2016-06-30

Barnbarn

Livets efterrätt! Lite som att bli förälskad på nytt. Igår badade vi och räddade då brinnande lastbåtar och sjunkande båtar som fått hytten vattenfylld! I båda fallen fick vi låtsasringa till Pelle på brandkåren som naturligtvis ryckte ut. Sen blev det grävskopa och lastbil, närmare koll av sopbilen som kom på besök.
Så som absolut höjdpunkt - jag hade svårt hålla ansiktsdragen under kontroll - beställdes inte någon "När trollmor lagt de elva små barnen". Nej, det skulle vara "Ja må han leva" som insomningsvisa. En mycket annorlunda upplevelse! Och nu ser jag att den här trampbilen finns i handeln. Oj, oj, oj ...
                       
 

2016-06-28

Brorsan

I full färd med att träna inför VM .... :-)

Kejsarens nya kläder



Det konservativa partiets 125 000 medlemmar ska nu rösta fram nästa partiledare som ska vara på plats senast 2 september. Här mer om den som tippas ta hem det spelet. 
Labour, med sin 380 000 medlemmar, är i full färd med att upplösas, då partiet befinner sig i fritt fall med en Håkan Juhult-typ vid rodret. Även där ska man rösta fram en ny partiledare. 
Skottland överväger folkomröstning om självständighet, Nord-Irland slits mellan England och Irland. 
EU har däremot redan sin Brexit-förhandlare på plats. Här. En slipad belgare som kan alla tricks i branchen. Politik är intressant. Eller hur?

Blåbär


Vissa dagar är minnesvärda. Först morgon-TV med BBC News liverapporter om det kaotiska politiska skeendet i England. Intressant. Sen berättade grannen att han sett mård två gånger på samma ställe i skogen en bit hemmifrån. Så nu blir det spaning efter avföringen. Den ser ju ut som en märla! På det en bra dags orientering, i strålande väder, där alla kontroller fanns där de skulle. Bommade ingen. Sen, på hemväg, gick jag på årets första bestånd av blåbär! Se bilden. Och så som avslutning, Islands seger över England. Sicken käftsmäll! Härliga tider, strålande tider!

RIS / BLAD: Dess Rhizom kan bli mycket gamla, upplösta kloner uppåt 100 år. Riset, som förnyas, kan leva bortåt 35 år. Det sprider sig via rotstockar, mera sällan genom frö. Bladen försörjer dessutom en rad larver, t ex blåvingar, småfjärilar och nattflyn. Riset börjar sin fotosyntes på våren då den tunna, grå rödbruna ytterbarken bildas. Veden har faktiskt årsringsgränser, så blåbärets jord- och luftstammar kan åldersbestämmas. Precis som blåsippan för övrigt.
BLOMMORNA: De har inget knoppstadium märkligt nog utan slår ur färdigbildade. Förr plockade barn av blommorna och bet av kronblad och pistiller för då känns sötman mot tungan. En ganska ljuvlig försmak av sommar. Blommar bäret för tidigt är det risk att det finns för få insekter. Får vi för mycket regn, kyla eller torka blir det också för lite bär.
BÄREN: Längst ut på bären syns gropar och ringar som formats av blomman och i dom synns också puttesmå ärr efter ståndarna. Sol gör bären hårda, små och torra. Som de vi plockat i Alperna. De var nästan smaklösa. En annan sort än vår? Bären äts av spovar, trastar, skogshöns, älgar, harar, rävar och vargar. Och människor.
PLOCK: Förr, när bären plockades på sensommaren var bönderna upptagna med slåtter och skörd.
ORDSPRÅK: Gusatv Vasa sägs vara först med att tala nedsättande om “blåbär”. Privilegier “wij icke till eth Blåbär achte”. Jmfr det med talesättet “inte värt ett ruttet lingon”.
LITTERATUR: Den som vill veta mer om blåbär kan läsa Hugo Sjörs "Blåbär - ett växtporträtt" i Svensk Botanisk Tidskrift (83) från 1987.

