Är det verkligen sant att man känner och lever mer när man har det jävligt? Åsikter är inte tillräckligt, det behövs belägg, jag vill inte tycka utan. Går man runt en staty ser den olika ut från olika håll.
Känner man sig utanför är det bra att resa i främmande länder. Där är det naturligt vara främling. Hemma igen upplevs man då som en bekant främling. Så jag uppsökte mig själv genom att resa i 30 år. Ett ganska händelserikt elände.
Eftersom det man tror vara äkta hela tiden skiftar utseende och känslor är rikare och större än en själv är det bara att ge upp ambitionen att tro sig kunna genomskåda. Sig själv eller andra. Återstår att plocka ihop andras blommor och inte bidra med annat än snöret för att knyta ihop.
Detta hejdlösa könsliv. På alla nivåer, överallt. Lavar, mossor, insekter, blommor, träd, fåglar, djur ... och sist men inte minst människans.
PS Genom åren har närmare 372 000 besökare tittat in.
PS Skrattet är människans främsta kännemärke.
PS Genom åren har närmare 372 000 besökare tittat in.
PS Skrattet är människans främsta kännemärke.
