Moberg om smärta

Hösten 1971 faller han omkull och spräcker ryggkotan, hamnar på Sophiahemmet. En morgon, efter en sömnlös natt och tre smärtstillande sprutor, skriver Vilhelm Moberg:

..."Så gav mig omsider livet sin kunskap, där talade och tryckta ord ingenting mer betydde, där vett och vetande svek och lämnade mig utan all hjälp. Som ett nyfött barn under hedendomens tid, utsattes jag i ödemarken, utlämnad åt ulvens käft. Jag försattes i det djävulens rike, ur vilket utresevisum icke åt någon beviljas. I detta rike förflyter natten utan sömn och smärtan är människans sällskap allena. Då känns en ensamhet som inga ord kan täcka. Den skall en gång delas av oss alla" ....

En svensk nationalskald

1950-talet brukar av historiker kallas för "1800-talets sista årtionde". Det säger en hel del om dåtidens kungasvärmeri, underdånighet och ämbetsmannavälde. Det säger också en hel del om Vilhelm Moberg som med liv och lust försökte riva masken av överheten. Visst hade han folkligt stöd, hans böcker sålde stort, men ändå valde han till slut att både bokstavligt och bildligt vända överhetens Sverige ryggen för att som han skriver "rädda sitt författarskap". Under några år bodde han i USA för att sedan leva ett kringflackande liv i sydeuropa. Mobergs oerhörda framgångar som författare gjorde honom ekonomiskt oberoende.

Ryggsim: benspark

Modern övertro

En av Arsenals bästa spelare, van Persie, hoppas att serbisk massage med vätska från livmodern ska hjälpa.
I Bolivia spelar många med Viagra i kroppen. Sätter tydligen fart på det mesta.
Uri Geller hänger med. Lovar att han kan hjälpa storspelare som Beckham och Rooney. Enklast genom att folk sätter upp bilder av dom och koncentrerar sig på spelarna. Energin ska sen komma dom till godo.
Andra sparar stamceller för att ha till hands om de skadas.
Och Malouda i Chelsea skyller sin goda form på att han i somras tog bort sina visdomständer. Dom gav honom tydligen muskelproblem. I benen. Fotboll är underhållande. Även för seriöst intresserade. Som här där man kan studera vitsen med att rotera spelare i ett lag.

Genus-Hitler

Gott Nytt 2010 med BBC

Häromåret körde BBC Radio 4 en årslång serie, "World on the Move". Ett okänt antal forskare och journalister kartlade olika djurs migrationsrörelser. Det handlade om allt från elefanter, valar, laxar, fåglar och fjärilar. Ett makalöst projekt. Det följs nu upp med ett liknande.

Den här gången handlar det om världshistorien, "A History of the World". Här finns en video. Programet startar 18:e januari. Här finns Economists artikel, här Guardians, här London Evening Standard och här slutligen Telegraphs.

I väntan på det kan vi avnjuta ännu en magnifik TV-serie av BBC, om Yellowstone i USA, världens älsta nationalpark. Här finns sekvenser som det knappt är fattbart hur man lyckats fånga? Hur länge låg filmarna ute för att få dom? Kommer ihåg att när Bob Landis filmade samma vargflock i Yellowstone, "In the Valley of Wolves", berättade han att han legat ute 300 dagar / år. I tre år! Även den filmen är en makalös upplevelse. I alla fall för den som intresserar sig för korsbefruktning mellan vetenskap, natur och konst. För mig är dessa serier vår tids svar på och fortsättning av forna tiders landskapsmåleri. Skönhetstörsten är fortfarande densamma, kompositionen likaså, känslan för färg och form etc. Men allt är byggt på ett annat slags gehör än t ex John Constables. Det är stor glädje att lära sig se med nya ögon.

John Constable

Den brittiske landskapsmålaren John Constable, var en djupt romantisk, konservativ person som höll motiv som fattigdom borta från sina tavlor och istället ville ha sitt landskapsmåleri förknippat med hyllningar till Guds ära och skapelse och brittisk nationalism. Under Napoleonkrigen ansågs det brittiska landskapet symbolisera det bästa, det försvarbara. Med åren, speciellt efter frun Marias dödsfall och 1832 års reformbill, fick Constable allt svårare både med att hantera sin depression och förhålla sig till det snabbt framväxande moderna stadslivet och industrialismen. Den värld han vigt sitt liv åt att hylla och skildra var på väg att gå under. Här finns en film på 59 minuter.