Sverigedemokraterna har sina rötter i den nynazistiska vit maktrörelsen. Men i dag är det ett starkt konservativt, högerpopulistiskt och främlingsfientligt parti. Även om Anders Behring Breivik hyllar Sverigedemokraterna som ett ljus i det svenska mörkret i sitt förvirrade så kallade framtidsmanifest, så har SD en annan agenda än han.
Men eftersom ingenting är svart eller vitt så måste det också erkännas att de åsikter som sverigedemokrater för fram bekräftar den världsuppfattning som dårar som Breivik har.
I exempelvis en uppmärksammad debattartikel i Aftonbladet i oktober 2009, drygt ett år innan han valdes in i riksdagen, slog Jimmie Åkesson fast att den muslimska invandringen är Sveriges ”största utländska hot sedan andra världskriget ”.
Innan det var känt att Breivik gripits för dåden var andra ledande SD:are säkra på var gärningsmannen skulle sökas. Kent Ekeroth, riksdagsledamot, frågade på Twitter: ..." Någon som vågar sig på en gissning vem som ligger bakom bomberna i Norge?" Han svarade själv: ... "Nej, jag kommer inte kalla er islamofober" ....
Åkessons pressekreterare Linus Bylund skrev på samma forum: ..."Nästa jävel som ojar sig över hur synd det är om alla snälla muslimer när det ligger blödande norrmän på gatan kommer att avföljas". Varbergspolitikern Erik Hellsborn bloggade om att ”massinvandringen och det mångkulturella samhället ligger bakom terrordåden vi i Oslo”.
Det är ett tankegods som inte ligger ljusår från Breiviks. Det skulle kunna stärka honom, och hans eventuella gelikar, i tron att de inte är ensamma om att ha hittat den rätta vägen.
2011-07-29
Skulder, bara skulder
Greklands statsskuld beräknas till 350 miljarder euro, 160 % av BNP. EU:s hjälp hoppas ta ner skulden. För närvarande beräknas den till 150 % av BNP. Utan räddningspaket var prognosen att den skulle tangera 175 % av BNP nästa år.
USA:s statsskuld ligger på 14,3 biljoner dollar, 95 % av landets BNP. Och den växer. Nästa år beräknas skulden överstiga 100 % av BNP. Som jämförelse kan sägas att Sveriges skuld landar på 42 % av BNP.
Alltid intressanta The Economist förfäras över bristen på politiskt ledarskap i USA och EU. Och ställer frågan om väst slagit in på den japanska vägen? Här. Japans statsskuld är dubbelt så stor som USAs resp Italiens. Japans ekonomi står och stampar sedan 1980-talet.
Västvärldens politiker utgör problemet, de vågar inte fatta svåra beslut för då ryker deras väljarstöd. Vi har de politiker vi förtjänar.
2011-07-28
Rory till Sverige
Nästa år spelar de både i Sverige. Rory och Darren Clarke. På Bro Hof. Intressant.
Renässansens betydelse
Att vandra i Gamla stan i Stockholm väcker italienska minnen. Ser mig omkring med italienska ögon. De vindlande gränderna påminner om italienska bergsbyar. Skulpturen St Göran och Draken påminner om jaktkyrkan i Lucca. På dess tak stod ärkeängeln Mikael och dödande Draken. Gamla stan fick en för mig ny dimension och påminde även om det jag läser: den italienska renässansens betydelse.
Det sägs att renässansen, dvs återupptäckten av Grekland och Rom, en kunskap som förmedlades via universitet knutna till arabvärldens kalifat, väckte nord-Europas månghundraåriga fascination av Italien. På 1500-talet hade landet ännu inte börjat sitt månghundraåriga förfall, förvandlats till ett friluftsmuseum i ett pittoreskt landskap, utan det var fortfarande dåtidens största vetenskapliga, kulturella och ekonomiska stormakt. Galileo arbetade. William Harvey reste dit för att studera blodomloppet. Leonardo, Rafael och Michelangelo levde. Italiensk litteratur, musik, matematik, vetenskap, konst, arkitektur, bankväsende, filosofi och politik var ledstjärnor. Landet blomstrade samtidigt som blodiga strider rasade mellan stadsstater som Genua, Milano, Lucca, Florens, Pisa, Rom etc.
Det italienska inflytande tog sig även uttryck i saker fäktning, försvarsväsende, dans och vett och etikett. Inte undra på att Shakespeare förlade flera av sina stora dramer till just Italien.
Det finns forskare, kan naturligtvis inte bedöma om de har rätt eller fel, som hävdar att en aspekt av den italienska renässansens stora betydelse, är dess civilisatoriska inflytande över nord-Europa, inte minst det framväxande brittiska imperiet. Under trehundra år skickade den brittiska adeln sina söner på The Grand Tour. En resa genom Frankrike till Italien. Det må vara som det vill med dessa resor och deras betydelse, men helt klart är att en annan människa helt kom att präglas av den italienska renässansen - Michael de Montaigne. Renässansens störste filosof. Mer om det vad det lider.