2016-06-27

Demokrati


Omröstningen i Storbritannien har lett till en debatt om ett "farligt hinder" för EU, världens mest ambitiösa ekonomiska och politiska block. Hindret skulle utgöras av den europeiska väljaren och den parlamentariska demokratin. 
De finansiella, politiska och militära eliter som smitt den europeiska unionen - en marknad för mer än 500 miljoner människor - har i decennier drivit på för att fördjupa den europeiska integrationen. 
Nu fruktar dessa eliter att det "demokratiska underskottet" ska leda till att väljare runt om i Europa ska vända EU ryggen. 
Det talas i första hand om 2017 års presidentval i Frankrike, det allmänna valet i Tyskland samma år, kommande val i Österrike där den högerextreme presidentkandidaten denna gång föll på mållinjen. Högerextrema partier finns även i Ungern, Holland, Polen och frågan är vad som kommer att ske i Grekland? Ingen har svar.  
Farhågan är att väljarna i dessa länder kan göra som britterna, dvs rösta fram högerextrema ståndpunkter. Att demokratin i det egna landet bäst sköts av en egen nationell regering, inte av Bryssel. 
Europeiska väljare skulle känna ett lika stort avstånd till Bryssel, som USAs medborgare gör emot Washington. En europeisk tea-party rörelse skulle vara på väg att födas. Europeiska versioner av Donald Trump se dagens ljus. 
Jag är den förste att inse att dagens debattklimat genomsyras av högerfrågor och högerperspektiv. Det är därför jag med en dåres envishet frågat vilka anständiga högerpolitiker som kan dämma upp den stigande blå-bruna europa-vågen? 
För vänstern kan det inte. Den drivs av romantiska fantasier. Nu som förr. Det var inte vänstern som räddade demokratin under 1930- och 40talen, utan trion Winston Churchill, de Gaulle och Josef Stalin. 
Idag då? Ja, Europa har som jag ser det bara en politisk ledare av dignitet, Angela Merkel, och i dagens debattklimat behöver hon inte bara en utan flera skyddsänglar. 
Men vilka är de övriga, anständiga, europeiska högerpolitikerna? Jag ser ännu inga? 
Den 11 november 1947 i det brittiska underhuset sade Winston Churchill: 
... "Many forms of Government have been tried, and will be tried in this world of sin and woe. No one pretends that democracy is perfect or all-wise. Indeed it has been said that democracy is the worst form of Governement except for all those other forms that have been tried from time to time" ... 
Under rubriken "Demokrati är inget för vanligt folk" ( här ) går nu Åsa Linderborg i Aftonbladet, till storms mot en DN-artikel "Så bör den auktoritära populismen bemötas" ( här ). Denna debatt lär följa oss under lång tid. Rädslan för populisterna sprider sig. Och sympatierna. Lyssna på tongångarna i den egna bekantskapskretsen ... 

2016-06-24

Brexit, Berlinmuren och Trump



Är det inte något roande med de som röstat sig ut ur EU i hopp om att "återfå kontrollen"? Nu vill ju Skottland och Nordirland lämna "Storbritannien". 
Skottland vill tillhöra EU och Nord-Irland gå upp i Irland. Och sannolikt grips Wales av samma folkhemska nationalistiska yra? 
Påminner inte det hela om den gamla folksagan om Mäster Skräddare? Han som fick tyg för att sy en rock. Men det blev inget med den saken. Tyget räckte varken till byxor eller väst! Inte heller till vantar, nej inte ens en tumme? Det blev ingenting ... 
Och Brexit? Nja, någon kontroll lär det knappast bli. Snarare ett sönderfall av "Storbritannien". 
Nåja, då får vi uppleva det också. Fast Brexit känns som ett stort bakslag för att uttrycka det milt. En omvänd Berlinmur. 
Vilka politiker ska - nu och framöver - lyckas dämma upp denna europeiska framvällande folkhemska blå-bruna våg? "Politiker" kommer till makten som inte vet något om politikens villkor? "Politiker" kommer till makten genom att säga sånt som av anständighetsskäl inte sagts? "Politiker" som populister? Som Trump ( här ) om Brexit? 

2016-06-23

Enbjörnsmossa

Tur jag kan räkna mig tillhöra den sorts folk som söker sig ut i skog och mark. Vi är en ganska märklig grupp, verkar mest bestå av äldre män vad jag förstår. Skogen är inte bara ett uråldrigt folkhem utan även ett ålderdomshem. Vi möts, stannar till, talar vänligt om hur fint det är, nämner nåt om fågelsång och då och då glider samtalet in på jakt. 



Men det finstilta som drar ut mig berör jag aldrig. För jag följer mossor och lavar, hur de över tid utvecklas och förändras. Ta den vackra enbjörnsmossan på bilden ( här ), byggd på ett myrbo! En mossart som - lär jag mig - finns spridd över hela världen, t o m på Antarktis. Så det mötet i skogen öppnar en värld. Och jag som mest stannade till vid mossan för att den såg ut som en fotboll! Klicka på bilden så förstoras den.    

