handlar det om klimatförändring. Eller "klimatförbättring" som tokskallarna kallar det - dvs de som älskar att ifrågasätta allt för blåsa upp sig och gå till storms mot väderkvarnar.
Medan jag nu plockade tänkte jag Antonio i de italienska bergen. Vi plockade på 1 628 m ö h. Fotot visar hans dagsskörd av blåbär! Min var blygsammare. Bären i Antonios storkasse saftades inte av trycket. Det såg blad och annat till som slunkit med. Skulle gärna haft hans bärplockare idag. I alla fall på jämnare mark.
Klicka på bilden så förstoras den

Blommornas hemliga liv

Utanför fönstret ett hav av vitsippor. Som snödrivor som svettas i solen som Strindberg sa. Det är lätt att fascineras av deras liv och leverne. De beter sig som vi. Utvecklas. Letar efter föda. Söker efter en plats i solen. Utvidgar sitt revir. Förökar sig. Bekämpar sjukdomar. Dör och försvinner. Så kommer nya. Klicka på bilden så förstoras den. 

Vitsippor växer i storsamhällen, mattor över stora ytor. En del hamnar i god jord, andra på sämre. Men de har ett gemensamt rotsystem, har utvecklat förmågan att genom dessa gemensamma rottrådar känna av vilka delar av vitsippskolonin som står på god resp sämre mark! Det gör det möjligt för dom att OMFÖRDELA näring. Vad görs inte för att överleva? De på god jord "skickar" alltså näring till de på sämre.

Vitsippor är dessutom enskilda individer. Den ena är inte den andra lik. Utseendemässigt. Kolla får du se! Inte nog med det. Dom beter sig olika också! Det sägs t ex att alla vänder sig mot solen, följer dess bana över himlen. Det stämmer inte. De flesta vitsippor gör det, men olika långt. En del hela vägen från öster till väster, andra bara halvvägs, åter andra bryr sig inte ens att följa solen från den ena dagen till den andra. Det finns också de som följer solen en dag, sedan dagen därpå står kvar där den var igår. Dvs vänd mot öster. Det är inte mycket som är som man föreställer sig. Gudskelov! 

Trädgårdar förr och nu

År 79 e Kr, då Vesuvius fick sitt vulkanutbrott, bodde det 25 000 i området omkring Pompeji. Husen står kvar än idag även om murar regelbundet störtar in. Även trädgårdar finns kvar. Vart tredje hus i Pompeji höll sig med det. Antingen som en arbetsplats, frukt- eller grönsaksträdgård. De mer förmögna Pompejiborna dekorerade sina trädgårdar med kolonner, fontäner och använde den tydligen fr a till att koppla av i. Invändigt dekorerade de sedan väggarna med landskapsmålningar. Ofta i form av fönsterutsikter. Så våra tavlor, våra landskapsmålningar, har långa traditioner att falla tillbaka på. Klicka på bilderna så förstoras de.

Vitsippornas hemliga liv

Jag fascineras av vitsippornas liv och leverne. Märkliga varelser. De beter sig faktiskt som vi. Utvecklas. Letar efter föda. Söker en plats i solen. Utvidgar sitt revir. Förökar sig. Dör och försvinner och så kommer det nya. 

De växer i stora samhällen, breder ut sig som väldiga mattor över väldiga ytor. De gör att en del av dom hamnar i god jord, andra på sämre. Eftersom de har ett gemensamt rotsystem, har de utvecklat förmågan att genom rottrådarna känna av vilken / vilka delar av vitsippskolonin, som står på god resp sämre mark! När det konstaterats vilka som är förfördelade OMFÖRDELAS näring inom hela kolonin. Ganska fantastiskt. Vad gör man inte för att överleva?

De vitsippor som står på god jord "skickar" alltså näring till de delar som står på sämre.