2011-07-27
Elva böcker om journalister
Tom Rachmans roman, De imperfekta, finns på svenska. Hahn har jobbat på AP större delen av livet. Dessutom har han listat vad han tycker är de bästa romanerna om journalistik. Har lagt till Guillous Ordets makt och vanmakt. En lysande samtidshistoria.
1. Scoop by Evelyn Waugh
Published in 1938, this satirical masterpiece recounts the misfortunes of a timid young writer of articles about the English countryside who, by mistake, is dispatched to cover civil war in Africa. Disaster follows, as do the most memorable scenes in the genre, enough to console generations of bumbling foreign correspondents.
2. The Journalist and the Murderer by Janet Malcolm
An essay on the tangled relationship between reporter and subject, an affair that often begins with seduction and ends with betrayal. I read this in journalism school and was transfixed; only later, on the job, did I realise how insightful it was.
3. The Quiet American by Graham Greene
Fowler is a middle-aged British correspondent in the professional habit of watching others' suffering from a distance. When he encounters an idealistic young American with plans to fix Vietnam, Fowler must decide whether to act. As relevant today as when published in 1955.
4. All the President's Men by Carl Bernstein and Bob Woodward
The account of two young Washington Post reporters who uncovered the Watergate scandal, leading to the resignation of President Richard Nixon. Probably the most exalted moment in modern journalism, and an inspiration to many a reporter who followed.
5. Towards the End of the Morning by Michael Frayn
This amusing newspaper novel from 1967 is set in the era when "Fleet Street" was a real place. Frayn, who worked at the Manchester Guardian and the Observer, recounts the less-than-grand foibles of a nameless newspaper's nature and crosswords department.
6. A Treasury of Great Reporting edited by Louis L Snyder and Richard B Morris
Subtitled "Literature under Pressure," this anthology collects work from nearly 400 years, showing how much the job has changed yet how consistent are its finest principles, particularly the aim of casting light on hidden misdeeds and untold human stories.
7. Floater by Calvin Trillin
A witty tale by this longtime New Yorker writer about a magazine journalist who toils as a "floater," meaning he must take assignments in different departments, depending on who is out or otherwise indisposed. Terrific characters. Sadly, Floater is out of print.
8. Personal History by Katherine Graham
The moving memoir of a hero of American newspapering who was thrust into power in 1963 when her manic-depressive husband, the publisher of The Washington Post, committed suicide. In a male-dominated business, she was viewed with scepticism yet took her husband's job and led the paper to glory.
9. The Best of Granta Reportage
At the intersection of hard news and literature, reportage is the work that most hacks dream of and few are lucky enough to do. This anthology starts with a classic, "The Soccer War" by Ryszard Kapuściński, and includes fine work by Ian Jack, Martha Gellhorn, John le Carré and others.
10. Psmith Journalist by PG Wodehouse
A silly but amusing yarn about an English dandy who takes charge of a weekly publication in New York and produces campaigning pieces about the slums. Hardly a realistic primer on life in the news business, this novel does offer a bit of light relief – welcome in these dark times for the traditional press.
11. Ordets makt och vanmakt av Jan Guillou
I boken berättar Guillou om fiaskon och succéer och om journalistiska förebilder, t ex Edgar Antonsson och Arne Lemberg. Vägen gick via Folket i Bild/Kulturfront, där Jan Myrdal spelade en stor och ödesdiger roll och leder fram till bokserierna om Hamilton och Arn Magnusson som gjorde Guillou till den mest sålda romanförfattaren i Sverige någonsin.
2011-07-25
Terrordåd
Den europeiska statistiken från EUROPOL, över terroristbrott, uppger att förra året förekom 249 terrorattacker i Europa. Tre av dem (3!) hade islamistisk anknytning, däribland den svenske julsjälvbombaren. De flesta terrordåden utförs av separatister.
Fotot visar massmördaren, halvsystern Elisabeth och mamma Wenche. Pappan var diplomat. Massmördaren har kritiserat sin syster för att hon har för många sexuella partners och mamman beskriver han som ett primitivt sexuellt djur. Till sin försvarsadvokat uppger han att tortyr förekommer i norska fängelser samt att han förväntar sig att bli skjuten.
Enligt den norska tidningen Finansavisen har massmördaren använt sig av 25 olika kort från 12 olika kreditföretag. I Norge finns inget centralt skuldregister, vilket innebär att det är relativt lätt att skaffa sig en betydande skuld på kort tid. Uppgifter från norska skatteverket visar att han haft blygsamma inkomster under de senaste åren. År 2003, då han uppger sig ha tjänat sin första miljon, hade han ingen deklarerad förmögenhet och en inkomst på 49 200 norska kronor.
Vad gäller påstådda omfattande aktieaffärer ska han enligt egna uppgifter ha förlorat två miljoner norska kronor på spekulationerna samt betalat en halv miljon i skatt. Inga av dessa uppgifter finns det stöd för i myndigheternas dokument.
Sedan 2006 har massmördaren haft en sammanlagd inkomst på 5 223 norska kronor. Nu säger det inte så mycket. Företagare kan nolldeklarera. Men frågan är om massmördaren haft finansiellt stöd eller inte?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)