2016-06-22

Nya Guinea

Visst kan man ångra sig. När jag läser detta i bladet ( här ) om David Attenborough. För en gång när jag var på Nya Guinea såg jag en sköld. Den var någon meter hög och en halv meter bred. Gjord i trä, tung men dekorerad med djur av olika slag. Runt kanten på skölden löpte t ex skickligt snidade sköldpaddor. Jag återvände till skölden några gånger, ville köpa. Den kostade 800 kronor, men hur skulle jag få den hem? Vad skulle frakten kosta? Och skulle den klara hanteringen på flygplatsen, där man glatt kastade väskor huller om buller? Efter mycket tvekan avstod jag och flög hem med en samling fossil, en stenåldersyxa. Visst hade det varit skoj ha den skölden hängande på väggen!

2016-06-21

Västerbotten

Storsvagåret” - det svåraste nödåret i Västerbotten år 1867. Den våren uppmättes temperaturer betydligt under den normala. När skörden slog fel 1867, ingrep samhället och organiserade nödhjälpskommittéer. Man gav inte hjälp utan vidare utan det fodrades i regel motprestationer i form av legoarbeten, typ vägbyggen eller dikning. 
Missväxten i slutet av 1860-talet blev också startskottet till den västerbottniska utvandringen. Min mormors morfar fick gå ifrån sin gård i Ersmark utanför Skellefteå, blev fattighjon och bodde resten av sitt liv i ett skjul i byns utkant. Byborna hjälpte honom med lån som aldrig återbetalades. Barnen, 12 stycken, försvann till städerna. Två av döttrarna tog arbete som pigor, en av sönerna gick till sjöss och tog sig till Australien. 
Vi letar idag efter släktingar där nere. Björn har hittat information om barn och barnbarn och barnbarnsbarn fram till 1968, men sen upphör alla spår p g a alla namnbyten och giftermål. Men skam den som ger sig. Ev kommer en australisk släktforskare att lejas för att spåra vidare.  
Ett annat Ersmarksspår är Norrlandsläseriet och väckelserörelserna. Både mostrar och mormor var troende, men gick aldrig i kyrkan. Hur min mormors morfar i Ersmark ställde sig vet vi inte. Av bouppteckningen efter hans frus död på 1850-talet framgår att det då fanns bland mycket annat - inte minst djur - en släde på gården med vilken man bl a tog sig byvägen till kyrkan i Skellefteå. 
Den som lever får se vad som kan dyka upp.  

2016-06-19

Farsan


Klicka så förstoras bilden

Sommarnatt

Om natten blir vi ensammare och därmed kanske också mer oss själva? Natten förstärker, förstorar och synliggör vårt känsloliv. Förhoppningar och farhågor flyter upp. Sinnena skärps, lyhördheten ökar, om man nattetid vandrar ensam i skog och mark.  



I sällskap är det svårare välja mellan anonymitet eller intimitet. Skiljer sig samtal nattetid från de som förs dagtid. Finns det mer intressant att lyssna på om natten, fler förtroenden? 
Är orden friare om natten? Tankarna? I alla fall bara ett av många sätt att försöka lära känna sig själv. En omöjlig uppgift. I alla fall för mig. 

Rosling

.."Jag såg, huru hon, förrän hon utslår, är helt blodröd, men då hon blommar, bliva bladen helt livfärgade. Jag tvivlar någon målare finnes sätta de behagligheter på en jungfrus bild, och med sådan skönhet bepryda dess kinder.
Intet smink har ännu hunnit dit. Då jag henne såg, föll mig före ANDROMEDA, av poeterna avbildad. Ju mer jag såg på henne och tänkte, ju mer kom hon överens med denna ört. Så att om poeten just satt sig före mystice att beskriva henne, hade hon aldrig bättre träffats.
ANDROMEDA beskrivs varit ett extra-ordinairt jungfru och fruntimmer, vilkens kinder hava ännu hint denna skönheten. Denna fägring behållas endast så länge hon är jungfru ( såsom även sker med fruntimmer ), id est tills hon concipierat, vilket intet långt till bliver. Nu var hon brud.
Denna är bunden mitt uti vattnet. Hon står alltid på en tuva i våta kärren, såsom på en klippa i havet bunden. Hon står i vatten till knäna, över roten puta. Stadigt är hon omgiven med förgifta drakar och djur, i e de stygga paddor och grodor, vilka om våren här blåsa, då de paras, vattnet på henne. Hon står och lutar sitt huvud av sorg”.
Carl von Linné i Lappländsk resa ( 1732 ), först tryckt på svenska 1889.