Vitsippor är dessutom  enskilda individer. Den ena är inte den andra lik. Det sägs t ex att alla vänder sig efter solen, under dagen följer dess bana över himlen. Tokig som jag är har jag kollat. Det stämmer inte. De flesta vitsippor följer solens bana, men alltid olika långt. En del från öster till väster, andra halvvägs. Åter andra bryr sig inte ens om att följa solen den ena dagen för att nästa göra det. Men det finns också såna som inte alls följer solen utan dag efter dag står vänd mot öster. 

Ingenting är som man föreställer sig. 

Växtgeografi: smultron

Blev förvånad hitta dom i Italiens bergstrakter. Ända upp på 1600 m ö h. Säger en del om hur begränsad ens föreställning kan vara. Där heter dom samnma sak som i de flesta europeiska länder: skogsjordgubbar, fragola di bosco. Norrmännen säger markjordbær. Danskarna skov-Jordbær. Finnarna ahomansikka. I Estland metsmaasikas (skogsblomman - finns fin dragspelslåt med samma namn). Islänningar villijarðarber. Engelsmännen wild Strawberry. FRansmännen fraisier des bois. Tyskarna wald-Erdbeere. Spanjorer fresa de los bosques.

Lite mer förvånande är att upptäcka att smultron finns även i Tunisien, Sydafrika och Nya Zeeland. Dessutom i sydamerika: Kuba, Argentina och Brasilien för att nämna några.
Smultron finns även i Kina - t ex Yunnan. Men jag såg aldrig några när jag var där.

Vi säger ibland också skogssmultron. Men namnets historia? Ingen aning. Bara att vi lägger till -on även till lingon, hjortron, hallon, odon, nypon. Och att första användningen i skrift är från 1674 och då skrivs schmultron. Tyskt inflytande? Ett vackert ordspråk är att plocka smultron under snön. Hjortron har tydligen en gång kallats för smyltron. Låter som mylta kommer därifrån?

Växtgeografi: Natt och dag

Efter att ha sett "svenska" blommor i Italien kollar jag olika arters spridningsområde. Ta t ex den "svenske soldaten", eller natt och dag. Den fanns inte där nere. Nu lyser den upp lite här och var. Första noteringen här är från 1500-talet.

Bävrar, grodor och sippor

Överallt vit- och blåsippor. Grodorna har börjat spela. Ån svämmat över och vid stora asken bygger bävern på sitt bo. Fullständigt oskygg. Står och tittar på tio meters håll.

Ljungen blommar

Ljung är något av det vackraste hösten bjuder på. Blommorna pollineras av vind, bin, humlor, flugor, fjärilar och små insekter - trips - som lever hela sitt aktiva liv inne i blomman. Dom blir bara 1 mm långa och gör som bladlöss, suger växtsaft.



De håller till mellan ståndare och fruktämnen där nektaren finns. Trips blir könsmogna inne i blomman. Hannar är sällsynta och saknar vingar så honorna måste flyga ut för att para sig och då har de pollen på sig. På Färöarna och Island (SVT visade nyligen ett underbart öringreportage från ön) där det knappt finns bin och humlor är trips oumbärliga för pollinationens skull. Nu lever de inte bara av nektar utan också av den uppsvällda delen av ståndare och kronblad. Honan lägger äggen i kronbladen och där utvecklas och övervintrar larverna. Förpuppningen sker sen i marken. Här finns livscykeln.

Genom kamerans öga

En solros med påfågelsöga.

Pollenkorn - ett universum för sig

Blommorna lockar till sig pollinatörer genom sina färger, former, mönster, dofter och olika öppningstider. Bin, humlor, getingar, steklar, fjärilar etc är ute efter blommornas nektar. Genom att de ser blommornas mönster i ultraviolett får de en vink om var nektarn finns.

Enligt Nya Svenska Floran finns det fler blommande växter i september än i maj! Så här ser månadslistan ut: maj = 528, juni = 1 201, juli = 1 623, augusti = 1 229, september = 571.

Pollinatörerna bjuds på nektar mot att pollenkorn fastnar på dom och förs vidare till nästa blomma. Alla arter har olika pollenkorn vad gäller utseende. Det är med dom som med våra fingeravtryck och hjärnor. Alla är individuella.