Konjunkturen, euron och USAs statsfinanser

Osäkerheten kring konjunkturen, euron och USAs statsfinanser gör det omöjligt för experterna att sia om bolagens framtida vinster. I stället för att gissa, väljer de att dra sig ur. Snart är säljarna fler än köparna och kurserna faller. Efter ett tag bedömer börsfolket att kurserna fallit för långt.

Börsbolagen, avkastningen och vinsterna anses återigen på sikt vara mer värda än vad som återspeglas av kursen. Alltså stiger börsen. Ofta kraftigt. Så håller det på tills "marknaden" hittar sin nya, tillfälliga uppfattning om konjukturen, euron och USAs statsfinanser. Då simmar alla i den riktningen. Ett tag.

Stig Dagerman

Jorden kan du inte göra om.
Stilla din häftiga själ!
Endast en sak kan du göra.
En annan människa väl.
Men detta är redan så mycket
att stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre
betyder en broder mer

Italiens statsskuld

Skulle börs- och finansvärlden sätta Italien under lupp, skulle EUs krisfond för medlemsländerna ( den är på 440 miljarder euro ) inte räcka långt. På en månad har räntorna på italienska statsobligationer stigit med 2%, från 1,8 till 3,7 jämfört med de tyska. Trots att Italiens skuldbörda i huvudsak är hemmagjord, dvs utländska ( tyska ) banker är inte indragna på samma sätt som i Grekland. Italien hade vid årsskiftet en statsskuld 1 800 miljarder euro. De som vet menar att EUs kris är allvarligare än den mångomskrivna amerikanska.

Den globala stormvinden

Finanseliten beviljar sig rätten att förvandla luftvärden på börsen till riktiga pengar. För att inte tala om deras bonusar och fallskärmar. Det sociala hatet är återigen en realitet. Inte minst i Grekland där folk panikartat köar för att ta ut sitt livs besparingar innan de får hålla till godo med politikernas och de globala pensionsfondernas slingrande bortförklaringar. Banktjänstemän i Grekland säger att de aldrig upplevt en liknande panik. Den gäller även investerare som drar kapital ur landet. Ordet för dagen är "kinezopeisi". Vanligt folk oroar sig för att deras löner snart är på kinesisk nivå. Det är dags ta raseriet på allvar.

Kommer att tänka på Erik Axel Karlfeldts diktrader, .... Vad bryr jag mig om tsaren? Se staren! Se staren ... De skrevs under 1917 års ryska revolution. Vårens ankomst var viktigare än det politiska skeendet.

Den stillsamme amerikanen

Läst Graham Greene´s Den stillsamme amerikanen. Den skrevs 1952 - 55 då Greene var baserad i Indokina. Försökt mig på boken tidigare, men då inte gått i mål. Så nu. Boken är ett kammarspel utspelat i Vietnamkrigets skugga. En opiumberoende åldrande krigsreporter som håller sig med hora ställs mot idealistisk biståndsarbetare som kärar ner sig i henne. Idealismen ställs mot cynismen. Gud vet vilken som är värst?

I sin självbiografi, "Flyktvägar", skrev Greene att det finns mer direkt reportage i "Den stillsamme amerikanen" än i någon annan av hans romaner. Flera händelser i romanen bygger på Greenes egna upplevelser i Vietnam i början av 1950-talet. Han var t ex med i en störtbombare som angrep Viet Minh-ställningar och följde en patrull fallskärmsjägare ur Främlingslegionen utanför Phat Diem. Romanens presskonferens i Hanoi, där en amerikansk korrespondent figurerar, "antecknades nästan ord för ord i min dagbok från den tiden".

- En del av oss kan citera många passager ur boken ännu i dag, sade New York Times-korrespondenten David Halberstam, som fick Pulitzerpriset 1964 för sina rapporter från Vietnam.

Här finns New York Times orginalrecention. Och klicka här för DNs bakgrund och sammanhang. Slutligen här för The Guardians filmrecention av 2001 års nyinspelning.

Renässansen

På 1500-talet talades om en pånyttfödelse av antikens konster och vetenskaper (på italienska kallades det för "rinascita"). På 1800-talet, under romatiken, lanserades renässansbegreppet. Historien sågs som en rad avgränsade epoker, som olika salar i ett museum. Antiken kom först. Sen medeltiden som skildrades som en mörk värld, full av förtryck, vidskepelse och barbari. Karl Marx, ett bedårande barn av sin tid, delade upp historien i andra epoker.

Romantikerna menade att den "moderna" tiden började på 1700-talet med "upplysningen" och franska revolutionen. Men enligt renässansteoriens förespråkare gick startsskottet redan på 1400- och 1500-talen. Då, påstods det, började människor upptäcka sig själva och världen utanför sig. Som om inte det oupphörligt skett och sker? Men från 1800-talets europeiska, koloniala och imperiala utsiktstorn, föddes alltså redan på 1400-talet den typiska "renässansmänniskan", liksom en ny konst och diktning, som ville fånga det unika och individuella hos varje människa. De som drev den tesen borde läsa Platon. Jämfört med honom framstår t ex Jesus som en ganska enkel figur.

1800-talets intellektuella menade vidare att renässansen och individens födelse, ledde till en brinnande lust att utforska och lägga under sig omvärlden. Det skulle tagit sig uttryck i de sk "upptäcksresorna". Att andra folk och kulturer bebodde de världsdelar och länder som upptäcktes, lämnades därhän. Den västerländska ekonomin, tekniken och vetenskapen tog ett språng och lämnade övriga kulturer bakom sig. Inte minst den kinesiska som länge varit västvärldens rival. Segraren skriver historien. Och på 1800-talet stod Europa som segrare.

Dags för att skriva om historien efter eget skön. Med bl a ledstjärnor som nationalism, romatik, renässansvurm och dyrkande av stora genier och ledare. 1500-talet inventerades och man fann en hel del storslagenhet, bl a Leonardo da Vinci, Michelangelo, Rabelais, Shakespeare, Machiavelli m.fl.

Forskarna försökte sedan visa hur renässansen spritt sig från Italien till Europas övriga länder och hur den där bidragit till att skapa en ny litteratur, konst, arkitektur, musik och vetenskap. Och en ny syn på människan och världen. Gustav Vasa och hans söner var enligt denna syn de första svenska renässansmänniskorna.

I samma båt

Börsfolket talar om "money heaven". Där återfinns alla de tusentals miljarder som försvunnit under åberopande av börs- och finanskris. I money heaven går man på gator av guld. Pengarna har försvunnit ner i fickorna på de redan rika. Vi sitter inte i samma båt. Det framgår av målningen. Klicka på bilden så förstoras den.