PS. Linnés fantasi slår här ut i full blom. Han jämför den klassiska myten om Andromeda med växten rosling i ett lappländskt kärr! Örten blir i hans ögon inte bara lik en jungfru, utan de grodor och paddor som i parningsleken i kärret sprutar vatten, blir för Linné paralleller till Andromeda-mytens giftsprutande drakar! Ett exempel så gott som något på vad August Strindberg menade med att säga "Linné var poeten som blev vetenskapsman". Själv har jag ännu inte hittat rosling under årets irrfärder över kärr, myrar och mossar. 

Visioner

2016-06-18

Vätternrundan

Vi följer Torbjörns runda. Med hjälp av passertider och så live-sändning för stämning och väder. En journalist på JP filmar med mobilen och sänder via Skype. Tillsammans med batterier väger utrustningen cirka ett kilo. Hon kommer kanske förlora täckning i de djupaste skogarna. Här
Hon har mobilen på cykelstyret och filmar framåt och kommenterar i headset för att ge en inblick i hur det är att cykla 30 mil, bland annat med de humörsvängningar det kan innebära. Förra året tog det 16 timmar för henne. Nu satsar hon på att hamna under 13. 
Torbjörn? Han ska under 10 timmar! I reg och 11 - 14 grader. Sicken kille! Jag blir upprymd! 

2016-06-12

Som man bäddar får man ligga


I skogen finns gläntor som lättast hittas när man går vilse. I skuggan kommer de riktiga orden. De med krona och fågelsång. Bland rävungar ... och skvattramsdoft. 
( Klicka på fotot så förstoras det )  

Lingon


- ... "Jag målar en blomma på samma sätt som jag använder en modell. Jag begagnar mig av den och utnyttjar den i mina syften. Jag kan sitta med mikroskop och förälska mig i en blommas detaljer. Jag kan måla en lingonblomma hundra gånger större än den verkligen är och tvinga dess skära kalk att bli en exotiskt underbar klocka, stor som en kyrkklocka. Men det är inte det jag särskilt vill åt. Jag studerar växternas liv och förstorar för att visa hur nära besläktat det är med vårt eget och hur liten skillnaden är mellan alla varelser. Allt detta är ju naturligt och inte alls konstigt. Hos mig betyder det bara målarglädje och upptäckarentusiasm. Om jag målar en blomma vill jag att alla kunniga botanister också skola veta och känna vilken blomma jag haft till modell"...  
Albert Engström om lingon. Ur essayen "Smålandsmystik" i "Med penna och tallpipa" från 1932. 

2016-06-10

Björnmossa

Björnmossa, även stor björnmossa (Polytrichum commune). Arten är vanlig inte bara i Sverige utan har global spridning, växer i miljöer med hög fuktighet, tex längs skogsbäckar. Namnet för att björn bäddar sitt ide med bl a björnmossa. 
Det är en storvuxen mossa. Plantorna kan bli 40 centimeter långa, "bladen" 5–10 millimeter. Ofta växer plantorna ihop i "kuddar". Stammen påminner om en liten tall- eller granplanta. I fuktigt väder blir bladen utspärrade och i torrt slokar de längs stammen. 
Mossor är den näst största gruppen av landlevande växter på jorden. Finns bortåt 20 000 arter. Vi har c:a 1 000 här i landet. Funnits här sedan istiden. Klicka på bilden så förstoras den.  
Arten är tvåbyggare, d v s olika enskilda plantor är antingen hane eller hona. Hanplantorna känns igen på sina röda bladrosetter. Honplantorna har hårliknande skott, som sedan utvecklas till vackra sporhus med ett membran i öppningen som förstärker effekten av vinden för att skaka ut sporerna ur de små hål som sitter i en ring kring öppningen.

2016-06-09

Tranbär

Efter fyra timmars orienterande i skog och mark. En bommad kontroll men de andra klarades. Av och till svårt läsa kartan då lövträden slagit ut. Emellanåt såg jag bara en grön vägg. 



Efteråt letade jag rosling men fann blommande tranbär. Namnet har med tranor att göra.  Här. Blommans form, långa hals och hängande huvud, påminner om tranans. Bäret växer också på tranans häckplatser. Första benämningen från 1555: .."Ther är Mosser och kär, som vexer uppå sqvakra, pors, blåbär och tranebär". 
Tranbär är också värdväxt till en fjärilslarv. Här Myrpärlemorfjäril, som flyger i juni - juli. Lägger ägg på tranbär och rosling, larven utvecklar bara sitt första stadium, övervintrar i det skicket, börjar till våren leva på tranbär. Förpuppas, kläcks efter två-tre veckor.   
Sune Jonsson, mästerfotografen, hade rätt. Här. Han tyckte det var konstigt att folk föredrog lingon framför tranbär? Tranbär smakar ju så oändligt mycket mer. Håller med! Tänk bara blodpudding, bacon och tranbär. Eller köttbullar och tranbär ... Bara hoppas på lika riklig tranbärsskörd som förra året! 

2016-06-08

Den mörknande framtid är vår

För EU-anhängare - tillhör dom - är PEWs undersökning dyster läsning. Här. Tiderna förändras och vi med dom. Det s k "demokratiska underskottet" har följt EU från starten. EU är de finansiella, militära och politiska eliternas nya imperieprojekt. 
Igår kväll tog jag fram och läste om Time´s "Golden Anniversary Issue - Europe 50 reamarable years. A celebration of past, present and future" utgiven vintern 1996. Inköpt under en av flera reportageresor genom Baltikum.  Jösses vilken optimism som rådde! 
Idag har EU starkast stöd i Polen (72% ), Ungern (61%). Svagast i Grekland ( 27% ), Frankrike ( 38% ), Spanien ( 47% ). I England, som sannolikt lämnar EU inom kort, stöds EU bara av 44% medan  53% av skottarna vill stanna kvar. Klicka på bilden så förstoras den. 

2016-06-07

Hur vi dör

Mina morfärldrar dog i min frånvaro. Likadant med föräldrarna. En morbror vägrade dö. Genom sitt vägran fick han den yngre personalen på boendet att förtvivla. En annan släkting dog ensam, yrande, i en överfull sjukhuskorridor i väntan på vård. 
Men jag har mötts av en döende som försökt resa sig på armbågen, sträckt fram handen och frågat hur det stod till? Och en kvinna som in i det sista vinkade farväl efter att ha tappat talförmågan. Jag har också sett människor skjutas i strid eller spränga sig med handgranater mot magen. Hellre än att låta sig tillfångatas. Också med någon meters marginal klarat mig från att träffas av den man som hoppat från ett höghus. Jag vrålade i panik. En annan gång bad en man mig - som satt fastklämd i en bil - att hälsa till sonen. 
Det finns många sätt dö. 
Efter samtal med psykoterapeut inom palliativa vården, fick jag veta att ingen kan föreställa sig den ensamhet en döende upplever. Den bryts stundtals av ett blick ut genom ett fönster, en blomma som sätts in, ett musikstycke eller besök av litet barnbarn. Det är lätt att gå miste om närhet. 
Realistiska förväntningar (?) var den säkraste vägen till sinnesfrid, fortsatte hon. Och sorg bör vara förlust av någon man älskat, inte av skuldtyngda misstankar av att ha gjort fel. Konsten att dö är konsten att leva. 
Innan jag lämnade frågade jag i vad yrkesskadan i hennes arbete bestod? "Likgiltighet", löd svaret. "Att inte orka ta in hur den döende har det".

2016-06-05

Mohammed Ali



Jag var värdelös i skolan. Ointresserad av allt utom sport och tjejer. Lärarna ringde hem och sade att jag inte hade i skolan att göra. Som Norrköpingsgrabb var det bara IFKs hemmamatcher + egen insats i fotboll, hockey, friidrott som gällde. Jag sparade till och köpte Rekord-Magasinet, All Sport, Idrottsbladet och boxningstidningen The Ring. Blev kalenderbitare. 
Ingemar Johansson slog sig fram. Matchen mot Eddie Machen i Göteborg gav gåshud. Under OS i Rom dök för första gången Cassius Clay upp. Han kom sen att bli en inspirationskälla under de intryck som gavs av medborgarrättsrörelsen i USA och Vietnamkriget. Mohammed Ali inspirerande genom sin opposition mot det rasistiska USA, genom värnpliktsvägran och allmän uppkäftighet. 
Till det kom Torbjörn Säfves stora samling boxningsfilmer, expertkunskaper och deltagande i 10 000-kronorsfrågan. Kulmen nåddes med Mohammed Alis matcher mot Joe Frazier och Georg Foreman. 
Howard Cosell - även han utsatt för rasism i USA ( han var jude ) - var den sportjournalist i USA som likt en Lennart Hyland röjde väg för Mohammed Ali in i det amerikanska folkets hjärtan. Hörde Cosells namn när jag var i Chicago under Vietnamkriget. Cosell och Ali blev folkkära. 
Barack Obama sammanfattade Alis betydelse på ett strålande sätt i sitt hyllningstal ( här ). Undrar vad Trump har att säga?   

2016-06-03

Vitt och svart

Den svarta björkmätaren blev allt vanligare i Storbritannien under den industriella revolutionen. Dess ursprungligen vitspräckliga vingar hade gjort den till ett lättfångat byte där den satt på trädstammar som mörknat av sot. En ny studie kastar nu nytt ljus över hur förändringen – från vit till svart björkmätare – gått till och den evolutionära adaptationen arbetar. Och hur snabbt förändringen sker. Den svarta björkmätaren dök upp kring 1819, enligt en ny studie som nu publicerats i Nature. Här.
Efter att ha sökt igenom ett stort område av björkmätarens arvsmassa, så fann Ilik Saccheri, evolutionär ekolog, och hans kollegor vid University of Liverpool att en enda mutation på den gen som kallas cortex hade gett vingarna dess svarta färg. Mutationen hade skett på en s k "hoppande gen", cortex, som vanligtvis kontrollerar celldelning hos många organismer, men inte färgegenskaper. Samma gen, cortex, har nu också konstaterats ligga bakom färgerna på tropiska fjärilsvingar. Här. Debatten om mimikry får ny näring. 

2016-06-02

Otrohet och samvete

Det kom epost om skuldkänslor inför hur andra bemötts och behandlats. Jag såg det som ett fall framåt, ett tecken på samvete. Kanske slut på likgitighet och rädsla för konflikter? I bästa fall kanske ett slut på det eget syndabockstänkande
I bakgrunden fanns upprepad otrohet. Hus och tomt stod på spel. 
Men mitt svar avvisades - skuldkänslorna fick jag veta var redan på väg att gå över. Så något samtalsämne av vikt kom aldrig upp. Ganska talande.  
En annan fick en annan slags färdkost med sig ut i livet. Av morfar. Medan vi tog upp fisknät i Gulingbo sjöng han ibland och talade andra gånger om Bibelns Job och inpräntade detta: 



"Handla efter ditt samvete och stå för dina handlingar". 
Det kombinerade morfar sen med ett hårdkokt Bibelcitat som skakade mig redan då. Hur kunde morfar veta så mycket om mig? 
"Med det mått som du dömer andra, ska du själv bli dömd! Och med det mått som du mäter andra, ska du själv mätas upp! Varför ser du flisan i din nästas öga, men inte bjälken i ditt eget? Hycklare! Ta först bort bjälken ur ditt eget öga, så du ser klart, innan du försöker ta bort flisan ur din broders". 
Strängheten gav ett samvete av en annan kaliber än det ovan. Mest på gott. Kompassriktningen blev utstakad.  

2016-06-01

Håll käften


Igår såg vi årets första aurorafjäril. Ännu en upplevelse i den ständigt pågående och ständigt skiftande enastående utställning som alltid pågår i skog och mark. Och som aldrig gör en besviken! 
Aurora tillhör det där finstilta som jag torskar på. Som mossor, lavar, blommor. Eller det senaste. Att med hjälp av sirap som lockmedel försöka kartlägga vildbins flygvägar till och från sina bohål?  
Av välvilliga bekanta har jag fått lära mig tre ting. För det första att jag bör hålla käft om vad jag varit / är med om, eftersom folk inte riktigt vet hur de ska ställa sig till vad det när är som jag berättar. För det andra att en del skryter med att de "känner" mig, men inte vill ha med den där tråkiga fan att göra. För det tredje att det pratas en hel del skit om mig som det görs om alla andra. 
Typ aurorafjäril. Ska det vara nåt att prata om? Om hur deras äggläggning går till? Eller hur honorna med feromoner informerar varandra om var deras ägg kan läggas? Eller hur deras larver kan bete sig på värdväxterna? Och hur kan nån tro att det kan vara skoj höra alla tokiga spekulationer om hur aurorafjärilens vingmönster / färger har utvecklats och anpassats under evolutionens gång? Nej, det är dags att följa råd nummer ett. Hålla käften! Klicka på bilderna så förstoras de